Den här boken finns i många hem. På 60-talet engagerade Lennart Hyland i olika tävlingar och insamlingsprojekt. Jag tror att ABC-boken var en del av Röda fjädern. Folket rimmade och kända konstnärer illustrerade.
Budskapet är fortfarande aktuellt.
Vi läser en bok som heter Pedagogik för förändring och studenterna snubblar över Neill, Stein, Arendt och Levinas. Författarna försöker sätta in de här utbildningskritiska pedagogerna i ett historiskt sammanhang och jag ser en gemensam nämnare i tanken på det mänskliga mötet som grunden för det vi kallar pedagogik.
Jag är inte säker på att skolan gör världen till en bättre plats och ler kanske åt förhoppningen att skapa fred på jorden genom utbildning – men det känns bra att vi diskuterar mötets betydelse.
Vad händer när vi säger “du”?
Uppdatering – nu med rätt film!
MC Fabienne!
Jag är på konferens.
Jag hoppas att det blir en vecka i musikens tecken.
Jag vet ingenting om klippet, men om kvinnan spelar oberörd så gör hon det väldigt bra.
Barnrummet som blev arbetsrum som blev gästrum som blev skräprum. Fem kassar böcker till idrottsföreningen och nu kan vi se konturerna av ett rum – med oklar funktion.
Det där med att presentera mat med bilder känns lite befriande osvenskt. Jag har inga minnen av bilder på korv och mos från min barndom.
Jag diskuterar den här komplexa frågan med studenter och inser att vi befinner oss på minerat område. Barnets längtan efter bekräftelse är så stark och förälderns vilja att ge barnet en bra start i livet – de här två krafterna kanske går att göra något gott av?
Men min personliga åsikt är att det måste vara möjligt att hitta barnets inre motivation. Åtminstone är det min arbetshypotes.
Men jag är inte mot ambitiösa barn och engagerade föräldrar.
Since the 1950s, the United States edition has called Pippi’s father “king of the cannibals,” on a South Sea island.
Vem försvarar kannibalernas intressen?
Tysta tankar 