Bokrean är för mesar. Österlens loppmarknader är däremot oförutsägbara och bokstånden av skiftande kvalitet. Jag gillar äventyr och funderar på att öka min nördfaktor genom att skaffa en exklusiv hobby som t.ex. boksamling.
Men – om jag nu ska bli samlare vill jag börja med att återerövra dyrgripen Banta med Demis Roussos, som vi av helt obegripliga skäl gav bort sommaren 1997. Mitt liv har varit lite tomt sedan dess. I år ska jag verkligen hitta ett nytt exemplar.
Kändisars bantningstips är annars en lagom smal nisch för en frustrerad blivande samlare. Och då menar jag kändisar som inte är kända för att laga mat – idag när kockar ofta har rockstjärnestatus måste jag avgränsa mitt samlande.
Tills vidare får jag trösta mig med videon till “Goodbye my love, goodbye”. Njut av Demis oblyga sensualism. Jag tänker också förtrolla världen med mina magiska handrörelser.
Annars går det bra med “Forever and ever” också. Vilken röst!
Ett annat tänkbart samlaruppslag är “motsägelsefulla titlar”. Vid sidan om Demis bantarkokbok kanske jag ställer Så avslöjar du härskartekniker av Göran Persson eller Lyssna på barnen av Jan Björklund. Min bästa hempermanent av Ingvar Oldsberg eller Så blev jag ödmjuk av Carola Häggkvist. Finns det fler lockande titlar?
Vi bryr oss egentligen mest om de känslor som bilden väcker hos oss mottagare. Plötsligt har vi djupa samtal om allvarliga frågor. De som ofta är tysta visar sig vara både kunniga och engagerade i bildtolkning. Befrielsen ligger i att vi går in i ett rum där ingen kan säga vad som är rätt eller fel.
Jag gillar mat och äter nästan vad som helst – bara det är kött.
Så lyder ett intern familjeskämt som går att variera. Vi är inte så bra på att föreställa oss ett liv utan oss själva och lite roligt vore det att få frossa i smaklösheter.
Tysta tankar 
