It’s not unusual to have childcare staff say to me: “We offer cuddles if a child asks for them, but only when they initiate it.” That sounds positive, because it sounds like the child is in control. The risk is that a child learns that when they are in emotional pain, no-one is on hand to offer comfort unsolicited. They can end up feeling ignored and isolated, even though that is not what we intended.
Bloggstatistik
- 1 322 239 hits
Senaste kommentarer
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… -
Senaste inläggen
- Sprickdalen bakom Sten huvud
- Tre dagar
- Jag har inte saknat mitt jobb…
- Grafitti i Hangaren
- När forskarna försöker styra debatten
- Leva – och låta leva!
- Hallsbergs stenar!
- Art versus nature?
- Drönartillvaron
- Ikoniska barnskivor #14
- Ikoniska barnskivor #13
- Ikoniska barnskivor #12
- Ikoniska barnskivor #11
- Ikoniska barnskivor #10
- Ikoniska barnskivor #9
- Ikoniska barnskivor #8
- Ikoniska barnskivor #7
- Ikoniska barnskivor #6
- Ikoniska barnskivor#5
- Ikoniska barnskivor #4
- Ikoniska barnskivor #3
- Ikoniska barnskivor #2
- Ikoniska barnskivor #1
- Sprickdalen väster om Stenshuvud
- Mitt liv som elkund
- Varför vill jag inte kallas fröken?
- Efter Pedagogiska magasinet
- Det saknas inte goda råd
- Vart tog artiklarna från Lärarförbundets tidningar vägen?
- I förvirringens tid
- Svordomar i förskolan?
- Att hämta kraft i det privata
- Jag är väldigt förtjust i midsommardans
- Kultbandets årliga kultspelning!
- Lite statistik
- Berlin 2019 – 2
- Berlin 2019
- Att tala MED föräldrar – inte OM!
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
Twitter
- Hur ser Malmös politiker på det framtida Malmö? Följ Skönhetsrådet i Malmös enkät om stadsmiljö och boende fram til… twitter.com/i/web/status/1… 22 hours ago
- När allting stämmer. Jonathan Johansson på Malmöfestivalen. https://t.co/a36hcwKQ46 2 days ago
- Jag är intresserad av kulturella skillnader. Om jag förstår den här texten från The Guardian rätt är det vanligt at… twitter.com/i/web/status/1… 3 days ago
- RT @waterconflict: 😁 4 days ago
- Har fyndat skivspelare på scouternas loppmarknad. Nu väntar jag på att drabbas av vinylfeber. https://t.co/D7oQK8yHWP 6 days ago
Meta
http://vardagsrasismen.nu/2014/06/09/ett-nej-betyder-nej-aven-for-barn/
GillaGilla
Att det finns gränser för kramar visade vårt barnbarn Alva ,20 månader, idag. Efter tio kramar av alla biologiska släktingar vart hon arg och buttade bort o visade minen ”nu får det banne mig räcka”.
GillaGilla
Agatha Christie skriver om detta i sin självbiografi:
”I do remember a close friend of my mother’s, a Miss Tower, mainly because I took endless pains to avoid her. She had black eyebrows and enormous white teeth, and I thought privately that she looked exactly like a wolf. She had a habit of pouncing on me, kissing me vehemently and exclaiming, ‘I could eat you!’ I was always afraid she would. All through my life I have carefully abstained from rushing at children and kissing them unasked. Poor little things, what defence have they? Dear Miss Tower, so good and kind and so fond of children–but with so little idea of their feelings.”
Med barn jag träffar sällan, och som kan gå, brukar jag skaka hand. Det tycker de är kul.
GillaGilla
Vi kanske ska vara försiktiga med det ideologiserade kramandet?
Jag minns att redan Pekka Langer drev en kampanj i radio på 70-talet som fick ett tvetydigt bemötande.
GillaGilla
”Och så har vi en åttonde dvärg som Pekka och Bibbi har hittat på. Han heter Kramer. Störst av dem är Kramer, som man säger.”
-Hasse och Tage, ”Ringaren på ny kula” ur ”Glaset i örat”
Svårt det där. Det var lättare på jägare-samlare-tiden när man var släkt med alla man träffade till vardags.
GillaGilla