“Måste vi kunna alla målen utantill?”

I en Bolognaanpassad högskola är målen grundläggande för verksamheten. Vi lärare lägger ner massor av tid på att skriva mål som fångar kursens kärna och försöker hitta formuleringar som både är precisa och öppna för tolkningar. Det svåraste är kanske konsten att skriva fram progression mellan kurserna. Vi vill att utbildningen ska vara utmanande och att förväntningarna skruvas upp under utbildningen.

Det finns en uppenbar risk att denna målfokusering blir svårkommunicerad i förhållande till studenterna – även om vi ständigt tjatar om att “Det är m-å-l-e-n som är viktiga – fokusera på dem!” finns det en uppenbar risk att de använder gamla studiestrategier (Vad ska vi läsa?, Vad vill du jag ska kunna?, Hur många sidor? o.s.v…)

En tankeställare för oss lärare var den student som inför omtentamen ställde frågan:
– Måste vi kunna alla  målen utantill?

Det var inte så vi tänkte.  Frågan tvingar mig att stanna upp. Jag hör ett nödrop och anar en brist på studieteknik som gör livet på svåruthärdligt. De gamla strategierna fungerar inte och vi lärare förstår inte hur stort glappet mellan gymnasium och högskola är.

Sakta lägger båten ut från land

Sakta lägger båten ut från land - vy från biblioteket Orkanen

Bryt med Inger Enkvist

Uppdatering:

Nedanstående skrev jag för tre år sedan. Det är inte min elegantaste text och jag var nog ganska arg  över den obehagliga tonen bland kommentarerna på hemsidan. Jag läser Olle Holmbergs text på Skola och samhälle om Inger Enkvist och nickar instämmande. Den viktigaste frågan när det gäller professorn från Lund är:
– Var fick hon luft?

Är det verkligen regeringens expert som använder den här formen av billig retorik?

Länk till SOS

Ursprunglig text 8/11 2007:

I dagens Svd skriver Inger Enkvist under rubriken Bryt med flumpedagogiken. 2 . Kl. 22.35 har 258 läsare kommenterat artikeln. Texten är en uppvisning i försåtliga självklarheter och reaktionära dumheter, falska dikotomier och förrädiska generaliseringar.

david.jpg

Klassiskt bildningorgan

Samtidigt finns där en ton av sunt förnuft och enkla lösningar som gör budskapet svårt att motstå. Det var kanske bättre förr i alla fall? När påbörjades civilisationens förfall? Var det grekerna eller romarna som hade rätt förhållningssätt till barnen?

Min position är mitt i stormen. Jag möter studenter som studerar på en högskola med krav på att de ska tänka själv. De har fostrats i en skola som uppmuntrat dem att leta efter ledtrådar och reproducera kunskap. När instruktionerna inte är övertydliga eller banala menar studenterna att kursen är “luddig” eller “flummig”. Tyvärr är det ofta svaga studenter från studieovana hem som längtar efter mallar och färdiga lösningar. (Läs mer här!)Tilltron till den egna förmågan att tänka har de förlorat på vägen. Lärarna ska helst lotsa eller peka med hela handen.

Det fungerar inte när de ska ta ansvar för den egna undervisningen i en framtida lärarroll. Då måste självförtroendet finnas.

Jag anklagar Enkvist & co för att bära upp ett auktoritärt kunskapsideal. Nu försöker hon koppla samman frågan med empati, mobbning och respekt för skolan som institution. Jag ser det som ett retoriskt knep.

Allt var bättre förr – barnprogrammen till exempel!

So you think you can teach?

I en annan tråd diskuterar Plura och jag förslaget (?) om antagningsprov för blivande lärare. Propositionen om ny lärarutbildning är en aning svävande och jag ser både praktiska (tidpunkten?) och etiska (vad är det vi mäter?) problem.

Samtidigt är det viktigt att diskutera andra former av urval än betyg och vi är överens om att det är en central kompetens att kunna fånga barns intresse. Jag kallar det “berättande kompetens” och menar att det bör vara ett centralt moment under lärarutbildningen och något som kan utvecklas i takt med ämneskunskaper och andra undervisningsfärdigheter. Det hade känts bra om Björklund & co hade lyft fram detta i den så kallade utbildningsvetenskapliga kärnan. Där trängs allehanda andra moderiktiga företeelser som lobbygrupper har lyckats skapa opinion för.

Annars ser jag fram emot slingrande köer av ambitiösa ungdomar som deltar i direktsända auditions som skulle öppna portarna till himmelriket – lärarutbildningen. Det är möjligt att sådana här tester genererar status, men jag är inte övertygad.

Berättande är inte bara teknik. Det handlar också om att ha någonting att berätta och redskap för detta.

Jag kommer till ett kallt hus och låter Spotify spela upp fem versioner av Trubbel, den vackraste berättelse jag vet.

Olle Adolphson – Trubbel – urfadern och originalinspelningen! Versionen är bedövande nykter och nästan glättig. Det som händer sker hos mottagaren. Trubadurens smärta låter Adophson oss bara ana.

Monica Zetterlund – Trubbel – ett välarrangerat mästerverk som jag är hjälplöst förälskad. Fast det gäller Zetterlunds samlade produktion och frågan är om hon tillför berättelsen något?

Håkan Hellström – Trubbel – grabben gör en valpig version och lycka på något underligt sätt skapa en trovärdighet ändå. Nervositeten gör oss delaktiga i berättelsen.

Tommy Körberg – Trubbel – här var det teater för hela slanten. Okänsligt och fyrkantigt.

Freddie Wadling – Trubbel – Oj. Detta var jag inte beredd på! Varje stavelse är ett äventyr.

Frågan är nu vem jag skulle vilja ha som lärare?

Nu är huset varmt och jag är fortfarande inte säker på vad det är för lärare vi förväntas sortera bort genom de här testerna.

Alltför omständig?

Alltför omständig?

Adjö, koltrast!

Vi diskuterar trummisar och åsikterna är förbluffande samstämmiga. Steve Gadd är bäst.

Egentligen tror jag att han skulle värja sig mot den här formen av hierarkisering. Musik är något alldeles för viktigt och känsligt för att vi ska lägga våra klumpiga värderingar på konsten. Än så länge slipper jag bedöma trumspelet i lärandemål utifrån betygskriterier.

Tack för tipset Jonas!

464 andra versioner

Search – bye bye blackbird -spotify!

Orkar vi ett larm till?

Jag vaknar med ett ryck av morgontidningens duns och möts av ytterligare ett larm om det dåliga resultatet (läs betygen) i Malmös skolor.

Länk

Fast om man ska vara noga är det ganska svårtolkade siffror och höstbetygen är en riskabel värdemätare. Många lärare använder s.k. IG-varning som en form av stimulanspaket.

Om vi inte vet vilka nya elevgrupper som kommit till och hur stor andel förberedelseklasser som ingår i statistiken – ja då är det  meningslös statistik. Detta tycks inte bekymra debattörerna i kommentarsfunktionen. Det är aldrig för sent att hacka på skolan och här frodas vilda teorier om diverse syndabockar fritt.

Just shoot me!

Just shoot me!

Därför finns journalister

Jag möter studenter som inte läser dagstidningar. Ofta tar de del av nyheter på nätet och min moraliserande hållning är en smula omodern, men när jag läser Niklas Orrenius artikel om könsbalans och kvotering på högskolan jublar jag över vad en professionell journalist lyckas åstadkomma på en arbetsdag. Bakgrund, politiskt perspektiv, analys, personliga röster, bra bilder och förklarande grafik – allt detta samverkar i papperstidningen och jag är glad att någon vill betala reporterns och fotografens lön.

Det kan finnas ett samband mellan min uppskattning och att jag nämns i artikeln. Dessutom har Niklas lyckats göra något sammanhängande av ett långt och vindlande samtal i ett svårt ämne.

Artikel, Grafik

Gårdagens artiklar i ämnet: Sydsvenskan, DN, Svd

"Kvinnofängelset" var en populär nattlig teveserie

"Kvinnofängelset" var en populär nattlig teveserie

Jag är könskvoterad

Min mörka hemlighet är att jag 1975 fick 0,2 i tilläggspoäng när jag sökte till förskollärarutbildningen i Malmö. Någonstans går en diskriminerad kvinna som jag i värsta fall har stängt ute från förskolläraryrket. Denna skuld måste jag lära mig att leva med.

Nu förbjuds denna form av särbehandling. Länk Sydsvenskan, DN, Svd

Jag är lite undrande över den svenska formen av absolut rättvisa eller meritokrati kanske är ett bättre ord. När den indiska staten annonserade ut intagningsbestämmelser till polisskolan var det olika längdkrav beroende på vilken folkgrupp du kom ifrån. Där var det viktigare att staten representerades av ett utsnitt av befolkningen än att de höll en viss minsta längd.

Detta är ett ämne som vi måste prata om i Manliga nätverket för lärarstudenter.

Just do it?

Vi kanske måste bestämma oss om skolan är ett erbjudande eller en institution för träning och fostran i nationens tjänst?

Dagens system med dokumentation och kontroll lägger ett orimligt stort ansvar på läraren att uppfylla statens ambitioner. Jag tror det är dags att återerövra synen på skolan som en plats av möjligheter – inte tvång.

I dagens Sydsvenska skriver Henrik Edström om dokumentationstvånget som ett hot mot kärnverksamheten. Länk

När poliser – för att inte tala om läkare – med flera tvingas att fungera som sina egna sekreterare, och ägna en stor del av sin arbetstid åt dokumentation, blir den så kallade kärnverksamheten lidande, i form av mindre tid åt behövande medborgare. Detta har lett till minskad arbetsglädje, risk för sämre resultat och en brist på både poliser och doktorer.

En annan grupp som drabbats av dokumentationstvång är lärarna.

Läxor som den store sorteraren

Ibland är jag avundsjuk på journalister. De gör några intervjuer och summerar några rapporter och – vips har deras budskap nått ut till 200.000 läsare! För många forskare som ägnar fem år att bevisa en avgränsad aspekt av skolan framstår det antagligen som lättsinnigt – men det här om läxor är viktiga saker och inte tillräckligt spridd kunskap!

Artikeln (länk) om läxornas roll som förstärkare av klassamhället lyfter fram åtta faktorer som förstärker effekten av undervisningen:

1. Dina föräldrarnas utbildning. Ju längre utbildning de har, desto bättre resultat får du.
2. Din härkomst. Om du är född i Sverige har du enligt statistiken bättre betyg än om du har flyttat hit under din livstid.
3. Ditt kön. Tjejer får bättre betyg än killar.
4. Din klass. Ju mindre grupp eller klass du går i, desto bättre blir resultatet.
5. Dina föräldrars situation. Om dina föräldrar har fast jobb och hög lön är dina chanser bättre att få bra betyg.
6. Din tid med lärare. Hur mycket tid du får tillsammans med din lärare har betydelse. Ju mer tid, desto bättre resultat.
7. Dina kompisar. Ju bättre dina kompisar lyckas i skolan, desto bättre går det för dig.
8. Dina lärare. Hur kompetenta lärare du har påverkar ditt betyg.

Vi kan också välja att fortsätta diskussionen om ett förstatligande av skolan. Min tes är att en sådan åtgärd inte skulle rubba kraften i de nämnda faktorerna.