Åtta av tio svenskar tror att det som händer och skrivs på Twitter har stor påverkan på samhällsdebatt och opinions- bildning. Samtidigt säger nio av tio att de är oinsatta i och ointresserade av Twitter.
Sådan här undersökningar gör mig djupt bedrövad. På ett ytligt plan beskriver det avståndet mellan folk och makthavare – på ett djupare plan handlar det om ett ignorant folk som besvara frågor de inte förstår i ämnen de inte har kunskap om.
Med sådana medborgare får vi de politiker vi förtjänar. Jag anar att det finns ett öppet fält för ryktesspridning kring vad som egentligen händer.
Jag tänker på en fabel av la Fontaine men kommer inte på vilken. Hjälp mig!
Nästa gång en kollega påstår att twitter bara är för medieeliten kommer jag nog inte vara tyst.
Men det finns fler ignoranta personer. En del skriver romaner:
Tysta tankar 
Alla har åsikter om Facebook.
http://jardenberg.se/b/jag-finns-pa-facebook-men/
LikeLike
Betänk att folk uppger att till de människor de beundrar mest är kungen och Silvia. Snacka om avstånd till offret!
LikeLike
Det är antagligen bilden de beundrar. Och vi som inte är loka imponerade kanske kan beundra den framgångsrika marknadsföringen?
När det gäller twitter är det möjligt att skaffa direkta erfarenheter – men svårare att överblicka helheten.
LikeLike
Förlåt, detta är fullkomligt orelaterat till inlägget, och jag återkommer strax med en kommentar om det (ska bara klicka länkar först) men bilden får mig att fundera på det här med kjollängd – var det med flappers man började mäta kjollängden i relation till bäraren snarare än i relation till golvet som man gjorde under en period?
LikeLike
Flappers?????
Din fråga skickar jag vidare till den bildade allmänheten!
Jag tror det är någon form av oskyldiga flygvärdinnor från Korea som jag utnyttja för att illustrera min tes.
LikeLike
Flapper:
LikeLike
En bild – ett ord – och plötsligt öppnar sig en okänd värld!
http://en.wikipedia.org/wiki/Flapper
“The slang word flapper, describing a young woman, is sometimes supposed to refer to a young bird flapping its wings while learning to fly. However, it may derive from an earlier use in northern England to mean teenage girl, referring to one whose hair is not yet put up and whose plaited pigtail flapped on her back;[2] or from an older word meaning prostitute.[3] The slang word flap was used for a young prostitute as far back as 1631.[4] By the late 19th century the word flapper was emerging in England as popular slang both for a very young prostitute[5] and in a more general—and less derogatory sense—of any lively mid-teenage girl.[6]”
jag letar fortfarande efter en bra översättning och koppling till kjollängd…
LikeLike
Översättningar är överskattade, men betydelsen av kjollängden sannolikt underskattad. Unga flickor valde plötsligt att kasta den anständighetskonvention som krävde att kvinnors kjolar skulle dölja knäna överbord och valde i stället att bära kortare och bekvämare kjolar som gav utrymme för större rörelsefrihet. Denna rebelliska och bokstavliga frigörelse innefattade också att man klippte av sig det långa, tunga, varma håret som krävde mycket arbete och hindrade alltför vidlyftiga aktiviteter för den som önskade behålla frisyren på plats. Nu ville man ha frihet att röra sig!
Se t ex här:
LikeLike
Fint!
Jag hoppas vi kan slänga de där moraliserande betydelserna åt sidan och fokuserar på del frihetliga och fågellika.
LikeLike
Gled vi inte nästan in på ämnet för inlägget nu plötsligt? De moraliserande åsikterna om de korta flapper-kjolarna handlade mycket om att man hade lite svårt att förstå vilken enorm lättnad det är att kunna röra sig fritt, och i stället fokuserade på det som uppfattades som stötande. De visade ju knäna! Himmelska makter!
LikeLike
Jag finner det djupt bekymmersamt att så stor andel av de tillfrågade uttrycker ointresse för en arena de upplever som betydelsfull för samhällsdebatten.
LikeLike
Här pekar du ut det verkliga problemet. Makten är någon annanstans – och så ska det kanske vara om inte engagemanget är större.
LikeLike
Jag skulle vilja gå ännu längre:
Makten är någon annanstans, man vet var den är och väljer medvetet att hålla sig därifrån. Därmed avstår man med vett och vilja från sin möjlighet att påverka skeenden och utveckling. Man avsäger sig helt enkelt sin del av ansvaret (men tar sig kanske rätten att sedan beklaga sig över att det inte blev som man önskat)
LikeLike
Och nu närmar vi oss en gräns för vad som går att säga utan att bli elitistiska?
LikeLike
Gör vi?
LikeLike
Jag är rädd att det är så. Bert Karlsson sa en gång (apropå musik) : Folket är inte så dumma som man tror – de är mycket dummare.
Det var inte vackert men jag måste erkänna att mina tankar går åt samma håll när jag läser om den här undersökningen.
LikeLike
Så intressant. Om jag så funderat i hundra år hade jag aldrig kommit på tanken att associera dig med Bert Karlsson, där ser man =D
Jag tror inte det handlar om dumhet. Snarare om rädsla, kanske grundad i okunskap många gånger – man är rädd för att bli ställd till svars för utvecklingen om man faktiskt sticker ut hakan och påverkar. Kanske är man rädd för att bli utsatt för den kör av häcklande man själv ingår i i dag? Jag vet inte, men funderar, det gör jag.
LikeLike
Tack – det är den näst finaste komplimangen jag fått den här veckan!
Det är mycket lättare att höra till den häcklande kören. Ibland tror jag det handlar om en längtan efter att vara osynlig – samtidigt som ett bekräftelsesökande barn ropar under ytan:
– Se mig! Jag kan också! Bättre!
LikeLike
Det låter rimligt – det är tryggt att inte sticka ut, den som är osynlig slipper hugg och slag, och som anonym i mängden är man ändå med i gemenskapen. Jag tror det ligger mycket i din tanke.
LikeLike
Medierna granskar facebookundersökningen:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=3217394
LikeLike