Undersökningen om sambandet mellan skolbetyg och framgång som lärare fortsätter att sysselsätta mina tankar. På Ekonomistas diskuterar Jonas Vlachos vidare och jag ställde frågan hur de gjorde för att mäta ledarskap hos kvinnor.

Trenden i ledarskap för kvinnor fångar vi genem att jämföra hur utvecklingen varit bland kvinnliga lärares bröder med den för manliga lärares bröder. Familjekomponenten i ledarskapsförmåga är hyfsat stark (vilket vi kan se genom att jämföra två mönstande bröder) varför detta kan ge en hyfsad bild av själva trenden. Däremot använder vi (naturligtvis) inte brödernas ledarskapsförmåga när vi skattar effekter för eleverna — det gör vi helt enkelt för män.

Jag är lite vilsen och ovan vid både statistik och statsvetenskaplig terminologi. Om jag förstår rätt så menar Jonas att egenskapen ledarskap finns i familjen och att det går att dra slutsatser om systrarnas förmågor utifrån deras bröders mönstringsresultat?

Spännande tanke – som kanske blir ännu svårare att  förstå när vi inte riktigt lyckas definiera vad som egentligen innefattas i begreppet “ledarskap”. Jag tänker att den moderna lärarrollen ofta betonar egenskaper som personlig, flexibel och lyhörd när det gäller att förstå samspelet i klassrummet. Man behöver inte vara särskilt bevandrad i managementlitteraturen för att inse frågans komplexitet. Björklundperspektivet tydlighet är kanske den mest gångbara just nu.

Samtidigt är ledraskap naturligtvis en helt avgörande kvalitet hos lärare och en ständig diskussion pågår inom lärarutbildningen hur vi gör för att utveckla denna färdighet. Teveserien 9a förstärker bilden av den gode läraren som mental coach.

I takt med att läraryrkets status har sjunkit är nödvändigt att beskriva vilka grupper det är som söker sig till lärarutbildningarna. Länk till Palme och Hultqvist. I stället för att se ledarskap som en personlig egenskap möjlig att mäta genom psykologiska tester tror jag att det är mer spännande att se vad som händer de klassresenärer som trots språksvårigheter, svaga studietraditioner och darrigt socialt/kulturellt kapital ger sig in på den spelplan vi kallar skola.

Jonas svarar vidare:

Ledarskapsutvärderingen är väldigt nära vad man inom psykologin kallar The big five, vilket är ett sätt att bedöma personlighet. För att undersöka måttets giltighet har man låtit olika psykologer göra en bedömning av samma intervju. De hamnar väldigt nära varandra. Dessutom är ledarskapsutvärderingen starkt kopplad till framtida löner, även efter att man tar hänsyn till intelligens. Så något viktigt fångar den.

Jag håller med Jonas – något viktigt fångar kanske sådana här tester. Frågan är vad som händer i mötet med barnen i en främmande miljö. När vi kommer till frågan om de duktiga fickornas misslyckande med de svaga pojkarna tror jag att det är åt det här hållet strålkastaren bör riktas.

Nästa steg är att skapa en lärarutbildning som möter detta behov på ett värdigt sätt. Konflikthantering och ledarskapsutbildning tycks åter bli modernt. På bekostnad av vad, tänker jag cyniskt…

Kolla gärna FORES hemsida där  Franke och Fjelkner tycks famla i sina försök att politisera rapporten och förenkla resultaten till en fråga om “attraktion”.