Serien går mot sitt slut och jag inser att det var svårare än förväntat att bestämma bergarter. Jag skrev till Naturhistoriska och fick det här mycket generösa svaret:

Hej,

Bilder är knepiga att tolka och speciellt när man inte ser färska (naturliga) ytor. Därför får jag nog försöka mig på ett generellt hållet svar eftersom din fråga(or) gäller stenar som blivit avrundade av att ha legat i vatten (troligtvis en kombinationseffekt av slipeffekter av vågor i grundhav och diverse istider med isälvar och dylikt). Dessutom har säkerligen en serie av processer påverkat stenen (eller berget den hörde till…) långt innan de rundade formerna uppstod. Jag tänker exempelvis på vad man kallar hydrotermal omvandling där olika lösningar strömmar genom berggrunden – djupt ned i jordskorpan – och fyller sprickor med nya mineral. Så, det man nu ser när man betraktar en strandsten, är resultatet av en lång kedja av händelser; bergartens ursprungliga bildning (kanske för 1700-1900 miljoner år sedan), deformation och omvandlingar i olika steg och sen effekten av att olika istider brutit upp berggrunden och mer recent väder-och vindpåverkan. Tyvärr, är inte heller färgen lätt att gå på; vad man generellt kan säga är att färgen i en sten styrs av lite olika fenomen; inneslutningar av små gas eller vätskebubblor, eller att det finns mycket finkorniga mineral som små-små prickar i ett yttre mineral och som ger det senare dess färg, eller att det finns spår av lite udda grundämnen i kristallstrukturen som kontrollerar färger. Man brukar ibland tala om kromoforer som ger mineralen dess färg.

För att var lite mer konkret – så för dagens sten 4 så finns diverse olika mineral som bildar sliror och fyller sprickor i den röda ”moderstenen”. Jag kan egentligen bara gissa men den röda färgen kan just vara järnoxid; exempelvis närvaron av mineralet hematit (järnmalmsmineral med formeln Fe2O3) gör att röd fältspat är just röd (denna fältspat kallas mikroklin med formeln KAlSi3O8 men har alltså en impregnation av småttiga hematitkorn), den gröna färgen påminner om mineralet epidot och det mörka är möjligen en blandning av mörk glimmer och hornblände.

Liksom för bild 4 så verkar de flesta av de övriga bilderna visa kiselrika stenar med diverse band och sprickfyllnader. Jag tror ingen kan sätta ett specifikt namn eller etikett på dina bilder (eftersom det är inte ett enhetligt mineral eller en homogen bergart som visas upp…); undantaget är väl just den bild som visar på en porfyriskt textur (närvaron av lite större kantiga fältspat”ögon” i en mer finkornig bergart gör att man kallar bergarten, som är av vulkansiskt ursprung, för en porfyr). Fast egentligen skulle man behöva studera även denna sten i detalj och helst kunna hitta den i häll och undersöka närområdet för att man skall kunna utesluta att ”ögonen” inte är vad man kallar ”porfyryblaster”, dvs kristaller som växt till under påverkan av hydrotermala lösningar och vid förhöjda tryck och temperaturer.

Så, tyvärr ringa enkla svar och om du exempelvis googlar på kvarts och tittar på bilder så ser du vilken mångflad av färger och former som detta kiselmineral (med den simpla formeln SiO2) kan ha….

Hälsningar,

Kjell Billström

En bit söderut har det brutits gråsvart kalksten med inslag av trilobiter. Bordsskivor av Komstadsten tycks ha varit den ultimata statussymbolen på skånska gods under 1800-talet.

Länk

Jag slarvar och gissar på ytterligare en Porfyrvariant. Min teori är att de här stenarna kommer från Söderåsens ostliga utpost Stenshuvud och är ett bevis för vulkanisk aktivitet (magmatisk bergart). Fast jag är öppen för andra förslag.

Jag inser att det här är en tung vetenskap och det duger inte att slänga ur sig något diffust om fältspat.

Det blir nog till att bita i det sura äpplet och anmäla sig till en kurs. Här finns inte plats för fuskare.

Jag har en vag aning om att den här typen av skiktade stenar skulle kunna tillhöra gruppen Sedimentära bergarter?

Sedimentära bergarter bildas genom geostatiskt (litostatiskt) tryck som uppstår då sedimentära partiklar avlagras lagervis ur något medium som luft, is eller vatten. Då yngre lager lägger sig ovanpå äldre pressas porvätska ur det underliggande sedimentmaterialet (kompaktion). De sammanpressade sedimenten genomgår sedan olika kemiska, fysiska och biologiska förändringar (diagenes) som leder till att de sedimentära partiklarna cementeras samman (litifiering) till sten. Bergarter som bildas genom denna process får olika sammansättning och struktur beroende på ursprungligt sedimentärt material, den miljö där processen ägt rum samt hur stort tryck och temperatur som bergarten utsätts för.