Förskollärarutbildningen – huset som gud inte glömde 2

Vi försöker förstå tankarna bakom den nya förskollärarutbildningen, så som de presenteras i propositionen Bäst i klassen. De flesta av oss tycker nog att det är misstänkt likt en väldigt gammal förskollärarutbildning – även om det finns en fernissa av kunskapsromantik som förskjuter fokus från lek och personlighetsutveckling till de mätbara skolförberedande färdigheterna.

Öster om Malmö högskolas högkvarter Tornhuset ligger en liten byggnad som tagit en del stryk under byggnationen av Citytunneln. Nu ska det byggas en parkeringsplats under huset och stadsarkivarien har varit benhård. Huset får inte rivas. Därför har det transporterats 300 meter till andra sidan av Tornhuset.

Jag menar att detta hus är en ytterst sublim symbol för förskollärarutbildningens förhållande till den akademiska världen.

Läs mer om huset här!

Ledarskap – vad är det egentligen?

Jag ber studenter beskriva sig själv som ledare och får en brokig provkarta på egenskaper:

  • Målinriktad
  • Situationsanpassad
  • Lyssnande
  • Flexibel
  • Personlig
  • Humoristisk
  • Bestämd
  • Engagerad
  • Strukturerad
  • Öppen
  • Känslig
  • Lugn
  • Generös

Vi stämmer av med de beskrivningar som finns i vår bibel På väg mot läraryrket sid 44 och inser att det här är komplicerat.  Den enkla färdigheten som innebär att instruera och motivera går kanske att förstå – men när vi börjar diskuterar makt och innehåll öppnar sig avgrunderna.

Efteråt försöker jag fånga upp studenternas tankar om mitt ledarskap under lektionen om ledarskap. Borde jag varit tydligare? Var jag alltför styrande? Går det att få gruppen att mötas utan att vara manipulativ? Vilka förväntningar har de egentligen på oss högskolelärare?

Jag experimenterar med  lösa tyglar och programmatisk tillit.

Du måste alltid ha ett tydligt syfte kopplat till kursplan!

Du måste alltid ha ett tydligt syfte kopplat till kursplan!

För den som är mer intresserad av ledarskapets tekniska dimensioner rekommenderar jag John Steinbergs program på UR.

Pedagogiskt ledarskap?

Jag förbereder en lektion om något som kallas “pedagogiskt ledarskap” och bläddrar i Stensmos heltäckande bok. Han identifierar sju möjliga kategorier av störande moment och nu behöver jag bloggläsarnas hjälp med att fokusera. Vad är den viktigaste orsaken till att lektionerna inte blir som vi vill?

De två sista hittade jag på själv.

Kanske är jag inte övertygad om att ordning är det viktigaste i skolan, men jag anar att ledarskap  kommer att vara en eftersökt central egenskap/färdighet i den framtida lärarlegitimationen som ska utfärdas på lokal nivå.

Den goda viljan

Reaktionerna på alliansens utspel om lärarlegitimation är översvallande. DN lyckas på ledarplats kritisera förslaget på avgörande punkter och ändå hylla det. Sydsvenskan gör ungefär samma sak. Fackförbundens och oppositionens entusiasm vet inte heller några gränser.

DN, Sydsvenskan

Svd är en smula återhållsam, men dryper som vanligt av hat mot den existerande lärarutbildningen. Varför kräver ingen legitimering av ledarskribenter?

Svd

Jag tänker på slagordet från Moment 22: What´s good for the company is good for the country (var det så?)

I svensk översättning skulle det då bli ungefär: Det som är bra för lärarna är bra för barnen.

Jag hittar en kritisk röst som lyfter fram den obehagliga undertonen i diskussionen om behöriga/ickebehöriga som länge  har förgiftat stämningen på många lärarrum.

Länk Ljubomir

Just när jag håller på att ge upp hoppet om en innehållsinriktad skoldiskussion hittar jag Peter Gärdenfors text om inre och yttre motivation.

Länk Gärdenfors

Luften blir lättare att andas. Jag går till jobbet idag också.

svd gp ft hd hd hd hd hd dn dn sds sds gp exp

“Har du legimitation?”

Alliansregeringen satsar stort och lanserar kravet på legitimation (se där jag lyckades skriva rätt!) i pompös debattartikel.
DN

Duktiga lärare utför dagligen stordåd i klassrum runt om i Sverige, många gånger utan att få den uppskattning som de förtjänar. De möter varje elev med höga förväntningar och lyckas år efter år lära barn att läsa, skriva och räkna, får dem att upptäcka världen, ett nytt språk eller uttrycka sig kreativt och konstnärligt. Samtidigt vet vi att det finns lärare som inte borde vara lärare men som trots det fortsätter att utöva sitt .

Den vite riddaren har klivit ner från sin allra högsta häst och insett att nu gäller det att kavla upp ärmarna. Förslagen griper in i varandra och jag tror regeringen är på rätt väg. För mig som lärarutbildare innebär tanken på att framtidens lärare måste bekräfta sina kunskaper under ett års yrkesverksamhet innan de får sin legitimation – ja det är faktiskt en lättnad! Den lärarexamen de får efter dagens utbildning är ett ganska vagt “körkort” som inte med automatik innebär att de är mogna att möta alla utmaningar i dagens komplicerade skolvärld. Nu förläggs ansvaret att bedöma lämplighet för yrket utanför högskolan till de mentorer som ska finnas på skolorna.

Frågan är hur rättssäkert ett sådant system är? Kanske innebär det ett ytterligare krav på anpassning till den rådande skolkulturen?

Följ med strömmen?

Följ med strömmen?

Rule Britannia!

England ligger 15 år före oss. År 2025 kommer landets ledare slå larm om testraseriets katastrofala effekter på undervisningens kvalitet.

Länk till the Guardian

Ministers are stripping primary school children of their basic human right to a well-rounded education, a teachers’ leader warned today.

Christine Blower, general secretary of the National Union of Teachers, said national tests for 10- and 11-year-olds, formerly known as Sats, contravene the United Nations Convention on the Rights of the Child.

Under the Convention, which Britain signed in 1991, children are entitled to a broad education which develops their “personalities, talents and abilities to their fullest potential”.

Blower told the NUT annual conference in Liverpool that Sats only gave children the right to pass exams, not the right “to be educated in the round”. They reduced children to “little bundles of measurable outputs trained in a mechanistic model of education,” she said, repeating words used last month by the children’s commissioner, Maggie Atkinson.

Frågan är om det måste ta så lång tid att erövra den här insikten? Det borde finnas ett snabbare sätt.

Jag skulle vilja citera några rader om en berömd trollkarl:

Det skedde i misshugg som ni nog förstår
och det har han ångrat i 700 år!

Trollkarlen i Indialand-Astrid Söderbraum

“Black pupils are routinely marked down by teachers”

Tidningen the Guardian beskriver de låga förväntningarnas betydelse för de svarta barnen i Storbritannien.

Länk

Black children are being systematically marked down by their teachers who are unconsciously stereotyping them, it has been revealed.

Academics looked at the marks given to thousands of children at age 11. They compared their results in Sats, nationally set tests marked remotely, with the assessments made by teachers in the classroom and in internal tests. The findings suggest that low expectations are damaging children’s prospects.

The study concludes that black pupils perform consistently better in external exams than in teacher assessment.

Diskussionen om pojkarnas låga betyg är inte över. Frågan är vad John Lennon skulle ha sagt?

Mer engelsk utbildningspolitik

Teacher racism is rare | John Dunford

Official: it’s fine for racists to teach | Joseph Harker

A ban-free solution to racist teachers | Hugh Muir

Prestationsdepression

Skolfront lyfter fram faktumet att flickor överbelönas betygsmässigt för sina prestationer på de nationella proven. Anna Ekström menar, trots att kursplanerna beskriver det motsatta, att det flickorna är bra på (att läsa av läraren, vara aktiva i diskussioner och visa upp sitt engagemang) är något som pojkar också borde lära sig.

Länk till UR

I Aftonbladet lyfter två  journalister den motsatta vinkeln och menar att talet om “duktiga flickor” och “prestationsprinsessor” är en härskarteknik för att förlöjliga flickor och bevara den manliga överordningen.

Går de här två teorierna att förena? Jag tänker att det som borde vara en ganska teknisk fråga om betygskriterier har nu blivit väldigt moraliskt laddat – en fråga om skuld. Hur gick det till?

Länk, Christer

Vem är det som harvar?

Vem är det som harvar?

Vad vet Anna Ekström om betygskriterier?

Jag ser Skolfront om den orättvisa betygssättningen och häpnar inför en del uttalanden av Anna Ekström som är ordförande i Delegationen för jämställdhet i skolan DEJA.

Länk till hela programmet – de värsta grodorna hoppar efter sju minuter.

Ingemar Gens slår med all önskvärd tydlighet fast att betyg ska gälla kunskaper vid kursens slut. Anna Ekström tycks ha helt andra idéer.

För mig har det varit ett stort bekymmer att jag inte riktigt förstått DEJA:s och Delegationen för jämställdhet i förskolans sätt att resonera kring kunskap. Nu inser jag att Anna Ekströms  (som var ordförande i båda) tankar om utbildning handlar om anpassning och disciplinering. Ur detta perspektivet är det naturligtvis viktigt att neutralisera pojkarnas dåliga inflytande. Då kan det inte vara ett mål att rekrytera män till läraryrket.

Nu blir allt hemligt?

Mina kolleger Ann-Christine Vallberg Roth och Annika Månsson har visat att IUP används slarvigt och i många fall kränkande på förskolor och skolor. Man skulle kunna tänka sig att staten reagerar med en kraftfull insats för att råda bot på detta. Regeringen väljer att gå den andra vägen:

Länk till ekot

Björklund förklarar:

De nya bestämmelserna har ett omvänt skaderekvisit. Det betyder att utgångspunkten är att allt är hemligt. Bara om ingen lider men kan uppgifter lämnas ut.

Bakgrunden är att skolorna sedan några år måste dokumentera hur eleverna utvecklas.

För varje elev ska finnas en utvecklingsplan och lärarna ska ge skriftliga omdömen. När det dyker upp problem ska ett åtgärdsprogram skrivas.

Lärarna vågar inte skriva viktiga men känsliga uppgifter om eleverna om en prövning enligt dagens lag visar att uppgifterna kan lämnas ut, säger Jan Björklund.

– Om man skriver ett dokument så vet man aldrig när det skrivs, vad som bedöms vara offentligt eller inte. Jag har hört lärare och rektorer som menar att de här reglerna gör att man blir hämmad när man skriver de här dokumenten. Jag har vägt det mot om det finns något stort allmänintresse av att få ta del av hur lille Kalle utvecklas i skolan. Det menar jag att det inte gör, säger utbildningsminister Jan Björklund.

Jag menar att det finns ett stort allmänintresse av att kunna kontrollera hur lärare formulerar sig om barns utveckling. Spåren förskräcker.

Vem anmäler vem?

Vem anmäler vem?