Uppenbara, sa Bull!
7 obvious things in education that are ignored http://wapo.st/jswZgV /via @washingtonpost #edchat
— brian @ιədυcaтor (@ieducator) May 31, 2011
Uppenbara, sa Bull!
USA:s utbildningsminister Arne Duncan skriver ett öppet brev till lärarkåren – och som han gör det!
Det finns något i tonläget som gör mig både glad och stolt över att arbeta med undervisning. Ministern talar om allvarliga problem på ett sätt som visar att han förstår och vill lyssna.
En dag kanske svenska lärare kommer att få en liknande hälsning från Jan Björklund? Jag kan till och med tänka mig att betala för budskapet!

Per T Olsson diskuterar det laddade ordet och utgår från Bertil Ohlins invändningar på 50-talet.
Ohlin, som under många år personifierade alternativet till Socialdemokraterna, ogillade emellertid begreppet borgerlig. Det är inte, skrev han i sina memoarer, ”en terminologi som hör hemma i en objektiv framställning”.
Ohlins aversion mot ordet är förståelig. Det har en marxistisk klang: bourgeoisien, eller borgerskapet, var Karl Marx benämning på kapitalismens härskande klass.
(…)
Och utöver en gemensam antisocialistisk grundhållning har de partier som avses så olika idémässiga rötter att ett samlingsnamn blir missvisande: en värdekonservativ kristdemokrat representerar en annan sorts borgerlighet än en kulturradikal folkpartist; en urban moderat och en centerpartist på landsbygden gör olika prioriteringar.
Jag tror att många gärna vill se dagens upphetsade skoldebatt som opolitisk. Den handlar om barnens lycka, lärarnas status och nationens framtid. I en stor opolitisk omfamning förfasar vi oss över Zarembas skräckskildringar och värms av att tillhöra den goda sidan – vi som vill att det ska vara ordning och att barnen ska lära sig något.
Men frågan återstår: är det verkligen en borgerlig politik att vilja öka kontrollen och förstatliga skolan? Idag beskrivs misslyckandena som en följd av socialdemokratins dåliga politik och den usla forskningen. Hur ser den borgerliga visionen ut? Friskolor till alla?
Per T fortsätter:
Bertil Ohlin hade rätt. Termen borgerlig är ett elände. Det är något med själva ordet som spökar; det är liksom belastat av en förlorarstämpel från det förflutna som inte ens alliansen har lyckats radera.
För om man blundar och tänker på ordet borgerlig, vad ser man då för sitt inre?
Flimrande bilder från den ena valvakan efter den andra där molokna partiledare konstaterar att det inte blev maktskifte den här gången. Heller. Thorbjörn Fälldins svettiga anlete. Ola Ullsten, hjälplös som en tappad äggula. En arrogant Carl Bildt som pekar ut den ”enda väg” som slutar vid 500 procents ränta. En förvirrad Olof Johansson, vilt fäktande mot Öresundsbron.
Till de här bilderna fogar jag en stridslysten och segerviss utbildningsminister i färd med att återskapa gårdagens skola.
Igår såg jag Malmö FF besegra Halmstad och idag vinner Manchester united över Chelsea.
Fotboll är nästan lika spännande som utbildningspolitik och på twitter är “inspel” det nya modeordet.
Själv längtar jag efter en befriande facklig crossboll. Spelet behöver öppnas upp på flankerna. Någon måste göra en oväntad löpning mot den fria ytan bakom backlinjen.
Publiken börjar bli otålig.
Jag möter kloka personer som inte ser kopplingen till oreflekterad maktutövning, faktatragglande och förmedlingspedagogik. Hamnar i hopplösa diskussioner om betydelsen av fakta. Älskar frågesporter och är stolt över min breda bildning. Känner mig förflyttad 40 år tillbaka i tiden och famlar efter tröst på nätet. Det måste finnas värdigare sätt att förhålla sig till utveckling och lärande.
http://twitter.com/#!/briankotts/status/56427426460336128
Alfie Kohn släpper in lite luft i den pedagogiska gravkammaren.
Aftonbladet har dragit igång sin olustiga kampanj Skolraset:
Så här inleds texten:
Somliga verkar tro att vi tänker rasa mot lärarna och smutskasta skolan. Det stämmer inte riktigt. Vi vill granska skolan tillsammans med lärare, elever och föräldrar! Raset syftar på hur den svenska skolan faller i internationella mätningar, som PISA-undersökningarna.
Min misstänksamhet delas av många. Följ #skollyftet på twitter och hemsidan.
Merkateder känner ni väl redan till?
Marie Linder gör ett väldigt bra försök:
länk
Jag anar att diskussionen om katederundervisningens effektivitet inte är över. Just nu diskuteras om Aftonbladets sunkiga hashtag #skolraset ska kompletteras med #skollyftet. Det är inte så lätt att skapa meningsfulla trådar med 140 tecken på Twitter.
Behaviour in good schools is not a serious problem but overall it remains a big concern for parents. Evidence shows there is much to do. For instance:
The Government’s new guidance is 50 pages long. It clearly sets out the roles and responsibilities for governing bodies, headteachers and teachers regarding behaviour and discipline. It unequivocally restores adult authority to the classroom.
The new guidance clarifies teachers’ powers. It makes clear the following:
The guidance also protects teachers from malicious allegations and strengthens their authority in the classroom. It makes clear:
Katederdebatten var nog bara ett förspel.
Zaremba tar ett stort grepp på svensk skola i sin andra artikel och målar med bred pensel. Den fege rektorn, de okunniga kommunpolitkerna och de ignoranta lärarutbildarna demoniseras omsorgsfullt – medan en tunnhårig västförsedd vaktmästare, en läsforskare och en målinriktad skolchef hyllas som framtidshopp.
DN är maktens megafon och just nu gläfser hundarna i kapp. Dramaturgin är lite väl genomskinlig.