Björklund, var är du?

Propositionen om ny lärarutbildning möter svenska folket i morgon. Eller i alla fall riksdagens ledamöter i utbildningsutskottet. Jag försöker stava mig igenom oppositionens motförslag men det känns en smula uppgivet. Några motioner om genusperspektiv och mer sex- och samlevnad kanske kan liva upp tillställningen, men som helhet verkar det ganska avslaget.

Länk

Den segervisse utbildningsministern väljer till och med att avstå och det känns logiskt. Mannen som gjort disciplin och närvaro till sina ledord prioriterar bort denna avgörande händelse i svensk utbildningshistoria. Mats Pertoft (Mp) är inte nöjd och jag förstår besvikelsen. Den politiska makten utövades på DN debatt. Där bankades bilden av den usla svenska skolan in i det allmänna medvetandet. Riksdagsledamöterna tilldelas statistrollerna.

Jag vet inte om det är lämpligt att visa den tevesända debatten i svenska skolor. Risken finns att barnen drabbas av politikerförakt om viktiga beslut tas utanför riksdagen.

Flum och kunskap

Ina Alm gör ett kraftfullt försök att påvisa det ovetenskapliga i regeringens skolpolitik. Den s.k. kunskapsskolan är en retorisk figur som borde förvisas till historiens skräpkammare. Åtminstone tills dess att någon har presenterat en trovärdig definition är begreppet gravt vilseledande. Läs även kommentarerna!

Länk till Skola och samhälle

Det är inte första gången ämnet har behandlats här (länk) och jag känner en trött hjälplöshet över att vi inte når fram till maktens centrum med budskapet. Den lilla rörelsen som arbetar för att ge begreppet “Flum” en positiv laddning har en egen blogg:

http://flumpedagog.wordpress.com/

Vi är några stycken som bär våra FLUMPE-tröjor med stolthet. Ina har förtjänat en med guldtext.

Den goda viljan

Reaktionerna på alliansens utspel om lärarlegitimation är översvallande. DN lyckas på ledarplats kritisera förslaget på avgörande punkter och ändå hylla det. Sydsvenskan gör ungefär samma sak. Fackförbundens och oppositionens entusiasm vet inte heller några gränser.

DN, Sydsvenskan

Svd är en smula återhållsam, men dryper som vanligt av hat mot den existerande lärarutbildningen. Varför kräver ingen legitimering av ledarskribenter?

Svd

Jag tänker på slagordet från Moment 22: What´s good for the company is good for the country (var det så?)

I svensk översättning skulle det då bli ungefär: Det som är bra för lärarna är bra för barnen.

Jag hittar en kritisk röst som lyfter fram den obehagliga undertonen i diskussionen om behöriga/ickebehöriga som länge  har förgiftat stämningen på många lärarrum.

Länk Ljubomir

Just när jag håller på att ge upp hoppet om en innehållsinriktad skoldiskussion hittar jag Peter Gärdenfors text om inre och yttre motivation.

Länk Gärdenfors

Luften blir lättare att andas. Jag går till jobbet idag också.

svd gp ft hd hd hd hd hd dn dn sds sds gp exp

“Har du legimitation?”

Alliansregeringen satsar stort och lanserar kravet på legitimation (se där jag lyckades skriva rätt!) i pompös debattartikel.
DN

Duktiga lärare utför dagligen stordåd i klassrum runt om i Sverige, många gånger utan att få den uppskattning som de förtjänar. De möter varje elev med höga förväntningar och lyckas år efter år lära barn att läsa, skriva och räkna, får dem att upptäcka världen, ett nytt språk eller uttrycka sig kreativt och konstnärligt. Samtidigt vet vi att det finns lärare som inte borde vara lärare men som trots det fortsätter att utöva sitt .

Den vite riddaren har klivit ner från sin allra högsta häst och insett att nu gäller det att kavla upp ärmarna. Förslagen griper in i varandra och jag tror regeringen är på rätt väg. För mig som lärarutbildare innebär tanken på att framtidens lärare måste bekräfta sina kunskaper under ett års yrkesverksamhet innan de får sin legitimation – ja det är faktiskt en lättnad! Den lärarexamen de får efter dagens utbildning är ett ganska vagt “körkort” som inte med automatik innebär att de är mogna att möta alla utmaningar i dagens komplicerade skolvärld. Nu förläggs ansvaret att bedöma lämplighet för yrket utanför högskolan till de mentorer som ska finnas på skolorna.

Frågan är hur rättssäkert ett sådant system är? Kanske innebär det ett ytterligare krav på anpassning till den rådande skolkulturen?

Följ med strömmen?

Följ med strömmen?

Rule Britannia!

England ligger 15 år före oss. År 2025 kommer landets ledare slå larm om testraseriets katastrofala effekter på undervisningens kvalitet.

Länk till the Guardian

Ministers are stripping primary school children of their basic human right to a well-rounded education, a teachers’ leader warned today.

Christine Blower, general secretary of the National Union of Teachers, said national tests for 10- and 11-year-olds, formerly known as Sats, contravene the United Nations Convention on the Rights of the Child.

Under the Convention, which Britain signed in 1991, children are entitled to a broad education which develops their “personalities, talents and abilities to their fullest potential”.

Blower told the NUT annual conference in Liverpool that Sats only gave children the right to pass exams, not the right “to be educated in the round”. They reduced children to “little bundles of measurable outputs trained in a mechanistic model of education,” she said, repeating words used last month by the children’s commissioner, Maggie Atkinson.

Frågan är om det måste ta så lång tid att erövra den här insikten? Det borde finnas ett snabbare sätt.

Jag skulle vilja citera några rader om en berömd trollkarl:

Det skedde i misshugg som ni nog förstår
och det har han ångrat i 700 år!

Trollkarlen i Indialand-Astrid Söderbraum

Folkpartiet – vår tids största opportunister?

Frågan om lärares arbetstider är alldeles för svår att hantera under ett valår och nu hamnar striden på lokal nivå.

Aftonbladet, DN

Mitt under avtalsrörelsen hoppar Folkpartiet av Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingar med lärarfacken. Partiet anser att arbetsgivarnas krav på en ökad reglering av arbetstiden fördjupar krisen mellan parterna.

– Jag tror inte att det inträffat någon gång tidigare, säger Lennart Gabrielsson (FP), styrelseledamot och tredje vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Lärarnas arbetstid har diskuterats i flera år. Enligt Gabrielsson är frågan så infekterad att förhandlingar under avtalsrörelsen är meningslös.

– Man kan inte ha krig år ut och år in, avtalsrörelse efter avtalsrörelse. Ska man lösa den här typen av problematik, så bygger det på ett förtroendesamtal mellan parterna. Och det finns inte i dag, säger Gabrielsson till TT.

Därför väljer Folkpartiet att hoppa av alla förhandlingar som har med lärarnas avtal att göra.

– I en avtalsrörelse kan man inte ha två uppfattningar från förhandlingsparterna. (Min anmärkning: Jo det kan man!)

Nu är det upp till rektorerna att försöka hantera det här och jag är bekymrad över att det kraftfulla centraliseringspartiet väljer den uppenbara opportunismens väg. Kan det ha något med valet att göra?

Nästa gång Björklund nämner ordet likvärdighet kommer det att eka ihåligt. Folkpartiet tycks mena att arbetstid är en lokal fråga?

Min vän rektorn är inte glad:
– Man borde faktiskt börja blogga!

Bloggar: 12345678

Är det timplanen som styr?

Plura tipsar om presentationen av nya kursplaner och jag håller med om att det är intressant. Det är viktig att känna till hur den demokratiska processen fungerar. De föredragande gör ett lugnt och balanserat intryck. Ordet “tydlig” återkommer med en viss monotoni, men det ska även befinnas utrymme för tolkning, breddning och fördjupning av ämnesinnehåll.

Det hela kanske ska föreställa nytänkande men utgångspunkten tycks i förfärande hög grad vara timplanen. Efter 13 minuter presenteras denna som en absolut storhet och det visionära arbetet är helt underordnat de existerande ämneskonstruktionerna och timfördelningstraditionerna.

Kanske kunde utredarna vågat ta ett lite djärvare grepp?

Länk till presskonferensen

Presentatörerna beskriver processen som gedigen och självbelåtenheten har ingen synlig gräns.

“Vi har inte tagit intryck av den massmediala debatten, den är så polemisk…” – så talar en äkta tjänsteman!

“Jag har förtydligat innehållet om kristendomen” – ojdå – var det den största förändringen? Inget intryck från debatten?

“Vi påverkas inte av uttalande under resans gång” (om påverkan från regeringen)

“Nationella minoriteter ska behandlas i en viss årskurs” (Whooops – SÖ och centralstyrningen är tillbaka)

“Utgångspunkterna har inte varit att förändra ämnena – det här är en metod att förstärka kunskapsinnehållet. En metod” (om att utgå från den existerande timplanstraditionen)

“Elevens utveckling ska inte vara avhängig av föräldrastödet” (om läxor)

Är skolverket ett ljus i mörkret?

Är skolverket ett ljus i mörkret?

Skriet och språkutvecklingen

Kursstart för Språk och meningsskapande. De här skarvarna är underliga – studenterna håller på att skaka av sig föregående kurs examination och det tar en stund att ta sig in i den nya modulen.

Fokus ligger på ständigt aktuella läs- och skrivutveckling, men jag är inte säker på att kursens litteratur pekar i samma riktning som utbildningsministerns tankar om dessa färdigheter. Det finns en stark betning av något som vi kallar “meningsfulla sammanhang” och formaliserad träning är glest representerad i litteratur och undervisning. Kanske borde vi ta in företrädare för denna riktning? På skolorna lever traditionen i högönsklig välmåga (Vad är det?)

Nästa vecka ska vi prata om studenternas egna läsminnen och det är ett spännande ämne. Jag tror att de flesta lärde sig läsa – trots skolan.

P.S. Märks det att jag har ett trädtema?

Prestationsdepression

Skolfront lyfter fram faktumet att flickor överbelönas betygsmässigt för sina prestationer på de nationella proven. Anna Ekström menar, trots att kursplanerna beskriver det motsatta, att det flickorna är bra på (att läsa av läraren, vara aktiva i diskussioner och visa upp sitt engagemang) är något som pojkar också borde lära sig.

Länk till UR

I Aftonbladet lyfter två  journalister den motsatta vinkeln och menar att talet om “duktiga flickor” och “prestationsprinsessor” är en härskarteknik för att förlöjliga flickor och bevara den manliga överordningen.

Går de här två teorierna att förena? Jag tänker att det som borde vara en ganska teknisk fråga om betygskriterier har nu blivit väldigt moraliskt laddat – en fråga om skuld. Hur gick det till?

Länk, Christer

Vem är det som harvar?

Vem är det som harvar?

Nu blir allt hemligt?

Mina kolleger Ann-Christine Vallberg Roth och Annika Månsson har visat att IUP används slarvigt och i många fall kränkande på förskolor och skolor. Man skulle kunna tänka sig att staten reagerar med en kraftfull insats för att råda bot på detta. Regeringen väljer att gå den andra vägen:

Länk till ekot

Björklund förklarar:

De nya bestämmelserna har ett omvänt skaderekvisit. Det betyder att utgångspunkten är att allt är hemligt. Bara om ingen lider men kan uppgifter lämnas ut.

Bakgrunden är att skolorna sedan några år måste dokumentera hur eleverna utvecklas.

För varje elev ska finnas en utvecklingsplan och lärarna ska ge skriftliga omdömen. När det dyker upp problem ska ett åtgärdsprogram skrivas.

Lärarna vågar inte skriva viktiga men känsliga uppgifter om eleverna om en prövning enligt dagens lag visar att uppgifterna kan lämnas ut, säger Jan Björklund.

– Om man skriver ett dokument så vet man aldrig när det skrivs, vad som bedöms vara offentligt eller inte. Jag har hört lärare och rektorer som menar att de här reglerna gör att man blir hämmad när man skriver de här dokumenten. Jag har vägt det mot om det finns något stort allmänintresse av att få ta del av hur lille Kalle utvecklas i skolan. Det menar jag att det inte gör, säger utbildningsminister Jan Björklund.

Jag menar att det finns ett stort allmänintresse av att kunna kontrollera hur lärare formulerar sig om barns utveckling. Spåren förskräcker.

Vem anmäler vem?

Vem anmäler vem?