Orsakerna till skillnaden i betygssättningen mellan könen är okända
Skillnaderna mellan kursbetyg och provbetyg mellan könen har setts under flera års insamlingar och analys av provresultat. Det finns fortfarande inte någon entydig förklaring till orsakerna bakom dessa skillnader. Skolorna behöver vara uppmärksamma på att betygsättningen sker rättvist så att pojkarna inte missgynnas. Det är också viktigt att lärarna ges förutsättningar till fortsatt kompetensutveckling i bedömningsfrågor.
Det tycks inte vara högkonjunktur för strukturella förklaringar.
Så de ungdomar som alldeles nyss gått ut från gymnasiet med sina slutbetyg får således leva med ett antal barnsjukdomar, liksom på samma sätt de ungdomar som lämnade gymnasiet vid den förra betygsreformen för cirka 20 år sedan.
Detta är med andra ord ett exempel på en reform som sjösatts utan att den hunnit förankras och förberedas i verksamheten. Professorn i pedagogik Tomas Englund har visat på att i tysk och även norsk och dansk tradition har läraren en roll som en kognitivt och moraliskt medveten väljare av undervisningsinnehåll, en didaktiker. Men svenska lärare har i stort sett varit avskurna från den traditionen under efterkrigstiden.
I stället har en amerikansk tradition dominerat där läraren i högre grad betraktas som en teknisk verkställare av politiskt fattade beslut. Dagens situation med styrning genom otydliga kunskapskrav, något mer tydliga nationella prov och andra direktiv har förstärkt den bilden ytterligare.
Detta är också ett exempel på betydelsen av ett utvecklat yrkesspråk. Ett sådant yrkesspråk är något som växer fram successivt genom kollegiala samtal. Stöd för detta kan ges genom forskning som på ett systematiskt sätt undersöker hur man kan tala om utveckling av olika aspekter av kunskap inom ett ämne. För att tala med Lars Forsells stämma: ”Jag måste använda ord när jag talar till er” – med tillägget att jag måste veta vad de orden står för, för att kunna göra en likvärdig bedömning.
…är nog förändringen av Högskolelagen det mest plågsamma:
18 § /Träder i kraft I:2014-07-01/
Betyg ska sättas på en genomgången kurs om inte
högskolan föreskriver något annat. Högskolan får föreskriva
vilket betygssystem som ska användas. För en helt eller
delvis verksamhetsförlagd kurs inom utbildning som leder till
förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- eller
yrkeslärarexamen, ska dock alltid fler än ett betygssteg
användas för ett godkänt resultat. Detta gäller bara om den
verksamhetsförlagda delen av kursen omfattar mer än tre
högskolepoäng.
Betyget ska beslutas av en av högskolan särskilt utsedd
lärare (examinator). Förordning (2014:371).
Vi ska alltså sätta graderade betyg på studenternas praktik (VFU) i alla kurser. I alla andra högskoleutbildningar förväntas lärosätena kunna ta ansvar för betygsättning, men just inom lärarutbildningen tycks politikernas självförtroende vara oändligt när det gäller detaljstyrning.
Svårigheterna att formulera betygskriterier på olika nivåer är stora. Risken finns att fokus förskjuts från utveckling till betygsättning.
Jag är extremt motiverad av att kunna sortera bort olämpliga personer från läraryrket. Nu kommer fokus ligga på gränsen mellan G och VG. Risken är stor att vi får en generation ängsliga ledtrådssökande studenter som tror att det finns någon enkel rättvisa i den komplicerade process som vi kan kalla lärarblivande.
Många lärosäten har protesterat mot den här förändringen. Ministern har återigen bevisat sin oförmåga att lyssna på de professionella aktörerna.
Jag är lite skyldig. På lärarutbildningen talar vi ofta omkreativitetens betydelse, men har svårt att infoga det i kursplaner occh betygsättning. Samtidigt pågår en hysterisk romantisering av begreppet och det är svårt att förstå vad som menas. Innovatörer och entreprenörer hyllas som den nya tidens hjältar; jag tänker att kreativitet är en mer lågmäld process.
För mig handlar det om respekt för leken. Och att skapa goda förutsättnngar för lek.
En vän skriver och frågar om boktips kring kollegialt lärande. Jag behöver inte ens tänka efter och rekommenderar helhjärtat Läraren inom mig av Anne-Marie Körling.
Jag läser och förundras över hur polariserad debatten blivit och hur rädslan för att misslyckas styr oss.
Kanske måste vi även vara försiktiga med hur vi använder de framgångsrika och inspirerande exemplen?
Tysta tankar 