Studentexamen – jag är fortfarande för

Min dotters lärare Sam Olofsson berättar om hur det är att undervisa på IB- programmet.

Som IB-lärare har det varit en närmast revolutionerande erfarenhet att undervisa utan att behöva sätta betyg. Undervisningen blir plötsligt ett gemensamt projekt med eleverna där vi tillsammans skall klara ett bra resultat i den kommande slutskrivningen. Går det inte bra för eleverna går det inte bra för mig som lärare. För mig som lärare blir det nämligen mycket negativt om jag har en grupp elever på sista raden som inte följer undervisningen.

Jag kan dessutom fråga eleverna om hur de uppfattar olika metoder vi använt och var de känner att de lärt sig mest. Svaren uppfattar jag som mycket ärliga, eftersom eleven givetvis vet att kunskapen de får en dag ska externgranskas.

Skulle jag underprestera år efter år måste åtgärder vidtas. Elever och föräldrar får nämligen snabbt kunskap om hur det går för min grupp i examina. Det tvingar arbetsgivaren att vidta åtgärder. Alternativet som så många av oss sett i det svenska systemet, är att eleverna år efter år får betala priset för en undermålig undervisning. Rektorn kan lätt förklara bort elevers och föräldrars klagomål, eftersom det inte finns siffror som tydligt belägger dessa klagomål. Det är ett system som ingen tjänar på

Helena försvar sin position väl i papperstidningen.

Vem inspekterar inspektören?

Efter kritiken mot Skolverkets sätt att hantera legitimationsärenden har nu turen kommit till Skolinspektionen.

Vilket bemanningsföretag är det som har hand om tillsynen?

Länk till debattartikel i Sydsvenskan.

Kollegan vid Malmö högskola David Rosenlund skriver:

Att Skolinspektionen trots sin bristfälliga kompetens på för undervisning centrala områden har det yttersta ansvaret för den pedagogiska och didaktiska verksamheten i Sverige är problematiskt. För att Skolinspektionen skall kunna utföra sina uppgifter måste man ta in den kompetens som krävs för att göra granskningar av god kvalitet. Endast då kan de bidra till att förbättra undervisningen i Sveriges skolor.

Jag vet en bra inspektör…

20120117-085830.jpg

Samtidigt presenterar Jan Björklund ett förslag om en ny myndighet som ska granska högskolorna.

Att han orkar…

Dagens debattartikel

Jag hittade en kommentar från Fredrik i skräpfiltret och lyfter upp inlägget!

Det är ett klokt gäng som undertecknat och jag hade gärna hållit med dem.

Men det gör jag inte

Det är inte första gången frågan diskuteras här.

Börja här

Skolchatt

20120110-064824.jpg

Entreprenöriella frälsningsläror?

Helena bekymrar sig över att en del av Skolverkets satsningar på Entreprenöriellt lärande har karaktären av frälsningsläror. I debatten prövas åsikter och jag tycker nog att det finns en viss öppenhet mellan positionerna. Samtidigt puttrar den gamla korkade motsättningen mellan fakta och förståelse under ytan. Alla tycker om baskunskaper men ingen vågar definiera vilka de verkligen är.

Själv lutar jag åt att ansluta mig till pastor Janssons hållning.

Fronesis 36-37 om Kritik

Den här bloggen sätter en ära i att inte låta sig definieras. Jag funderar på att höja den akademiska nivån under året och texten om kritikens villkor är en bra start.

Länk till intervju av Leila Brännström om Kritikens läge.

Frågan vad som är akademins uppgift? Att vara kritisk och genomskådande kanske är lockande, men i längden innebär det en ganska ofruktbar position. Världen är trött på sanningssägare.

Anders Johansson: Jag är inte säker på att kritiskt tänkande nödvändigtvis går ut på att påverka människors idéer för att i förlängningen förändra deras beteende. Om kritik leder till det är det givetvis bra, men sambandet är nog inte så enkelt. Žižeks (och Sloterdijks) iakttagelse är väl helt riktig i det avseendet: ideologikritiken har inte den kraften, eftersom människor inte är så endimensionellt rationella.

Jag upplever att det finns något auktoritärt och självgott okritiskt över den sortens traditionella ideologikritik. Det behövs inte fler intellektuella som anser sig ha genomskådat det falska och nu talar om för de oupplysta hur saker och ting ligger till. Om tänkandet ska vara kritiskt måste det kritisera sig självt i högre grad än så. Återigen tror jag att den frigörande potentialen ligger i tänkandet självt, inte i något förment frigörande budskap. Uppgiften – om man nu ska tala om »mobilisering« – är att tvinga eller locka läsaren att börja tänka, snarare än att tänka åt honom eller henne.

Kanske är kritikern en obotlig besserwisser som bäst avnjuter sin upplysthet i de avskilda seminarierummen. Vi bär alla George Costanza inom oss.

20120110-213629.jpg

Bildlänk

Missnöjd pappa övergav sitt barn i minusgrader

I en annan tråd diskuterar vi idrottens för- och nackdelar.

Den här nyheten gör ont.

En pojke i tioårsåldern från Stockholmsområdet blev övergiven av sin far sedan Storvreta Cup i innebandy avslutats i Uppsala. Enligt pojkens pappa så hade sonen spelat så dåligt att han inte fick åka med hem i bilen.

Jag brukar inte förfasa mig. Idag gör jag det.

ADHD – uppdaterat igen och igen

Jag försöker undvika ämnen där mina kunskapsluckor blir alltför uppenbara och där risken för överhettning är stor. Därför nöjer jag mig med att länka till inledningen av Sydsvenskans serie om ADHD.
Länk 1

Länk 2

Uppdatering.

Länk 3

Länk 4

20111228-090815.jpg

Frisk luft och en klar himmel är vad min kropp behöver idag. Jag önskar att de här frågorna vore lika enkla. Som lärare får jag ofta bromsa studenternas lust att använda de här svårfångade begreppen.

Men vi kommer inte undan. Vad handlar ökningen om?

Uppdatering 2
Länk 5

Länk 6

Serien ställer viktiga frågor. Ingen av dem lämpar sig för enkäter.

Uppdatering 3

Länk 7. Det goda exemplet

Länk 8 de missnöjda föräldrarna

Pojkarnas skolprestationer igen – en ny vinkel

Det går kanske att tolka studien som om pojkar tar större skada av föräldrars separationer än flickor. Ett svårsmält budskap och forskarna tvekar.

“We find no real relationship between parental input and girls’ achievement. It’s kind of like they are protected, in a sense. The parental input just becomes more relevant for the boys than for the girls.”

The findings were in no way intended to stigmatise single parents, she stressed. “It’s obviously a much more complicated picture. The only thing we’re trying to say – and we’re not the first ones to make this point – is that these families are very different in how much time they spend with their children, maybe because they have to spend more time at work. They don’t have to be malign reasons.

“But we’re not really going down that path. We’re documenting this fact, which is already fairly well accepted, and saying that, because this input matters so differentially for boys and girls, boys do particularly poorly in these families.”

Dylan Wiliam, emeritus professor of educational assessment at London University’s Institute of Education, said the study added to “a growing literature of things which explain exactly how disadvantage impacts children”.

“Obviously, home background makes a difference to all kids, but it seems to make more difference to boys than it does to girls,” he said. “It could be that girls are more resilient, but then also less able to take advantage of the very strong effects of positive parenting.”

The gender gap was a quite vexed area of educational research, he added. “It’s something people are quite sensitive about, and it can be hard to discuss in a sensible way, without just saying, ‘Well, they’re just boys.’ And the other thing people point out is that when boys outperformed girls no one worried about it.”

Den sista åsikten är vanlig i Sverige. Jag menar fortfarande att det är en mycket obehaglig form av revanschism.

20111230-110408.jpg

Den engelska vägen 2

I Sverige satsar regeringen på lärarlegitimation och formell behörighet. Engelsmän tycks tro på mer direkta åtgärder:

Om jag förstår texten rätt är det utbildningsministern själv som stänger av inkompetenta lärare i England. Det kanske var ett misstag av Björklund att byråkratisera processen genom att blanda in Skolverket?

20111230-033349.jpg