Efter en dag av hårdmangling i ny skollag och nya kunskapskrav är jag både förvirrad och utmattad. Vilka problem löser den nya betygsskalan? Skulle det inte bli enklare, rättvisare och mer likvärdigt?
Karl-Gunnar Stark tog exempel från bildämnet och jag anar att det kommer att väcka oro ute i landet när lärarna ska förklara skillnaderna mellan nivåerna för barn och föräldrar
Betyget E
Eleven framställer bilder med viss säkerhet och utgår i huvudsak från givna syften
Betyget C
Eleven framställer bilder med säkerhet och utgår i huvudsak från egna initiativ med givna syften.
Betyget A
Eleven framställer bilder med god säkerhet och utgår då från egna initiativ med givna syften.
Om det föreligger oklarheter ska rektor gripa in och se till att även föräldrarna förstår underlaget för bedömningen
Religionsämnet erbjuder andra obehagligheter:
E= Redogöra för grundläggande drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar
C= Redogöra för väsentliga drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar
A= Redogöra för omfattande och centrala drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar
Är det verkligen landets skarpaste hjärnor som har skrivit det här?
Äkta konstnärer känner en viss osäkerhet i bildskapande
Tysta tankar 
Skolverket försöker återigen tillgodose för många motstridiga krav på en gång. Det är dags att de vågar göra öppna prioriteringar i området likvärdighet-självständighet. Ett friskolesystem behöver större tydlighet för att kunna följas upp.
LikeLike
Sammgäller nog gudbevars även kommunala skolor.
LikeLike
Ja, men problemet har blivit mer akut pga friskolereformen. Marknaden är suverän på att styra efter vad som följs upp medan traditionell skolstyrning är mer trubbig.
LikeLike
Vad är det som är trubbigt?
LikeLike
Ett myndighetsperspektiv för styrning baserar sig mycket mer på pliktkänsla och status och är därför mycket långsammare och mindre lätt att styra. Det kan vara en fördel när man inte har formulerat vart man vill och hur man ska följa upp tillräckligt väl.
LikeLike
Det förstår jag, men ni jobbar ju i en organisation som är politikst styrd. Det är ju de politiska målen ni ska fixa inget annat.
LikeLike
Vill väl inte sticka ut hakan för långt men vill ändå hävda att det har varit tur för Sverige att lärarkåren varit lite trögrörlig när de politiska besluten varit ogenomtänkta och utan tillräcklig förankring i pedagogisk kunskap.
LikeLike
Detta skulle jag vilja kalla en nödvändig institutionell tröghet – till skillnad från organisationsperspektivet som betonar möjligheten att styra uppifrån med direktiv.
Även om det regnar kan du nog sticka ut hakan en smula längre utan att riskera din hälsa…
LikeLike
Det är ju helt galet! Ibland känns det trots allt väldigt skönt att jobba i frivillig verksamhet.
LikeLike
vilken slags verksamhet är helt frivillig?
LikeLike
Frivillig verksamhet? Ingen verksamhet lever i frihet. All måste på något sätt följa lagar och förordningar.
Om du menar att fristående skolor så är det slut med frivillighet iom Skollagen 2010:800.
LikeLike
Ursäkta otydligheten. Jag undervisar just nu studiecirklar/kvällskurser. Verksamheten är helt frivillig för eleverna. Det enda bindande för eleverna/föräldrarna är att betala kursavgiften, om de har anmält sej och inte avanmält sej inom den tid som anges i avtalet (kallat Betalningsregler). För mej är verksamheten naturligtvis inte frivillig. Jag måste vara på jobbet. Däremot har jag inga kursplaner (vilket jag saknar) och sätter inga betyg (vilket jag inte saknar) och är fri att utforma undervisningen precis hur jag vill. Jag måste förstås följa de lagar som gäller oss alla.
Bland danslärare och danspedagoger (och eventuellt lärare och pedagoger i andra ämnen) används benämningen “frivillig verksamhet” om all (dans)undervisning som sker i kulturskolan, studieförbund, privata dansskolor, osv. Dansundervisning i förskola, grundskola, gymnasium, folkhögskolor, universitetsutbildningar, osv räknas INTE dit, även om undervisningen sker på elevens val eller liknande.
LikeLike
Tack för klargörandet!
Hur påverkar “frivilligheten” relationen lärare-elev? Finns det utrymme för förhandling om innehåll och metoder?
LikeLike
Den påverkas definitivt! Hur kräver lite mer eftertanke. Eleverna eller deras föräldrar (beroende på elevernas ålder) är kunder, vilket ställer mej i en annan position än när jag jobbar i skolan och då har ett uppdrag från regeringen.
Det finns utrymme för förhandling om både innehåll och metoder. Jag försöker diskutera det med eleverna kontinuerligt.
Jag tror jag måste fundera på det här lite mer och kanske skriva ett eget blogginlägg om det. Under kategorin “frivillig verksamhet” på min blogg har jag gjort en del jämförelser mellan dans i skolan och dans på fritiden redan. Och det kommer mera…
LikeLike
Jag funderar på hur skolplikten påverkar innehållet i undervisningen. Vi slår knut på oss för att göra momenten lustfyllda men till sist kvarstår faktum: De är instängda!
LikeLike
Ja, jag har också funderat på det. Nu har jag börjat svara lite på dina frågor. Det kommer mera, men här är i alla fall det första inlägget: http://danslararen.blogspot.com/2010/08/frivillig-verksamhet-vs-skolan-iv.html
LikeLike
Gymnasieskolan är frivillig – åtminstone på papperet!
LikeLike
När man börjar så accepterar man egentligen ett avtal om att genomföra det man valt frivilligt.
LikeLike
Visst är det det. Skolverket kommer ju bli bemyndigad att just skriva betygskriterierna. Och till sin hjälp har de haft lärare, forskare mm.
Så det är väl bara ett tecken på hur otydliga ni är när ni inte kan skriva betygskriterier med ord som inte är entydiga utan har tolkningsutrymme, nästan så det behövs en ordlista för vad menas med grundläggande, väsentliga och omfattande.
LikeLike
Det är en ledningsfråga att göra de prioriteringar som är grunden för tydlighet.
Ifall ditt ni riktar sig till lärarkåren tycker jag att du är fel ute om orsakerna till otydlighet.
LikeLike
På vilket vis aär fel ute?
LikeLike
Jag tycker inte att jag och andra lärare har ansvar för styrningen av skolverket och att problemet ligger där. Med den utgångspunkten är det förstås självklart fel att lägga skulden på lärarkåren.
LikeLike
Nej, ni har inte stryningen av Skolverket. Det sköter dom själva.
Problemet är väl i vanlig ordning att det finns ett glapp mellan myndighetens direktiv, vad de ska skriva för kriterier för att uppfylla de politiska kraven i kursplanerna och betygskriterierna och professionens förbless att göra egna tolkningar utöver kriterierna.
Jag vet att de tidigare varit synnerligen otydliga kriterier. Hoppas att de blir lite mer tydliga och stringenta denna gång.
LikeLike
Uppenbarligen blir de inte särskilt tydliga…
LikeLike
Förmodligen är det så, inte så konstigt, att man behöver klargöra vad som avses med olika uttryck, lite svårt att säga att man ska redogöra exakt för 1,5 microgram av ontologin till islams grundpelare t.ex. Jämförelse till tidigare betygskriterier ger vid handen att tolkning av religioners olika praktiker inte ingår, man redogör, rakt av, för grundläggande, väsentliga eller omfattande och centrala drag av ditt och datt. Det betonas att läsa omfångsrikt för att nå höga betyg, krav på självständigt tänkande, förståelse och tolkning har därmed taggats ner, som jag ‘tolkar’ det.
LikeLike
Självständigt tänkande, förståelse är inget som önskas i mindre grad men det finns några vaga direktiv om att det inte är lika viktigt att följa upp. Det kan nog vara en korrekt strategi eftersom dagens elever inte skulle acceptera en undervisning utan dessa ingredienser.
LikeLike
Presentatören antydde att kunskapssynen som byggde på Blooms taxonomi är på väg ut och ersätts av mer handfasta kvantitativa synsätt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Blooms_taxonomi
LikeLike
Mitt resonemang om att drivkraften till självständigt tänkande har blivit så stor bland våra ungdomar att det inte är nödvändigt med lika stort fokus längre, är ändå gilitigt.
LikeLike
Jag håller inte med – de studenter jag möter är sofistikerade ledtrådssökare och oerhört skickliga på att läsa av lärares avsikter (en olycklig konsekvens av betygssystemet) men det är inte självständighet i min mening.
Det finns en maktdimension här som nog är svår att runda.
LikeLike
Mats – precis så var det när jag gick igenom KTH på 70-talet. Det är inget nytt, problemet är att lärosätena på något konstigt sätt tror att de sitter inne med någon form av “kunskapsmonopol”.
Så är det ju inte.
Det viktiga är ju att du lärt dig en metodik att tänka logiskt och knäcka koden var och hur du ska fortplanta grundkunskap till en ny nivå.
Då är det inte så intressant med den allomfattande kunskapen på lärosätena. Det tar ju inte mer än fyra år så är dessa kunskaper halverade.
LikeLike
Nja – jag värjer mig nog mot tanken på att besitta något “kunskapsmonopol”. Samtidigt äger jag någon form av tolkningsföreträde i förhållande till studenten när det gäller bedömning och betyg.
O så gärna jag skulle vilja tro att det var med hjälp av logik som jag “fortplantar grundkunskap” (den bilden behöver jag smälta). Jag brukar säga att jag gör kvalificerade antaganden om hur studenterna kan utmanas i sitt tänkande och försöker planera lektioner rubbar några cirklar och förenar andra. Det kan nog kallas kunskap.
Vad menar du med halverade kunskaper? Är det någon ny undersökning jag glatt har missat…
LikeLike
Jo, så här är det med halverad kunskap.
En Civilingenjör som gick ut innan 70-talet kunde tillämpa de kunskaper de fått på Högskolan i 30 – 40 år. Under sjuttiotalet minskade den tiden till siså där 20 år. Även om jag var extrem på den tiden. Mina kunskaper i förhållande till det jag gjorde var ointressanta redan efter fyra år.
Med den rasande takten i teknikutvecklingen är de grundkunskaper du fått dig till livs på en Högskolan tillämpbara i siså där fyra fem år.
Här har du drivkraften till det livslånga lärandet. För att vara på topp måste du ständigt söka ny kunskap. Ett bra forum för det är din och andras bloggar t ex eller TED.
LikeLike
Aha- jag känner igen resonemanget som bygger på lite obehagliga antaganden om kunskaper som extrem färskvara. Även om det delvis är sant är konsekvenserna outhärdliga för den som försöker skriva ett beständigt “centralt innehåll”.
Vi diskuterar begreppet “digital kompetens” och jag tror att OECD-lösningen med vaga kompetenser är bättre som grund än exempel på program man bör kunna.
LikeLike
Förmågan att läsa av läraren och se vad som kan löna sig är väl det som lite fint kallas EQ och liknande förmågor är det som sen gör att man får skriva kolumn i Metro fastän man har mängder av IG. Detta är ntressanta övningar i att självständigt komma fram till strategier som är lönsamma för en själv.Det är förstås viktigt att vi lärare gör övningen tillräckligt svår och att vi också motverkar kortsiktiga strategier av typen att vara jättetrevlig fram till att betiget finns i handen.
Den stora motsättningen mellan skola och självständigt tänkande skapas inte av betygen utan av att vi också har ett uppdrag att uppfostra till en stor uppsättning etiska förhållningssätt. Här finns det mängder av fällor för en lärare när det gäller att samtidigt odla fram ett självständigt tänkande.
LikeLike
Extern examination skulle kunna motverka det här förrädiska och korrumperande lärarberoendet. jag ser ingen annan väg.
LikeLike
Aha, först hängde jag inte med, men sen tror jag så här: man legitimerar systemet, myndighetsutövningen med betyg, strävan om likvärdighet är i all mening god och nödvändig, men sen, man accepterar att både betygsresultat, senare urval till t.ex.högskola och jobb lever i symbios i det här systemet som nog ingen skulle vilja säga är det rätta och riktiga, eller ens bär den bästa högsta nödvändigaste kunskapen, som varar längst … men monopol det har man ju i utbildningsborgarna eftersom man utfärdar betygen. Som med all socialisering, learn och die! eller hitta verktyg att förändra.
Just därför, tycker jag, även om eleverna/studenterna är duktiga på tolkningar, ALLT är tolkning, allt är referens och referent, (i min hjärna, definitivt inte i Pluras(vars hjärna jag börjar lära känna nu och därför bespar mig flera hastiga blodtrycksförändringar)) – just därför är det tråkigt om den tolkande förmågan inte är ett kriterie längre (i alla fall vad det verkar i Religion), för då är det ju inget värt, i maktmeninen, dvs betygen.
LikeLike
Jag är också förespråkare av en ökning av extern examination även om jag inte tror på ett totalt skifte.
LikeLike
Tack mrs S!
Jag har också svårt att förstå en skola som så kraftigt distanserar sig från den tolkande dimensionen i tillvaron. Det försvinner en hel massa barn med det badvattnet.
Samtidigt osynliggörs en hel del av det som finns i de nuvarande strävansmålen eftersom de inte återfinns varken i syfte, centralt innehåll eller kunskapskrav. Även om kritisk förmåga och demokratiskt förhållningssätt är flummigt så har jag svårt att tänka mig en skola utan de här storheterna, som riskerar att komma helt i skuggan av det nya stora INNEHÅLLET!
LikeLike
Jag känner inte igen motsättningen mellan ett brett innehåll och den tolkande dimensionen. När jag bedömer betygskriteriet “…förståelse för företagande…” så är det förmågan att från ett brett innehåll välja tydliga argument för ett visst synsätt som är avgörande. Detta förutsätter mycket av tolkande förmåga. Nästa steg handlar om att mötas av ett annat synsätt och med förståelse av detta bygga vidare på sin argumentation.
Ett bra självständigt tänkande handlar om att bygga vidare på information och argumentation från någon annan. Lösryckta åsikter utan kunskapsgrund är rejält meningslösa oavsett hur självständiga de är.
LikeLike
Det är en ledningsfråga att ge ledning i avvägningen mellan självständigt utformad undervisning och likvärdiga krav. Det är oftast inte den enskilde som formulerat kriterierna som ska få skulden.
LikeLike
Ursäkta Jan, nu förstår jag inte?
Likvärdigheten som jag tolkat det är att alla ungar i Sverige får samma innehåll och har samma bedömingskriterier i botten.
HUR sedan skolor med rektorer och lärare väljer att förmedla detta är faktiskt upp till er var och en att göra. Det är mål- och resutatstyrning.
LikeLike
Jag tänker på de tjänstemän och inhyrda lärare som formulerat målen åt skolverket. Att skolverket inte kan välja en tydlig linje om mer likvärdighet trots mindre konsekvenser för självständigheten hos skolor är uselt. Det är däremot inte den enskilde formuleraren av målen och kriterier som ska hängas.
Så här luddiga mål går att inte att använda för att skapa någon likvärdighet värd namnet! Det är alltså likvärdigheten som jag känner hotad inte självständigheten.
LikeLike
Håller helt med dig.
Men skolan lider av en otydlighet och oförmåga att sätt krav på hur du ska bedömmas på ett neutralt sätt. Det som jag hårdhänt fått lära mig genom alla auditar jag gjort i mitt liv.
Så länge inte detta finns kan du glömma allt vad likvärdighet heter. Även om det finns som ett lagkrav i Skollagen 2010:800.
LikeLike
Som en del av läraryrkets professionalisering tror jag att det är många lärare som behöver möta mer av audit och krav på att definiera sin egen roll.
LikeLike
Dessutom ska ju läraren på egen hand avgöra kriterierna för betygen B och D. Det är väl bara att hitta ytterligare två synonymer till “grundläggande”, “väsentlig” och “central”…
“Huvudsaklig” bjuder kursplanerna själva på inom engelskan:
E= Eleven förstår det huvudsakliga innehållet i talad engelska och lättlästa texter av olika slag.
C= Eleven förstår det huvudsakliga innehållet och uppfattar väsentliga detaljer i talad engelska och relativt lättlästa texter av olika slag.
Vi kan väl dra till med “avgörande” också… Eller så använder vi konsekvent det solklara uttrycket “relativt” enligt ovanstående mall…
Och, nej, det är inte lätt att skriva betygskriterier, men att tro att det nya systemet blir enklare, rättvisare och mer likvärdigt kan vi nog glömma.
LikeLike
Det blir nog gradvis bättre och bättre. Det nuvarande systemet var mycket sämre när det lanserades. Det den här diskussionen övertygar mig däremot om att friskoleutbyggnaden måste bromsas med det snaraste. Med denna nivå på betygssystem är jämförbarheten usel och en marknadslösning kommer att halta kraftfullt.
LikeLike
Som jag har tolkat Skolverket ska ni inte skapa egna kriterier utan i vanlig bedömnings ordning se hur stor skillnarderna är mellan en nivå och en annan är och därefter sätta betyget.
När jag har lyssnat in ska ni som lärare inte skapa egna kriterier utan följa de entydiga kriterierna som Skolverket kommer att ge ut som föreskrifter.
LikeLike
Skolverkets kriterier är tyvärr för luddiga i nuvarande tappning och alltså inte ett dugg entydiga. De behöver förbättras avsevärt.
Jag tycker att linjen att vi bara ska följa kriterier som skolverket ger ut och sen fokusera på hur, är en tillräckligt bra strategi för att vara värd att pröva.
LikeLike
Det är något grundläggande jättefel i föreställningen i att en viss typ av kunskap är mätbar eller önskbar att mäta. Felet introducerades med den föregående betygsreformen och blir pinsamt förtydligat med den nya.
En obefintlig grad av likvärdighet i betygsättningen blir oundviklig, och den möda som läggs i denna del av lärararbetet hade kunnat användas till att höja undervisningens kvalitet istället.
LikeLike
Det är min åsikt också – problemet är att i en målstyrd skola tenderar det omätbara att marginaliseras.
LikeLike
Jag som arbetat en ganska lång period med att inom företag odla fram skapande och kreativitet och samtidigt följa maximen “Det som mäts blir gjort” förvånas över er syn på mätbarhet när det gäller kunskap. Även vetenskapliga avhandlingar inom naturvetenskapen mäts när det gäller vilken nivå de har uppnått och detta är något som används allt bredare.
LikeLike
Jo – det går nog inte att tänka sig ett samhälle eller kultur utan mätande och på olika nivåer kommer det alltid att vara mänsklighetens följeslagare.
Frågor som
1) Vad man mäter?
2) Varför mäter man det? (Och hur?)
3) Vem mäter?
4) Med vilken rätt?
5) Har man tänkt igenom de negativa effekterna av mätandet?
o.s.v.
tränger sig på.
Men du har rätt. Att mäta betyder i studenternas ögon: DETTA ÄR VIKTIGT! Då ger bedömningen möjlig bekräftelse och en sorts signal om meningsfullhet.
LikeLike
Men Mats – du gör mig djupt bedrövad. Har du inte tagit in något av all vår diskussion om mål och mätande.
Är du likt alla andra i vår generation så förblindad av “flummets” glidande under vänsterepoken på 70-talet att du inte släppt den gamla barlasten.
För vad du och dina så kallade frihetsälskar ägnar er åt att likt virriga höns springa fram och tillbaka på den raka vägen, den smala vägen till målet.
Ni är, som det sades i min ungdom, de förtapptade som tar den breda vägen till fördärvet.
LikeLike
Jag trodde du också var frihetsälskande?
Jag ser nog ingen rak eller smal väg till målet – i min verksamhet verkar studenterna lära sig yrket på väldigt oförutsägbara vägar. Ibland lyckas vi rita en progressionskurva som stämmer men det är betydligt vanligare att de drabbas av insikter i takt med att kunskaperna belyser deras tidigare erfarenheter.
Kallsupar och virriga höns? Nu tycker jag ni hetsar upp er en smula.
LikeLike
Plura, jag tycker inte att det är så kontroversiellt att vara orolig för att det omätbara ska marginaliseras. Vi vet alla att skolan och livet består av både mätbara och omätbara kunskaper och färdigheter. Jag tror att du tar förgivet att skolan lyckas förmedla både och, samtidigt som den uppmuntrar nyfikenhet och stärker elevernas självkänsla, men med för hög detaljstyrning av fakta som ska prickas av och mätas är det risk att vi blir stående med enbart en “faktafabrik” till slut. Jag är helt på din sida när det gäller att vi måste ha mätbara mål att arbeta mot, men det här handlar om att hitta en vettig balans mellan mätbart och icke mätbart i den dagliga verksamheten.
LikeLike
Viss grundläggande struktur är absolut en fördel för att känna sig riktigt fri och inte bara hängande i kaos.
Det var någon som använde brösttoner om apor samtidigt som han var ute på djupt vatten och det var lockande att prata om risken för kallsupar. Kanhända att parallellen är långsökt men den här videon är klart sevärd:
LikeLike
Jag tror inte att någon har ifrågasatt behovet av “viss grundläggande struktur”. Däremot möter jag människor som älskar strukturen mer än innehållet.
Det tog en stund innan jag förstod att filmen verkligen handlar om KALLSUPAR!
LikeLike
Mats – visst är jag en frihetsälskar och rebell. Men tillräckligt lat för att obstruera för att genomföra saker som någon annan tänkt ut.
Men det är väl det som skiljer oss som gick på Tekniska Högskolor på 70-talet mot Univeristeten. I min värld är det resultat som räknas och inget annat.
LikeLike
Christer – Vi är överens om att det finns det om inte är mätbart och det som är mätbart.
Samtidigt har jag i hela mitt yrkesliv tampats med vanföreställningen att det inte går att mäta kvalitativ kunskap. Har man rätt kriterier kopplat till en defacto standard är detta fullt möjligt.
Hela tänket bakom just systematiskt kvalitetsarbetet bygger på det. Det centrala i hela skollagen.
LikeLike
Jag har träffat tillräckligt många teknologer för att hävda motsatsen. Det förekom en hel del trevligt trams – i alla fall i Lund.
Men upplevs inte skolan alltid som något “som någon annan har tänkt ut”? Allt det där snacket om att “staten är vi” och vikten av samhällsnytta – finns det verkligen någon som tror på det nu för tiden?
Mer än vi som jobbar på lärarutbildningen och har betalt för att säga det…
LikeLike
Jo men Mats – visst som teknolog var det festen som var det viktiga – gasken och quarnevalen. Oscar var duktig på detta. På våren var det viktigare att köpa en back mellis och ha övningarna i Lill Jansskogen än att sitta och traggla i en dammig föreläsningsal.
Och jag håller med dig om att det är något någon annan tänkt ut. Det blev ett hiskligt liv när jag och några teknologer till mig fick för oss att läsa ämnen som inte fanns i studieplanen på V. Envetna som vi var fick vi studienämnden att gå på vår linje.
Det viktiga var att se till att de där 50 examensämnena vi har i Civilingenjörsexamen klarades av på bästa sätt.
Alltså inte alltid med egen kunskap utan att skanna av förutsägbarheten i lärarnas sätt att kombinera tentamensuppgifterna så man kunde exkludera allt som inte kom upp på tentan.
Om det har misskrediterat oss vet jag inte. Allt är inte guld som glimmar när man ska skaffa sig en examen.
LikeLike
Det ante mig att teknologer är som folk är mest – lite lata och sugna på att hitta genvägar till egna vinster. Därför finns den här institutionell tyngden inom skolan. En misstänksam hållning som bevakar traditionen mot alla slöfockar som inte tar sina studier på allvar och är av det berömda “rätta virket”.
Du härdas i strid och kan se tillvanns på initieringsriter i form veckolånga kaffeberusade tentamensläsningar. Men var det en miljö som förstod Blooms taxinomi?
Jag tror den framstod som alltför komplicerad och även om du var i Göteborg är jag rädd att Martons forskning inte fick så stort genomslag på Chalmers?
LikeLike
Jag känner en tydlig beundran för Lewis Pugh både för hans mod i att våga ge sig ut på djupt vatten och hans förmåga att använda detta för att väcka tankar kring hur vi ska agera när det gäller klimathotet.
Mats, jag hoppas därför att du ska kunna uppskatta den parallellen när jag hävdar att du är ute på djupt vatten i diskussionen om lämplig nivå på struktur kontra självständighet i för målen i fysik.
Den generella diskussionen är väldigt intressant att föra även om jag hävdar till skillnad mot dig hävdar att skolverket borde satsa mer på struktur.
LikeLike
Det är kanske därför jag bär tröjan: FLUMPEDAGOG med stolthet…
http://flumpedagog.wordpress.com/
LikeLike
Nu gjorde dig lustig. I Göteborg var det inte.
Oscar och Osculda är namnet på de teknologer som går på KTH.
LikeLike
Förlåt – geografi är min sämsta gren!
Det borde jag känna till eftersom min far gick på KTH!
LikeLike
Pingback: Skolstart | Christermagister
Det blev lite rörigt med alla trådar på olika nivåer – det kan nog inte hjälpas.
LikeLike
Det var ett så spännande ämne att det drog åt lite olika håll men jag tycker det varit ganska samhållen diskussion kring:
1. Skolverkets kriterier och förutsättningar
2. Självständigt tänkande kontra andra mål
3. Struktur kontra skolor och lärares självständighet
Det dök förstås upp så många perspektiv att jag tror att alla kan ge sina rubriker på det som togs upp och det har funnits idéer av många fler slag.
LikeLike
Det går att följa, med bibehållen entusiasm! Börjar orientera mig numer bland dina bloggvänner, och förstår att utgångspunkterna är så olika. Ett visst överslag på naturvetare, hur vetande det nu är … jag som inbiten humanist har mest svårt med detaljstyrningen i mina ämnens betygskriterier därför att jag i dem skönjer en brist på orientering i ämnet, dom genomsyras av en förenkling, snarare än att hålla öppet, för fördjupningen, och med det tappar man ju möjlighet till kunskap. Löjligt liksom att lura i ungar begrepp, som sen, om de får för sig att gå vidare, visar sig tillhöra bara en liten liten försvinannde begreppskoloni som ingen längre besöker. Men, likvärdigt blir det, alla lär sig samma, även om det är lite hejkon beicon det dom lär sig … och dom kan alla säga sen så HÄR är det, fast det inte är det. Och en viss bestämd kunskapsprogression får man väl räkna med, att man kommer förstå med tiden, men varför så enkelt? För att det är ett system … lära sig, det kan man göra på så många andra ställen, och tack och lov att de flesta arenor är bedömningsfria … detta är ett meck! TÄNK om man kunde få betyg i flit och ambition i stället, vilka entreprenöriella ljushuvuden det skulle kunna komma ut av det! skulle kunna rädda hela BNP och sätta la Suede främst, allra minst! 😉
LikeLike
Jag betraktar mig i första hand som humanist eftersom interaktion med andra och språket är det centrala för mig. Det känns ändå som kunskapsfientligt att säga “naturvetare, hur vetande det nu är” om ett område som har en så lång vetenskaplig tradition.
För mig som upplevt att några av de stora entreprenörerna under de senaste decennierna kommit från kvalitetsstyrningsområdet känns det konstigt att mätbarhet skulle stå i konflikt med entreprenörsskap. Bland de uppfinnare och entreprenörer jag mött finns många som är flitiga men det mest genomgående är ändå att de åstadkommer resultat (både bra och dåliga).
I diskussioner med språklärare, samhällskunskapslärare och filosofilärare har jag hört en hel del kritik av förenklade luddiga kriterier som behöver kompletteras etc. men faktiskt inte att de hindrar fördjupning. Det hade varit intressant med ett exempel på detta!
LikeLike
Att ifrågasätta “vetandet” i ‘naturvetare’ är en avmig filosofisk betraktelse och en lek med ord, långa vetenskapliga traditioner finns ju också inom områden utan det efterföljande prefixet “vetenskap”. En hederlig förundran i det traditionella trätandet mellan positivism och hermeneutik.
De stora entreprenörerna i all välmening, jag tänker ofta på massan, de små, det lilla, att vara från det kvalitetsstyrda området och bli en STOR entreprenör är förstås väl, men inte direkt förvånande, där innehas ju som oftast både tolkningsföreträde och problemformuleringsprivilegier …
LikeLike
Det hermeneutiska perspektivet finns med även inom naturvetenskapen och mätdata om det insamlade materialet kan användas. Det känns därför som att det är att gå onödigt längt när du ifrågasätter naturvetenskap som vetenskap. Delmängderna typ, fysik innehåller inte ordet vetenskap och liknar därigenom historia mfl samhällsorienterade vetenskaper.
Jag känner också till flera små vardagsentreprenörer som använd kvalitetsstyrning och mätbarhet i sin affärsidé. Entreprenörskap är ett centralt intresseområde för mig och jag har ännu inte stött på några konkreta exempel på att mätbarhet/kvalitet skulle vara ett allvarligt hinder. Vad har du för exempel?
LikeLike
Det är inte så att konsten är en värld fri från bedömning! Tvärt om har det skapats otroligt skarpa hierarkier för att avgör vad som är god konst och vem som är berättigad till stipendier och stöd. Parallellt med detta finns en annan värdeskala som enbart handlar om pengar. Och en tredje som kanske skulle kunna beskrivas som “cred”?
De här tre skalorna rivaliserar om tolkningsföreträdet och jag tror inte att några kvalitetskonsulter kan iso-certifiera branschen.
Men det kanske är en avgörande skillnad mellan utbildning och kultur?
LikeLike
Även inom konsten används också några kriterier för val av vem som ska få stöd och stipendier. Någon typ av mätning av det konstnärliga värdet finns alltså även inom denna helt kreativa disciplin.
Att man inte kan uppnå det optimala systemet innebär inte att man använder slumpen eller väljer alla.. I det sammanhanget ser jag konstens kriterier som ett kraftfullt argument för att också mäta ii skolan.
LikeLike
Jag ser nog konstens kriterier som en väldigt diskret maktutövning där grupper ängsligt bevakar sina positioner – men det kanske är en nödvändig bieffekt av vaga kriterier?
De försöker ju ibland vara tydliga: “Du måste ha gått på konstnärlig högskola för att kunna söka” men det ser jag som en sorglig rest av skråväsendet.
LikeLike
Jag undrar om det inte är viktigt för eleverna att möta en så öppen och tydlig maktutövning som möjligt. Det är inte makt som är fel, det är maktmissbruk och öppenhet gör saker bättre.
LikeLike
Jag håller med dig – ingenting är värre än dold maktutövning och åsa Bartholdsson har beskrivit det väl i boken “Den vänliga maktutövningen”.
Men är inte betyg ett sätt att legitimera makten?
Genom at hänvisa till de objektiva och neutrala kriterierna kan du låtsas som om det är en opersonlig tjänstemannautövning och reducera det personliga ansvaret.
LikeLike
Makt kopplad till att också ha status och ansvar. Lärare lägger en mängd prestige i att sätta objektivt korrekta betyg och upplever att det ger dem ett stort personligt ansvar. Det är den upplevelse jag har och lärare som agerar så legitimerar inte makten utan kan i stälet gå emot sin egen rektor. Kriterierna är också öppna och möjliggör en ständig demokratisk granskning.
LikeLike
Vackert sagt! Eller som en uttrycker det:
– En grannlaga uppgift!
LikeLike
Det blir lätt lite överpolariserat:
Styrning eller inte?
Struktur eller inte?
Behövs mål?
För eller mot vetenskap?
Jag försöker hålla huvudet kallt och är glad om jag slipper bli alltför inblandad i tolkningen av de teknokratiska spetsfundigheterna som vi kallar “kunskapskrav”.
Men det är nog en naiv förhoppning och snart nog står jag och ska förklara det här för studenterna.
LikeLike
Polarisering är självklart av ondo i samband med att man ska uppnå konsensus eller kompromisser men jag hävdar att de är ett enormt viktigt redskap för kunskapsuppbyggnad. Jag har en serie erfarenheter av hur detta stimulerar kreativitet, innebär att man förtydligar och definierar begrepp och gör de avgränsningar som behövs för att slippa kaos.
Att förtydliga vad kunskapskrav är och hur olika personer ser på det anser jag vara min viktigaste uppgift. Elever som funderar igenom vad kunskapskrav betyder för dem och de personer de tycker är viktiga att samarbeta med, de ökar sin livschanser mycket.
LikeLike
Jag tror också att förtydligande av kravnivåer är motiverande för individen och höjdhopparmetaforen är vanlig i måldiskussioner. De här ribborna som vi försöker placera ut kanske behövs för att kontrollera våra metoders effektivitet och även garantera någon form av resultatnivå – men jag tror att alla idrottsmetaforer riskerar att leda oss vilse. De är alltför förenklande och även om känslan av att glida över ribban är oslagbar, tenderar vissa frågeställningar att hänga kvar:
– Varför gjorde jag det här?
Var det inte Kurt Olsson som ställde andra frågor till Patrik Sjöberg:
– Vad är det bredaste du har hoppat?
LikeLike
Olika kriteriebaserade system är mycket äldre än idrotten och har använts inom olika yrkesområden. Att få återkoppling på vår prestationsutveckling är viktigt för oss människor och någon typ av erkänsla förväntar vi oss när vi anstränger oss. Systemen kan aldrig bli heltäckande rättvisa eftersom olikheter i mätbarheten påverkar vilka saker som ger återkoppling. En ofullständiga karta är bättre än ingen alls och de enda två alternativen till meritokrati är svågerpolitik och den starkes rätt.
LikeLike
Förhållandet mellan inre och yttre belöningar är motsägelsefullt. Jag kanske romantiserar de inre drivkrafterna som en reaktion mot de nybehavioristiska strömningarna som sveper genom skolan.
LikeLike
De inre belöningarna triggas också av något tex den respekt man möts av. Läraryrket har exempelvis förlorat mer i respekt från andra än i lönekuvertet. Respekt kan också ges en utifrån meriter eller vem man känner så valet mellan kriterier och svågerpolitik finns kvar.
LikeLike
Du anar nog att jag är bekymrad över betygens bieffekter även om jag uppskattar deras motiverande inverkan.
I likhet med knark är betyg starkt beroendeframkallande, men det finns uppenbara risker att betyg (och knark) förskjuter fokus från det som borde vara i fokus. Idag möter jag studenter som är extremt instrumentella. De läser inte kursens mål, skummar litteraturlistorna, men memorerar betygskriterierna utantill för att göra de rätta taktiska avvägandena. Ingen vill riskera att läsa en bok som inte ger belöning i betygsavseende. Det är ett ganska deprimerande mönster på en lärarutbildning och jag tvekar inte att beskriva dem som delvis deformerade av ett beroendeskapande betygssystem.
Det finns enstaka individer som kan hantera både betyg och knark utan att fastna i beroende – men de är inte rätt många.
LikeLike
Jag ser det som en naturlig utveckling orsakad av internet och inte alls kopplad till betygen. Dagens ungdomar behöver alltid ägna sig åt att sålla i ett informationsöverflöd. Jag tror att högskolan genom att provocera kan få dem att läsa mer för att både förstå och argumentera mot de texter läraren valt.
LikeLike
Vi är på väg bort från systemet med obligatorisk litteratur (det är ju måluppfyllelsen och inte litteraturen som examineras)
Jag ser inte kopplingen till nätet. Svårigheten är att få de egna erfarenheterna att bli betydelsefulla i en miljö som betonar något vi kallar “teori”. Examinationer som kräver att studenterna tänker själva är svårare att avkoda.
LikeLike
Att det blir svårare och svårare att avkoda kritiskt eget tänkande är något jag också upplevt men där jag funderar mer i termer kring om att jag som lärare behöver förändra mitt beteende.
LikeLike
Jo – den friheten finns fortfarande (att ompröva sitt eget beteende) samtidigt tror jag att många ibland upplever vanmakten i det som skulle kunna kallas “omöjligt uppdrag” och jag kan ibland känna det som om jag mer hoppar från tuva till tuva än följer den storslagna plan som någon har ritat åt mig.
Frihet är viktig – baksidan är den individuella ångest som följer av att misslyckas (och det kommer vi att göra ofta). Men det hör nog till yrket.
LikeLike
När det handlar om att möta elevernas förändringar känns det mer uppfriskande. Det som är jobbigt är de vuxna maktmänniskor som ska hoppa in i skolans värld.
LikeLike
Jag är osäker på vilken kategori du menar med maktmänniskor? Är det bra eller dåligt?
Maktlösa lärare brukar inte vara så framgångsrika.
LikeLike
Maktlösheten fick ett ansikte i dagens önskerepris.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=122744&a=2063474
Jag klarade inte av att se färdigt. Var rädd att jag inte skulle kunna sova inatt.
Är det så här lärare har det så förstår jag bättre begreppet utbrändhet.
LikeLike
Det är en underbar men svårtolkad film. På ytan är det kanske en hyllning till Folkes karisma och auktoritära metoder – men på sikt ser jag ett djupare budskap i att Max faktiskt lyckas nå fram till de här barnen.
Du bör nog se klart den! Udden riktas mot en frånvarande och oengagerad rektor och det brukar vara ett populärt grepp.
Vi såg den på Lärarutbildningen vid premiären och några menade att den borde förvisas till giftskåpet och möjligtvis visas under den avslutande terminen (risken för strömavhopp bedömdes som stor)
LikeLike
Det sista så tänkte jag inte så mycket på de positiva maktmänniskorna när jag la till hoppa in i skolans värld. Jag tänkte i första hand på SKL’s agerande i våras och hur mängder av dessa maktmänniskor upprepade maktmedlet “för elevernas skull”. När Göran Persson introducerade det så hukade vi i bänkarna i skräck för att bli dömda till de som inte bryr sig. Numera känner jag nästan hat mot detta orättvisa påhopp. Det är inte många av mina kollegor som inte har valt yrket av något annat skäl än engagemang i eleverna.
LikeLike
Jag ser inte någon anledning att misstro lärares engagemang – men har svårt att koppla detta till diskussionen om reglerad arbetstid.
Om rektor har ansvar för verksamheten måste han också kunna leda och fördela arbetet.
LikeLike
Vad som är bäst arbetstidsmässigt kan man förstås ha olika åsikter om. Jag tycker det är urdumt att lärare ska vara i skolan en massa tid när eleverna inte är där.
Det som jag avskyr är att SKL’s företrädare hävdar att de har så mycket mer elevfokus när det egentligen handlade om att de vill använda lärarna till fler administrativa sysslor.
LikeLike
Mitt elevengagemang får mig att längta efter att interagera, stötta och lära ut till ungdomarna och det är bra för eleverna och något som jag redan upplever nedprioriterat pga minskad tid för förberedelser och efterarbete. Att placera in mig som administratör på loven är garanterat inget som är till nytta för eleverna.
LikeLike
Det finns säkert skolor där arbetsförlagd tid används till administrativa uppgifter – men nog måste det finnas utrymme för kollektiva processer som kvalitetsarbete i arbetslagen också?
LikeLike
Du tar upp en viktig aspekt som jag tro både skolan och huvudmännen måste ta tag i.
Det central i utbildningsuppdraget som skollagen är skriven är att leverera en utbildning byggd på systematiskt kvalitetsarbete.
Därför måste det finnas, som du säger Mats, kollektiva processer för skolan och arbetslagen.
Varje förskola och skola borde de 10 månader som är kvar tills skollagen ska tillämpas sätta sig ned med kollegiet och börja driva ett arbete för att se hur organiserar vi oss. HUR skapar vi ett pedagogiskt innehåll samtidigt som vi ständigt förbättrar det vi sak leverera till barnen i förskolan och eleverna i skolan.
LikeLike
Hmmm …. jag är förespråkare för kvalitetsarbete och mätbarhet men jag minns också en verklighet när detta blev sega tillställningar med en massa surr. Det handlar nog om att tänka igenom formerna för arbetet innan lärarna ska komma in i mängd under sina lov.
Det andra är att det låter som att det inte kostar något att tvinga lärarna till mer arbetstid. Jag vet många lärare som redan arbetar mycket mer än medelsvensson och ligger nära gränsen för vad de klarar av. Söktryck till lärarutbildning etc. visar också att yrket inte är överdrivet eftertraktat så det vore lämpligt och tänka efter vilka åtgärder som förbättrar arbetsvillkoren på billigaste sätt. Det verkar rent dumt att försämra arbetsvillkoren.
LikeLike
Min position är dubbel.
Som förskollärare jublade vi när vi fick stänga två dagar om året för att diskutera verksamheten!
Som högskollärare har jag väldigt fria arbetstider som jag försöker utnyttja så klokt som möjligt.
Det är ett stort ansvar att råda över sin egen tid och jag förstår de som vakar över den förmånen.
LikeLike
Vi borde stötta andra grupper i att få råda mer över sin arbetstid det är en självklar samhällsutveckling. Absolut att samhället långsiktigt skulle vinna på att ge exempelvis förskollärare mer frihet. Nu när de ska ta ytterligare steg i att undervisa mer så vore det ett utmärkt läge för förändring.
LikeLike
Jag hoppas att det är OK att referera till någon annan blogg. Den här nystartade bloggen tar upp ett ämne som varit väldigt aktuellt i denna diskussion.
Ytinlärning – fakta – djupförståelse.
LikeLike
Mer än ok!
tack!
LikeLike
Jag håller nog med – fenomenografins uppgörelse med faktatragglande och korvstoppning på 70-talet var nog nödvändigt, men nu finns det en uppenbar risk att s.k. holister sneddar och hoppar över en del nödvändiga steg i kunskapsbildningen.
Om det sedan handlar om något vi kallar “ämnen” är en annan diskussion.
LikeLike
Vi kommer nog se en hel del omstrukturering av kunskapsområden!
LikeLike
Pingback: Förnuft och känsla | Christermagister
Pingback: Surrealistisk skola « Tysta tankar
Diskussionen om lärares arbetstid som har varit uppe här, blev plötsligt väldigt konkret, när en kille på en tekniska högskola frågade mig om mitt yrke. Mycket lägre löner, bullrig arbetsmiljö och de flesta unga riskerar att anställas med semestertjänst och sen behöva arbeta på de flesta lov. Jag kunde förstås säga att det är roligt att arbeta med elever men sen var det liksom slut.
LikeLike