Jag önskar att de mönster Ohlsson beskriver vore ett stockholmsfenomen. Tyvärr känner jag igen mig obehagligt väl. Självständigt tänkande har aldrig varit vänsterns bästa gren. Det är något man får träna upp i ensamhet.
Artikeln verkar ha slagit ner som en bomb inom kulturvänstern. Jag ser fram emot motattackerna.
Tysta tankar 
Ja, det är en bra och modig text. För mig som läser den “från andra sidan” är det uppfriskande att se någon sticka hål på vänsterns monopoliserande av godheten. Många diskussioner om skolan som kunnat bli intressanta stannar av när olika synsätt reduceras till en fråga om “rätt” eller “fel” människosyn.
LikeLike
Man kan väl säga att tiden före genomförandet av den sammanhållna grundskolan, då real- och folkskolorna slogs ihop. grundar sig på en annan syn på människor. Var den “rätt” eller “fel”? Den var i all fall något annat. Och det något annat finns det folk idag som faktiskt vill tillbaka till. “Rätt” eller “fel”?
Sedan kan man fråga sig vad vänstern är idag? Och om man överhuvudtaget ska räkna “kultureliten” i Stockholm till den.
Att både höger och vänster har saker att bearbeta är väl kanske inte att ta i.
LikeLike
Jag vill nog snarare påstå att mämniskosynen i allmänhet förändrats rätt så rejält sedan 50-60-talet. Naturligtvis pådrivet av vissa och motarbetat av andra. Idag tycker jag att skiljelinjen snarast går mellan dem som anser att “olika” måste innehålla en värdering och dem som istället anser att “olika” i sig oftast är värdefullt. Man kan också vilja genomföra sådant som en gång prövats av helt andra skäl än av dem de genomfördes då, för att det faktiskt kan tänkas fungera bättre i en annan kontext än den som då var.
LikeLike
Jag tror på “olika” och just nu överanvänder jag ordet “monolitisk” när det gäller att beskriva människor och åsikter jag inte tycker om. De som inte vill kännas vid några sprickor i sina personligheter eller ideologier – de skrämmer mig djupt.
Sedan får jag väl ståmut med risken att en del av min romantisering av olikheter innebär en hög sannolikhet för exoticering och fördomsfullt tänkande. Jag vill liksom att det ska finnas viktiga skillnader mellan grupper och individer.
En annan dag kan vi tala om vad som förenar oss.
LikeLike
https://mobile.twitter.com/#!/torbillgren/status/154490289803902976
Det här är nog den vanligaste reaktionen. Ser att sydsvensk kulturchef glatt retweetar. Är jag förvånad?
LikeLike
Måste man helt plötsligt vara medlem i twitter för att kunna läsa dina twitterlänkar.
Varför?
För övrigt var Bengt Ohlssons krönika ganska klockren.
Men det går att skriva en liknade om Högern. Man byter bara lite ord här och där.
Flock som Flock.
LikeLike
Tanja B har ju kört sin variant mot Genusflocken.
LikeLike
På ett plan kanske det bara är vanlig individualism och en plötslig insikt om vilket pris man betalar för att vara en del av gemenskapen. Samtidigt blir den här kollektivismen mer svårsmält när den utger sig för att vara kritisk och frihetlig.
I kulturvärlden liksom inom akademin tycks det mesta handla om positioner och lojalitet. Antagligen har det inte så mycket att göra med höger eller vänster. Makt som makt.
Vilken tråkig sensmoral!
LikeLike
Ber om ursäkt – det brukar ske med automatik. Ska kolla! Det ska skötas av en plugin. Don’t ask…
Men du ska väl inte behöva ha konto för att kunna läsa?
LikeLike
Prova
http://twitter.com/#!/torbillgren/status/154490289803902976
istället
LikeLike
Morrica, det ser ut som ett citat men beter sig som en länk. Hur gjorde du? Inte för att jag kommer att använda mig av det, för jag vill vare sig ha Facebook eller Twitter, men för att jag är lite teknikintresserad.
LikeLike
Det är en standardplugin som finns på wordpresshostade bloggar.
Jag försökte nog klistra in den retweetade länken?
LikeLike
Jag använde samma länk som Mats använde ovan, men plockade bort “s” i https och “mobile” mellan // och .twitter
*häpp*
LikeLike
Personligen kommer jag följa utvecklingen av detta:
“Den här hösten har jag ägnat åt att skriva en ny pjäs. Under januari kommer förläggaren Berit Gullberg att skicka ut den till olika teatrar, bland annat till Dramaten. Har Marie-Louise Ekman blivit sugnare på att knyta mig till sin teater sen jag kritiserade Kulturslussen, vars lista hon undertecknat?”
Jag håller med Ohlsson i att makt och maktutövande är intressant
LikeLike
Bilden av monopoliserad godhet är skrämmande. Och antagligen väldigt lätt att generalisera till andra grupper och samhällen.
LikeLike
Det är ju i själva verket så att det finns människor i båda “lägren”, och människor är sällan renodlat onda eller renodlat goda, renodlat kallsinniga eller renodlat varmhjärtade. Men kan man intala sig själv att “vi” har monopol på godheten så blir allt så mycket enklare, och på samma gång så mycket hårdare och kallare och farligare plötsligt.
LikeLike
Den egna godheten legitimerar dessutom ofta en förbluffande hänsynslöshet mot den andra sidan. Genusdebatten är väl det värsta exemplet på hur demonisering har blivit livsluft för debattörerna.
LikeLike
Att låta det goda ändamålet helga medlen kan ta en ände med förskräckelse
LikeLike
Dylan är värd att lyssna till i detta sammanhang:
LikeLike
Alltid!
LikeLike
Pingback: Härlig uppgörelse med kulturvänstern av Bengt Ohlsson « Pinglans Tankar – den ej politiskt korrekta bloggen
Jag kan inte notera någon som helst reaktion från ‘kultureliten’ (det kanske kommer i morgon), däremot en väldigt många stockholms-yuppies som brister ut i ett kollektivt hallelujah på twitter. De verkar uppleva artikeln som en oerhörd befrielse. Jag förstår inte riktigt grejen, hur många kan det vara som lever med kulturvänsterfolk hela dagarna och upplever det som kvävande?
Jag tycker det är rätt löjligt av Bengt att ta upp tre sidor för att ventilera sin personliga ängslan och jag tänker att om han nu tycker att det är så himla jobbigt att umgås med dessa kulturmänniskor så kan han väl låta bli? Han är författare, han är inte bunden till en viss arbetsplats. Det finns många människor som har det värre än vad han har det, som är fast med arbetskamrater eller grannar (av allehanda livsstilar och åsikter) som inte fullt tolererar avvikande. Det är knappast något unikt för kultursvängen.
Sen har jag inte hängt med i Slussen-debatten men experimentteater slussen ger i alla fall ingen googleträff så jag vet inte riktigt vad han kritiserar där. Men varför är det så provocerande att gamla dramaten-folk engagerar sig i Slussen och försöker bilda opinion? Det jag kan tycka är synd är att inte fler medborgare engagerar sig i politiska frågor utan det är samma gamla rävar från -68, men de ska ju snarare ha cred för att de hållit lågan uppe efter alla dessa år. Att gnälla över att de har så himla mycket makt är löjligt, de har ju inte särskilt mycket att säga till om, och besluten klubbas hur som helst i Stadshuset och inte i Benny Anderssons villa.
Sen tycker jag inte att kulturvänsterfolket är särskilt elitistiska som många tyckare tycker. Visst, de kan vara mästrande ibland, men vad som utmärker en elit är ju att man bevakar sina privilegier och inte gärna delar med sig av sitt kapital. Kulturvänsterfolket har snarare en folkbildaragenda som i grunden är anti-elitistisk, de vill att hela folket ska få del av bildning, kultur etc. I grunden är det väldigt sympatiskt. Riktiga eliter utmärker sig som sagt av det motsatta, de säger “låt folket sköta sitt så sköter vi vårt”. Hur många höga politiker beslutar t.ex. att “nu ska vi ha mer demokrati!” och hur många kapitalister säger t.ex. “nu ska vi ha mer ekonomisk jämlikhet”? Men den sk. “kultureliten” vill ju att folket ska ha mer kultur, mer bildning osv. Sen vill de gärna att det är “rätt” kultur som folket ska få del av, men det vore underligare om de ville ge folket “fel” kultur.
Nej, jag tycker inte om tonen mot kulturvänstern i dagens samhällsklimat. Det raljeras och hånas mycket. De framställs som någon slags ond elit som har mycket makt och vill folket ont, men så är det ju knappast. Även om jag också kan störa mig på dem ibland så tycker jag ändå att det är skönt att de finns, annars skulle vi leva i en tystnadens kultur som i Kina. Det behövs personer som går emot strömmen, som kritiserar samhällets grundvalar, kapitalismen, konsumtionen och allt vad det nu må vara. Som ser till så att folk också ser på film, läser böcker osv. som inte är massproducerat och ligger på topplistorna. Jag tror Sverige skulle vara ett sämre land utan dem.
LikeLike
Vi ska komma ihåg att det inte är vänstern som styrt landet de senaste 25 åren. De strömningar vi fått leva med är neokonservativa. Så att smutskasta en så kallad kulturell vänster är helt politiskt korrekt. Och deras aktuella inflytande?
Och jag håller med om att Bengt Ohlsson inte behöver ondgöra sig. 🙂
LikeLike
Hej Sara!
Tack för dina kloka ord. Jag trir nog att det länge har funnits en tendens inom vänstern att monopolisera godheten och demonisera dem som har haft avvikande åsikter. I det här polariserade debattklimatet är det lätt att man bygger positioner och skaffar allianser som inte alltid handlar om att göra rätt.
Nog handlar det om makt? Vilka böcker ges ut? Vilka artiklar tas in på kultursidor? Vem får kulturbidrag? Vem får göra film?
Jag tolkar Bengt Ohlssons text som att det handlar om rätten att vara avvikande – då är budskapet mycket större än den här fjuttiga höger/vänsterdiskussionen.
LikeLike
Mats, just det här med att koppla ihop höger med själviskhet och profitlust är förstås välbekant. Annars är mycket av den rättning i ledet och maktens tendens att bestraffa och belöna väl bekant inom hela vårt samhälle. Artikeln var intressant och tänkvärd, men de tunga slutsatserna tycker jag finns i Lena Anderssons artikel: Demokratin som mentalitet. Den tyckte jag var en mästerlig artikel.
LikeLike
I detta fall har jag väldigt svårt att förstå varför alla jublar över Lenas artikel. Är det det ovanligt högtravade språkbruket som imponerar.
Själva innehållet beskriver ju bara varför jag själv tvingas leva som ensamvarg och av mentala hälsoskäl rösta blankt.
Orsakarma till denna belägenhet har för mig varit kända i minst 20 år.
LikeLike
Jag bör väl för säkerhet förtydliga.
Lena Andersson en av de få som jag numera “ser upp till”.
Men just i denna artikel känner jag en känsla.
Imponeras folk mer av “hur hon” skriver än vad hon “egentligen skriver”.
Jag som “naturvetare” är egentligen aldrig intresserad av den första varianten, utan alltid av den andra varianten.
Imponerad blir jag egentligen bara av musiker och logiker.
Det andra klassas nästans ständigt som “manipulation”.
Jag vill påpeka att det var delvis detta som Lenas artikel behandlade.
Dvs – att avvika från den föreställning som man tror sig att flocken kommer att inta.
LikeLike
Intressant – jag får läsa om!
LikeLike
Såg att Åsa Linderborg har skrivit om det här i Aftonbladet. Också tänkvärt.
LikeLike
Det känns lite internt och överhettat. På Rwitter skrev någon att den förste som drar till med Behrang Breivik har förlorat. Det blev Lindeborg.
LikeLike