Har vi glömt bort innehållet?

Helena von Schantz skriver en helt nödvändig text i ett mycket viktigt ämne.

Länk

20120426-081421.jpg

Jag ser problem i att vi har en skola och lärarutbildning som fokuserar relationer och förhållningssätt. Pedagoger som går in i föräldraroller och glömmer bort kunskapsuppdraget – det är nog lätt hänt.

Helena beskriver en skola med starkt självförtroende och lärare som litar på att barnen har ett eget driv att vilja lära sig viktiga och nyttiga saker. Det är en bra utgångspunkt.

Jag minns inte mrs Perrett med någon värme, hon var inte den sorten. Däremot minns jag henne med stor respekt och tacksamhet. Hon lärde nämligen min dotter att läsa och att uppfatta läsning som något lustfyllt och lockande. Under sina fem månader i den här skolan lärde sig Rebecka förbluffande mängder och hon tyckte att skolan var så rolig att det hände att hon grät när hon inte fick gå dit. Bara en sådan sak som att när vi var på väg uppför den branta backen till skolan gick hon snabbare ju närmare vi kom.

Med mrs Perrett var det helt enkelt så att det som gällde det gällde, vad som gällde lärde sig barnen snabbt och sedan kunde de med liv och lust ägna sig åt innehållet. Och vilket innehåll sedan. Sånger, rim, ramsor, lekar, sagor berättelser, målningar – kultur helt enkelt. Omsorgsfullt utvald och kombinerad barnkultur. Väggarna i klassrummet var fulla av lärmaterial och barnalster och det fanns högar av böcker, målargrejer och musikinstrument spridda i rummet. Mitt på skolgården tronade en swimmingpool och en gång i veckan gjorde man någon slags utflykt. Det kunde handla om en skogspromenad eller ett besök vid någon sevärdhet. Högt tempo var det på skoldagarna också. Korta pass, stor omväxling mellan rörelse och sittande, aktiva raster och korta skoldagar.

Läs!

Do you like swedish sloyd?

Jag rekommenderar Vetandets värld om Otta Salomon och hans insatser för att sprida svensk slöjd över världen. Särskilt spännande är diskussionerna om sandpapprets vara eller inte.

Länk

Anna Alm vid Lunds universitet har just avslutat sin doktorsavhandling om Nääs och utbildningen där. Den fanns kvar ända fram till 1960 talet och lockade folk från ett 40-tal länder. Här i Sverige kallades pedagogiken oftast Nääs-systemet, utomlands blev idéerna kända under begreppet ”Swedish sloyd”. Systemet gick ut på att eleverna skulle göra funktionella saker, som de fick ta med sig hem och som skulle fungera i deras vardag.
Genom att utgå från färdiga, noggrant måttsatta modeller, skulle barnens arbete börja i enklare tekniker för att allt eftersom bli allt svårare. Undervisningen skulle ske individuellt, läraren skulle ta sig bort från sin kateder och hjälpa eleverna en och en.
Men Nääs var också ett socialt experiment. Här samlades lärare från alla världens hörn, både kvinnor och män, och därtill människor ur helt olika sociala klasser, för att under några intensiva veckor arbeta och umgås tillsammans. Än idag finns det skolor i till exempel England, USA och på Kuba, som arbetar enligt Nääs-metoder, berättar Lennart Martinsson, som är lärare på slöjdlärarutbildningen i Göteborg.

Böcker på spanska och engelska om Nääs-metoden. Foto: Elisabeth Renström

Böcker på spanska och engelska om Nääs-metoden. Foto: Elisabeth Renström

Att gå på kurs innebär att reflektera över sig själv

Under en av pauserna ger mig ut på spaning efter mig själv i den vackra byggnaden.

20120424-141107.jpg

Ibland föreställer jag mig i en annan tid.

20120424-141157.jpg

Jag håller på att få syn på mig och är mitt eget objekt. Jag är ingen pipa.

20120424-141245.jpg

Snart ser jag konturerna. Tyvärr är jag spegelvänd.

20120424-155250.jpg

Jag ber om ursäkt för den pompösa inramningen.

Behövs det en nationalekonom för att fatta?

20120422-122648.jpg

Den finska visdomen

Not surprisingly, play was a major source of joy in the classroom Rantala and Määttä observed (even when that play was not exactly what a teacher would wish: the researchers’ video camera caught one student fashioning a gun out of an environmental-studies handout). “Play is the child’s way of seeking pleasure,” the authors write, and it is a learning activity in itself; it shouldn’t be viewed as “a Trojan horse” in which to smuggle in academic lessons. Lastly, sharing and collaborating with other students is a great source of joy. One of the authors’ videotapes shows a student reacting with pleasure when a classmate, Paavo, says, “You are so good at making those dolls!” The researchers conclude: “Joy experienced together, and shared, adds up to even more joy.”

Finland leads the world in its scores on international tests, and the country has become an educational model for many in the U.S. Rantala and Määttä’s paper is a welcome reminder that academic excellence can coexist with delight.

Låt oss inspireras!

20120420-084603.jpg

Ingenting är svårt när man kan det!

Jag diskuterar med Johan om förskolor bör blogga eller twittra:

Mats säger:
april 19, 2012 kl. 7:26 f m | Svara redigera
Ska bli spännande att se om ni lyckas göra twitter till mer än en plats som knuffar för bloggen? Det snabba lätta? Att rapportera i flykten?

Johan säger:
april 19, 2012 kl. 7:38 f m | Svara redigera
Det är lila lätt att uppdatera bloggen via wordpress-appen som att skicka ett tweet, så vi får se!

Mats säger:
april 19, 2012 kl. 8:24 f m | Svara redigera
Jo – bara det blir av! WordPress är starkt vanebildande.

Jag skriver 90% av mina inlägg på mobilen och håller fullständigt med.

Det ska bli intressant att se vilka reaktioner du får. Min gissning är att många kommer att handla om tidsbrist:
– När skulle vi ha tid med det?
– Skulle jag använda min privata telefon till sådant?

Förhoppningsvis kan vi dra ut dokumentationen ur lamineringsträsket…

Missa inte Ellenborgs förskolas fina blogg