Jag har länge trott att äkta nörderi var en manlig egenskap. De ändlösa musikerdiskussionerna om gitarrmärke, strängtjocklek, plektrumtyp, lockträslag, stallkonstruktion, lackblandningar, halsbredd, stämmekanik, svajarmslängd, sladdtjocklek, förstärkartyp, högtalarstorlek, effektpedalkombination och strömförsörjningsalternativ har sällan engagerat mina kvinnliga vänner, som i stället envisas med att “bara vilja lyssna” och njuta av musiken.
Den enda kvinnliga nörden jag känner samlar på tomtar och jag är osäker på om det räknas. Jo, det gör det nog.
I debatten om manligt/kvinnligt har den här skillnaden varit besvärande. Skulle kvinnor sakna förmågan till distanslös hängivenhet? Hur ska vi analysera olikheten? Är det en social konstruktion eller biologi?
Nu publicerar Sydsvenskan en befriande artikel om kvinnliga nördar.
Jag tror att jämställdheten börjar här någonstans. Drömmen om att inneha en komplett samling av vad som helst är inte reserverad för män. Hur är det Knyttet säger:
– Vad ska man med en snäcka om man inte får visa den för någon?
Att samla indiska gudabilder är en bra början
Tysta tankar 
Vi får väl hoppas att den icke sociale nörden får upprättelse under kommande år.
Hittills har ju bara medelmåttorna styrt och ställt. De som Morrica så bra beskriver i sin tråd. Hittills har det inte intellektuell briljans varit någon merit att nå samhällstoppen. Dom stör bara ordningen. Dom som Morrica beskriver ska bara vara lydiga tjänstemän åt makteliten.
Nu ska jag sluta gnälla. Nörderi är inget socialt beteende utan karaktäriserar starkt hängivna personer oavsätt kön som brinner för sin sak.
LikeLike
Kvinnligt nörderi har väl alltid funnits. Men vi har bara inte benämnt detta nörderi.
I mitt yrken gör jag sk hembesök. En kategori är ensamstående änkor vars lägenheter ser ut som ett hyperkliniskt museum i perfektionens ädla konst.
Är inte detta nörderi.
Min fru nördar med krukväxter och stearinljus. Jag får snart inte plats.
LikeLike
Är hon med i någon gemenskap där hon delar sina intressen? Finns det en klubb för stearinljussamlare?
Jag tänker att äkta nörderi består av olika delar
1) Drömmen om den kompletta samlingen (stearinljus?)
2) Teorin om vilket som egentligen är det finaste ((stearinljuset???)
3) När det gäller lusten att visa upp och ingå är jag mer svävande – antagligen går det att vara helt inåtvänd och samla i ett eget hemligt rum.
Men det grundläggande är hängivenhet!
LikeLike
Du menar nörd=samlare?????
LikeLike
Jag tänker att det är viktigt att dra en gräns gentemot de som är kommersiella eller nyttoinriktade.
Nja – men det ska helst vara någon form av föremål inblandat.
LikeLike
På så vis.
LikeLike
Klubben är väl i så fall en diffus samling individer som kanske kan benämnas:
Den kvinnliga tillhörigheten. En löst sammanhållen anordning.
Men jag förstår vad du menar. Men ändå. Man kan gå in för något i så hög grad att de andra inte fattar varför. Det kanske inte behöver vara just det där samlandet som du har i åtanke. Det kanske kan vara lite mer vitt begrepp. Man kan kanske samla på “ordning och reda”. Det kan vara en variant av nörderi.
LikeLike
Samla på “ordning och reda”?
Usch nej! Den hobbyn passar inte alls in i min definition av nörd!
Pedanteri och renlighetsiver är motsatsen – en skräck för livets mångfald. Den insiktsfulle nörden vet att samlingen aldrig kommer att bli komplett – tanken på att hitta den sista pusselbiten skrämmer mer än allt annat. Då är ju jakten över!
LikeLike
Mats
Jag försöker bara se det ur ett individualpsykologiskt perspektiv.
Vilket inre behov representerar nörderiet. Kan det vara att få skapa ett mentalt själsligt rum där man får möjligheten att bygga en kontrollerbar “trygg struktur”. Ett filter mot verklighetens övriga kaosordning.
LikeLike
Jo det verkar rimligt.
Men är det inte vettigt att dra en gräns mellan inåt- och utåtvänt nörderi? Fast nu komplicerar jag. Risken finns att de utåtvända nördarna egentligen bara är ute efter lite sällskap och bekräftelse och egentligen inte alls intresserade av ä-m-n-e-t!
LikeLike
Du menar alltså sociala nördar. De som prickar av alla som de de tagit i hand. Ju finare status desto högre samlarvärde.
Denna typ av socialt nörderi som jag (när jag är sur) brukar benämna “smilfinkeri”.
Jag var med i Rotary i ett halvår. Sedan pallade jag inte längre och återvände tillbaka till mitt vanliga nörderi – musik, vetenskap och sådant där.
Detta är naturligtvis en lek med ord men ändå intressant eftersom det i botten ändå handlar om något slags bekräftelsebehov som skall tillfredsställas.
Såg på “Ett fall för Lewis” i helgen. Där var elektronik/it – nörden nästan demoniserad till att vara en predestinerad skum pedofil. Även i England verkar man ha en besvärlig relation till nördar.
LikeLike
Jag trodde England var nördarnas paradis! Men det kanske bara i Midsumer som folk mördar varandra på grund av en saknad orkidée i samlingen?
Rotary uppfattar jag som en väldigt instrumentell och rationell organisation. Där smörjer man sitt kontaktnät = inga riktiga nördar.
Du märker hur sträng jag är!
LikeLike
Att sminka sig snyggt är nörderi. Att samla på… Alla är vi nördar, men (nästan) bara det som är relaterat till sex anses vara rättfärdigat.
LikeLike
Att sminka sig snyggt är inte nörderi enligt mig – det är en rationell kalkyl för att öka sitt värde på en marknad.
Att samla på kajalpennor i oöppnade förpackningar och drömma om att få åka på kajalpennemässan i Ulan Bator 2012… Det är nörderi!
(och när blev jag expert?)
LikeLike
Pingback: Nördspaning – år 2012 « You're no different to me