Jag har skrivit några rader om populärkultur och maskulinitet på Newsmill.
Nu ska jag gå hem och öva på mina moves.
Jag har skrivit några rader om populärkultur och maskulinitet på Newsmill.
Nu ska jag gå hem och öva på mina moves.
Radiprogrammet Kropp och själ belyser lekens betydelse och det är ett utmärkt program med massor av lysande citat som jag tänker plåga omgivningen med i framtiden.
Många vuxna kan absolut inte tänka sig att dansa runt midsommarstången och leka små grodorna är lustiga att se. I lekparken står de vuxna i princip alltid och tittar på medan barnen far runt och många föräldrar tycker det är tråkigt att leka med sina egna barn. Det är i varje fall vad de säger. Dagens program diskuterar lekens betydelse i vuxen ålder. Trots att den får mindre plats i vuxenlivet, leker vi ofta mer än vi tror, men på andra sätt än i barndomen. Gäster i programmet är bland annat psykoterapeut Leif Havnesköld och leksaksforskaren Krister Svensson.
…och besöker studenter på deras VFU (praktik).
Ofta är det spännande möten och jag inser att de ställs inför stora utmaningar när de ska undervisa en klass misstänksamma högstadieelever om diktens kraft och möjligheter.
De teoretiska diskussionerna om betyg och bedömning på högskolan blir högst konkreta när studenten möter mina och barnens frågor:
– Är det här ett examinerande moment?
– Hur ska du bedöma de här dikterna?
– Hur påverkas barnens skrivande av bedömning?
– Vilket kursplanemål arbetar du mot?
– Går det att bedöma dikter?
Barnen bläddrar i antologin Kärlek och uppror. Någon fastnar för Sonja Åkessons dikter:
– Får man verkligen skriva så?
Jag har fastnat i ett argumenterande läge och hör mig själv driva frågor på bloggen med irriterande envetenhet.
Några arbetskamrater frågar mig:
– Hur kan det komma sig att du har åsikter om allting?
Jag stannar upp en sekund och bestämmer mig för att försöka skaka liv i min nyfika sida. På måndag kommer tentorna och då är det för sent att starta ett nytt liv.
På kommendanthuset vandrar jag runt bland Åke Hedströms fotografier och möter en känd person.
Jag släntrar över till det stora museet och konstaterar att det mesta är omgjort och att det är stor skillnad mellan att gå dit som lärare eller förälder – och att vandra omkring i min nyfunna flanörroll.
På avdelningen för kulturhistoria är konsten integrerat bland möblerna och på en vägg hänger i all anspråkslöshet fem tavlor av C F Hill som tar andan ur mig.
I Räddaren i nöden finns en gripande scen där Holden går på muséet i New York med sin syster och stannar framför en uppstoppad indian med kanot. Allting har förändrats i hans liv men indianen är konstant. För mig spelar dioramat med rävfamiljen och den döda hönan samma roll. Så länge det finns kvar har jag en fast punkt att relatera till.
De ansvariga får gärna förändra alla utställningar från grunden – men rör inte det här sceneriet!
Min flanördag slutar med att jag inte blir insläppt på Mary Ellen Marks föredrag på K3. Jag cyklar hem och tröstar mig med websändningen: Länk
Jag kastar mig över Skolinspektionens rapport om hur musikämnet misshandlas i svenska skolor. Utredarna hittar inte oväntat stora brister och ett stort ansvar faller på rektorerna.
Jag skulle kanske vilja fördela svartepettrarna lite högre upp i systemet och menar att de politiker som har medverkat vid riksdagsbesluten som har marginaliserat musikämnet och musiklärarutbildningen är de verkliga syndabockarna.
Min gissning är att den här MYCKET VIKTIGA rapporten inte kommer att hamna på kvällspressens löpsedlar.
Länk till Skolinspektionen. Läs och lid!
Så här tuffa är granskarna:
Nu sjunger vi med:
Onkel Enkel han är rik,
han har en fabrik.
Varje dag så glad han går
dit och nya pengar får.
En gång sågs Onkel Enkel sticka
en miljon i varje ficka.
Varje ficka full,
silver, mynt och guld,
då något gräsligt sker.
Brallorna ramlar ner!
Den som inga byxor har,
han får gå med rumpan bar.
Ram pam pam pam.
Rabadaba da, Sadam.
Vem kör varuhusets hiss?
Jo, det gör en viss
Farbror gamle Urban Propp,
som har hängslen kring sin kropp.
En gång hängde de utanför en,
fastnade i gallerdörren.
Och när lille Propp
med hissen åkte opp,
nå´t fasansfullt man ser.
Brallorna ramlar ner!
Den som inga …
Morbror Buttig var så tjock,
sprängde jämt sin rock.
Fet och stor och rund och röd,
levde mest på wienerbröd.
En gång tänkte nu denna bastanta
farbror ta och börja banta.
Åh, vad gubben svalt,
alltihoppa smalt.
Han bantar aldrig mer.
Brallorna ramlar ner!
Den som inga …
Jag undervisar i musik den här veckan och försöker intressera studenterna för hur synen på barnet har förändrats genom tiderna. Vi utgår från Gunilla Halldéns Den moderna barndomen (kapitel 3) och jag anar att Ellen Key tankar har haft stor betydelse för hur barnet gestaltats i 1900-talets visor.

Hur är förhållandet mellan barnet och naturen? Är det en äkta harmoni? Vad är moderns uppgift?
Jag vet bara att det är en spännande sång och jag menar att alla lärare bör kunna alla fyra verserna utantill!
Den här föreläsningen vänder upp och ner på det mesta.
Välj språk efter behag!
Jane McGonigal: Gaming kan leda till en bättre värld.
Notera de nervösa skratten i publiken. Efter några minuter förstår de flesta att föreläsaren menar allvar och att spel verkligen är ett kraftfullt redskap för att bli en bättre människa.
Genom att spela spel ändrar vi synen på vad en människa är kapabel till. Spelvärlden är en parallell skolgång och innefattar ungefär lika många timmar. Frågan är vilka förmågor barnen utvecklar under den här tiden. McGonigal sammanfattar
1) Urgent optimism
2) Social fabrics (spel bygger förtroende mellan människor)
3) Blissfull productivity (vi tycker om att anstränga oss!)
4) Epic meaning (spelare vill ingå i ett meningsfullt sammanhang)
Uppdatering:
I morgon 21.30 TV1 börjar en underbar teveserie:
Maggie Smith är helt fantastisk och allt håller högsta klass!
En baksida av lärarutbildningens kursuppbyggnad är att studenterna tentar av en kurs och därefter tror att de behärskar ämnet. Den förra kursen handlade om lek, kultur och kommunikation. Det är tre svåra begrepp som ger utrymme för djupa tankar och som är grundläggande för att förstå vad som händer i läroprocesser. Jag är inte säker på att alla studenter förstår att leken kan ha ett eget värde.
Därför önskar jag att de hittar Filosofiska rummet som tar ett allvarligt grepp om ett spännande ämne!
Barn leker. Vuxna är kreativa. Människan är en unikt lekfull och kreativ varelse vars samhälle utvecklats i en rasande fart jämfört med andra djurs. Hänger lek och kreativitet ihop och kan leklynnet fylla funktion som meningsskapande kraft. Så hur gör vuxna i så fall när de leker, och får man som vuxen leka bara för lekandets skull?
Gäster är Nicolina Ställborn, konstnär, Jonna Bornemark, doktor i filosofi vid Södertörns högskola och Gabriel Widing, speldesigner och medlem i det kreativa kollektivet Interacting Arts.
Är dagdrömmeri en form av lek?
Vad är lek egentligen?