Fråga 1: Jag känner mig trygg i skolan
Fråga 2: Skolarbetet gör mig så nyfiken att jag får lust att lära mig mer
Fråga 3: Lärarna i min skola tar hänsyn till elevernas åsikter
Fråga 4: Jag vet vad jag ska kunna för att nå målen i de olika ämnena
Fråga 5: Lärarna i min skola hjälper mig i skolarbetet om jag behöver det
Fråga 6: Jag får veta hur det går för mig i skolarbetet
Fråga 7: Mina lärare förväntar sig att jag ska nå målen i alla ämnen
Jag är osäker på att det är meningsfullt att mäta barnens uppfattningar om lärares förväntningar?
Det första steget är kanske att fundera över vad som har gått sönder?
“Taking a cue from Ghandi, we need to be the change that we want to see in education. As educators we are faced with two choices, either fall in line with educational reforms dictated by individuals and special interest groups who do not and have not worked in schools, or carve out our own paths that are in the best interests of our students.
Change in education is often viewed as a long, difficult, drawn-out process with the end result not being sustainable. Yes, change can be difficult, but if we are to truly transform how we teach and students learn then we must be willing to work together while acknowledging that this process will be fraught with obstacles. As we have moved from change to transformation at New Milford High School, I have found the following elements to be integral to success of many of our current initiatives. They include the following:
1. Modeling
2. Empowering staff through autonomy.
3. Shift from buy-in to embracement
4. Flexibility
5. Support (resources, professional development)
6. Shared decision-making
7. Encouraging risk-raking
8. Eliminating the fear of failure.
9. Positive reinforcement.”
Hur skapar vi en utbildning som uppmuntrar studenterna att utnyttja varandra? Idag har vi en digital lärplattform som är byggd för kontroll och administration av inlämningsuppgifter. Frågan är om det räcker för att möta framtidens krav på interaktion? Hur skulle jag reagera på att bli intvingad i ett system där lärarna kan se allt jag gör? Där strukturen inte är byggd för att underlätta kommunikation mellan studenterna?
The absence of APIs from a lot of education applications, I’d argue, is a good indication that we’re still dealing in many cases with pre-Web era technologies (or at least a pre-Web era mindframe). Student information systems. Learning management systems. Educational software for your desktop computer. All pre-Web. And even newer versions of these older systems often carry forward this legacy of a world without Web (or hell, even Internet) connectivity.
APIs played a crucial part in the explosion of Web technologies. E-commerce. Social networking. Cloud computing. Now mobile computing. All facilitated by APIs. APIs have enabled companies like Facebook, Google, Amazon, and Twitter to become platforms, allowing other developers to build on top of them.
Det här måste vi diskutera på högskolan innan vi köper en ny lärplattform. Ni vet väl att de är pedagogikens Hotel California? (vad tänker jag på?)
Det gick bra! Som arrangör av Edcamp var det lite svårt att kasta sig ut och det tog ett tag innan jag förstod att det verkligen handlade om att inte ha kontroll, men att ändå ta ansvar. Själv glömde jag att twittra och blev mer och mer engagerad i diskussionerna. Frågan om varför det är så svårt för lärare att ta sig upp på IKT-tåget är spännande. Vi prövade olika förklaringar. Jag lutar mot att många lärare trivs väldigt bra inom sin trygga zon. På nätet är det svårt att hävda en auktoritet som bygger på titel och utbildning. Därför är sociala medier svåra att integrera i en skola som bygger kontroll och bedömning.
På lärarutbildningen i Malmö finns mål för den verksamhetsförlagda tiden som innebär att studenterna ska kunna redogöra för sina didaktiska överväganden utifrån teorier om lärande. Det är formuleringar som är utmanande på många plan.
Tysta tankar 