Varför förbjuda film? Böcker, berättande och musik kan vara mycket skrämmande.https://t.co/DhnWYX4dnq#alfons @malmostad #förskola
— Mats Olsson (@tystatankar) February 9, 2016
Panik i staden
1
Tror jag.
Jag har rättat 250 mattetentor och ser spegelsymmetrier överallt. Om vi skulle behöva ett pedagogiskt motiv för att njuta av den här filmen.
Margareta Rönnberg har länge varit en stor inspiration för mig. Hennes blogg är en guldgruva för alla som är intresserade av barnkultur ur nya perspektiv.
Några tips:
Till exempel om genus:
Flickors lek med Barbie har mycket att lära kvinnor = 17/12-15
Den totalt oskyldiga färgen rosa – och vuxnas tre felslut rörande genus = 21/12-15
Barbie-Woman & Co utgör ingen risk! = 22/12-15
Action(figur)-Man, Han-Man, Super-Man, Spindel-Man, Bat-Man, Järn-Man & Co är ren magi = 23/12-15
Vuxnas självcentrerade missuppfattning av barns genuskonstruktion: adultonormativitet #17 =11/1-16
Simone de Beauvoir hade delvis rätt! – Man föds inte som kvinna utan som flicka
13/1-16
Eller om barnläsares syn på bilderboksbilder:
VEM älskar Pija Lindenbaums Manne?! (30/11-15) – lärarstudenter läser för barn
Adultonormativitet #15: Oklarhet som högst tveksamt vuxet kvalitetskriterium för ”bra barnkultur” (2/12-15)
Barnbokskanon? Hellre då en parakanon! – Om 11 sätt att älska en bok (3/12-15)
Barnen begriper inte bilderna i Alfons Åberg-böckerna! – lärarstudenter läser för barn (4/12-15)
Barnens kultur 3 i P1: Är Gro Dahles & Svein Nyhus’ bilderbok SNÄLL god barnlitteratur? (4/1-16)
Varför läser barn allt mindre fiktion? Kanske är lästävlingar med gratis e-böcker en väg att gå (7/1-16)
Eller det om Barnens romanpris?
Hälsningar
Margareta Rönnberg
professor emeritus i filmvetenskap, barnkulturforskare & barnist (= tänk analogt med feminist!), f.d. lärare för blivande F-år 3-lärarstudenter på Högskolan i Gävle som genomfört många barnlässtunder åt mig
Twitters roligaste konto.
Att lyssna igenom 62 CD Lundell och diskutera innehållet är verkligen ett värdigt projekt. Eller ett rent stolleprov.
Allt har åldrats i skönhet. Från syntklang till frisyr.
Det jag saknar mest i dag är nog ändå det fragmentariska berättandet. Någonting har hänt?