Estetik – att göra något närvarande

nietzsche.jpgI dagens lärarutbildning har estetikbegreppet letat sig in i kursplaner. Tyvärr finns det ingen given tolkning och svårigheterna att examinera färdigheten förskräcker. Arne Melberg ger i SvD en historisk genomgång av möjliga betydelser och landar i en diskussion om huruvida konsten kan vara enbart sken och yta i ett självbekräftande nu – eller om det finns en mening som också handlar om minnen, erfarenheter och kunskaper. Motsättningen kan vara dramatisk och har stått mellan dem som hävdar att konsten har ett eget värde och de som försöker utvinna någon form av moral ur konsten.

I skolans värld riskerar de estetiska ämnena att marginaliseras om inte lärarna lyckas bevisa att de faktiskt är nyttiga. Drama är bra för värdegrund, musik är bra för matematik, bild är bra för SO. Å andra sidan finns det lärare som klamrar sig fast vid att estetiken har ett eget värde och att aktiviterna inte ska bedömas utifrån andra måttstockar än lusten – då blir de traditionella ämnen avstamp för att utforska kulturella uttryck. (En kunskapsöversikt av Marner & Örtegren)

Melberg beskriver med utgångspunkt i förintelsemonumentet i Berlin hur denna motsättning är skenbar.

Strax intill Brandenburger Tor står nu 2711 rektangulära ­betongblock, så kallade stelen, hopträngda på en yta av 19000 kvadratmeter. Alla stelen liknar varandra men ingen är den andra helt lik. Tillsammans bildar de en enorm ”skog” av anonyma ”statyer”. Ett stort antal besökare vandrar varje dag genom denna ”skog” och det hör till saken att det är fysiskt omöjligt att gå i grupp: du måste själv ta dig igenom denna ”labyrint”.

Blocken är inte vackra och de förställer inte någonting – men det är omöjligt att gå igenom denna plats utan att påverkas. Tolkning och historia tränger sig på. Skenet, upplevelsen och historien – allt smälter samman i detta beryktade nu.

Inte ens i vår tids mest avancerade manifestationer av estetisk yta reduceras den estetiska erfarenheten till meningstom upp­levelse. Historien har ännu inte tagit slut.

Snart åker jag till Berlin igen – i skogen av stenar går jag gärna vilse.

(Klickbar bild)
stenar.jpg

Skolan, drömmen och upptäckterna

Jag slits mellan två världar.

Å ena sidan läser jag med intresse “Skolan som politisk organisation” där forskare kartlägger och analyserar de olika nivåerna i skolans ideologiska, juridiska och ekonomiska styrning. Studenterna är sällan medvetna om spelet utanför klassrummet och min uppgift är att övertyga dem om allvaret i att arbeta inom en politiskt styrd organisation.

Å andra sidan känns det ibland som att hela överbyggnaden är en kuliss där aktörerna försöker navigera förbi de värsta grynnorna som ofta består av detaljstyrning och tydliga mål. Visionen av skolan som ett stor NU där drömmar förverkligas och oväntade möten sker – den visionen trängs undan av ett kortsiktigt nyttotänkande och effektivitetskrav. “Alla har rätt till kunskap – och då måste vi trycka ner den i halsen på dem”

Pontus & amerikanerna har gjort en film om skolan. Och nu saknar jag den tidens genomarbetade rockvideor. Vad gör Pontus själv idag?

Text och ackord – dagens utmaning

Återvinningsmannen – min hjälte

Jag har ett lite svävande miljöengagemang och blir ofta trött och trotsig inför moraliserande uppmaningar om hur jag ska vara och vilka varor jag ska välja. Det är något beskäftigt och humorlöst som gör att jag ibland hamnar fel.

Nu har jag hittat mannen som återger mig tron på återvinning och pyssel som konstnärlig uttrycksform.