Skolan är god (och könsneutral). Världen utanför är ond (och indränkt i maskulinitet). Så var det med den analysen.
Jag citerar AV:
Dagens bredsida till pappor/män är att vi tydligen odlar en negativ maskulin inställning till skönlitteratur, vilket är orsaken att pojkars läsförståelse minskar. Vi pappor är inte bara klantiga och dumma, vi skadar våra barn mentalt också. Skolan har ingen skuld i pojkars minskade läsning enligt Gunilla Molloy. Om pojkar och män läser annan litteratur och på annat sätt än så Gunilla tycker är fint, måste själklart de obildade männen ändra på sig. När man hör sin annars läsvilliga son beklaga sig över utbudet av läseböcker i skolan är det uppenbart var problemet ligger. Någon negativ maskulin inställning till skönlitteratur har han knappast fått hemma.
Tysta tankar 
Du Mats, har du sett några siffror, någon utvärdering eller annan dokumentation på Läs-Med-Mig-Pappa-rörelsen som startades av LO-mannen Åke Dansk i Sandviken (Gästrikland) för ca 15 år sedan. Finns det fler sådana grupper av män som läser barnböcker med och för sina barn i akt och mening att vara goda förebilder? Har dessa i så fall gjort någon skillnad som har mätts?
LikeLike
Nej tyvärr – jag tror inte sådan forskning är politiskt gångbar eftersom den uppmuntrar föreställningar om könsskillnader.
LikeLike
Hur tänkte du då? Om Gunilla Molloy skriver att pappornas ickeläsande är förebildligt så kanske pappornas läsande skulle kunna vara detsamma, dvs förebildligt.
LikeLike
Det utmanar tanken på könsneutralitet – förklaringsmodellen har ofta handlat om antipluggkultur. En sorts demonstrativ lathet som går att uppfostra bort med lite krav och belöningar.
Om vi går in och beskriver fickornas läsande som en form av aktivt relationsskapande till sina identifikationsobjekt (de kvinnliga lärarna) blir det mycket mer problematiskt att betrakta lärarens kön som en icke-fråga.
Jag tror vi är överens och ber om ursäkt för den tillkrånglade förklaringen!
LikeLike
Antipluggkulturen behäftas inte med lathet, utan med inställningen att vilja kunna men utan att vilja lära sig. We don´t need no education, sjöng de rosa pojkarna och tyckte att de var bra som de var. Inte för att de var lata utan för att deras självkänsla sa att de dög ändå.
LikeLike
Intressant begrepp education – betyder det undervisning eller utbildning?
Jag tror att en del av misstron mot skolan ligger just i det auktoritära mönstret. Att UNDERkasta sig UNDERvisning.
Min tes är att pojkarna som grupp är ytterst beredvilliga att genomgå utbildning – frågan är om de är berdda att betala anpassningens pris?
Jag möter en del slackers på högskolan. De hittar egna vägar och jag är väldigt tacksam över att de finns.
LikeLike
Det finns också grader av underkastelse eller självvald underordning. Att välja att underordna sig en kunnig lärare är inte samma sak som att underkasta sig en dålig lärare bara för att denne är lärare.
Pojkarna har knappast problem med att underordna sig en lärare som förtjänar deras respekt och ger dem en utbildning i utbyte, däremot så kommer de inte att med hull och hår svälja allt som en lärare pådyvlar dem samtidigt som den respekt de får tillbaka är att läraren ifråga försöker trycka ner mer och mer skit i halsen på dem.
Underordning är inte underkastelse och ledarskap är inte förtryck.
LikeLike
De här distinktionerna tror jag är viktiga. Mats Trondman brukar tala om att den moderne läraren förtjänar sin auktoritet.
Frågan är om den här auktoriteten kan bygga på vaga löften om framtida belöningar? Alla som gör som jag säger får komma in på högskolan…
LikeLike
Uppenbarligen så fanns då inte Trondman på listan för “det som kommer på tentan”.
Både utifrån kunskap om hur barn och ungdomar fungerar och en viss erfarenhet så skulle jag säga att svaret på din fråga är… Nej!
Tror någon av dina studenter att det räcker så ska du nog låta dem gå om ett par år.
(Om det var sant så skulle det dessutom nästan vara ännu värre.)
LikeLike
Tack Johan! Jag hör ju till den andra sidan och inte möjlighet att låta någon “gå om”. Eller det kanske är just det jag har genom att underkänna studenter.
I en annan debatt har jag lovat att aldrig klaga på studenterna som grupp. Kanske kan jag avslöja en viss oro över att ledtrådssökande tycks vara en stark effekt av kriteriebaserade betyg.
Oj – det är Mats som skriver. Inte anonym.
LikeLike
Den där Gunilla tror jag inte ett ögonblick på. Under många år läste jag för mina tre barn varje kväll samtidigt som jag själv läste boktravar av allehanda litteratur.
Mina två grabbar valde ändå att nörda in i datorer, datorspel, nätverk, ladda ner filmer, bygga hemmabios, köra radiostyrt, läsa allt mellan himmel o jord på datorn. Att läsa vanliga böcker upplevdes genuint tråkigt. Likt förbaskat så är den ena en riktig nyhetsnörd (om allt) och den andra numera civing med fint jobb i Storstaden.
Kanske är det som pojkarnas mormor en gång sa.
– Varför skall man läsa böcker om andras liv när man har ett eget liv där man har så mycket att göra så att man knappt hinner med hälften?
LikeLike
Läser man artikeln noggrant så finns det i grunden bara ett sätt att öka det pojkiga läsandet. Man måste skapa en miljö där läsandet inte “konstrueras feminint”. Hur gör man det?
Jag kan inte komma på något annat sätt än att återgå till könsuppdelade skolor och där pojkar i första hand undervisas av män. Då i denna hypotetiska miljö kan man konstruera det maskulina läsandet som inte behöver jämföras med det feminina läsandet.
Men helt oavsett detta. Jag känner mig rätt övertygad om att män studerat på gruppnivå är mer fokuserad på “egen handling” än att läsa om andras handlingar.
LikeLike
Eller så ser man bara till att det finns ett brett utbud av böcker att läsa. Från Biggles till Barbie sas. Det finns även flickor som spyr på överromantiskt kvinnlig litteratur och det finns killar som inte känner sig hemma i Mästerdetektiven Blomkvist.
LikeLike
Ja men läser du artikeln konstateras att pojkar avstår att läsa som en avskiljande kraft gentemot femininiteten.
Själv tror jag att det ligger en del i detta som en delförklaring. Men visst har det du skriver även betydelse. Men jag hävdar med bestämdhet att även lärarens kön och personlighet har betydelse.
Men mitt i alltihop även det faktum att pojkar som statistisk grupp hellre GÖR något än läser OM något.
Vi har således minst 5 samverkande parameters.
LikeLike
Om att läsa inte uppfattas som att göra kan parametern användas, men om läsande också är en syssla som utförs, dvs. görs, då håller jag inte med. Jag tror att läsa kan vara något man gör, men att kulturen runt läsande har varit att betrakta det som en ickeaktivitet, ett stillasittande, ett ickegörande. Både hemma och i skolan har läsande varit behäftat med inaktivitet. Jag kan se på mig själv på min arbetsplats att det är enklare att tycka att jag gör något när jag skriver än när jag läser.
Anledningar till varför man ska läsa finns det många. En är, precis som din svärmor antyder, att man läser om andras liv, kan lära sig av andras misstag, se livet från ett annat perspektiv och få uppleva andra händelser än dem mitt eget liv kan ge mig.
LikeLike
Det finns många goda anledningar att läsa böcker. Den borgerliga romanens framväxt handlade om att förströ sysslolösa hemmafruar med dagdrömmar – jag ser samma mönster idag.
Tyvärr är det väl inte så enkelt som Falstaff Fakir skrev:
Flitigt läsa hör dig klok
Därför läs varenda bok
LikeLike
Jag har läst mycket. Men i första hand för att lära mig funktioner. Dekonstruktion av verkligheten i småbitar med sambanden (överföringsfunktionerna) som ständig fascination.
De medfödda spegelneuronerna har skött om empatin.
Jag är rätt trött på föreställningen att man måste läsa skönlitteratur för att kunna vara empatisk och leva sig in i hur andra människor har det. Verkligheten är rätt bra på att ge en info om detta.
LikeLike
För att tillägga. Det är klart att föräldrarnas inställning till läsning, deras utbildningsnivå, spelar roll för barnens inställning till läsning. Det jag främst reagerar på är att hon friskriver skolans roll totalt, att hon har en snäv gynocentrisk syn på vad som är bra litteratur och anser att just pappors negativa inställning är huvudorsaken. Min fråga är om hon har belägg för det. Är det bevisat att pappor talar om för sina söner att det är fjolligt att läsa? Hon skriver själv att pojkar visst läser, men inte hennes typ av skönlitteratur där man måste läsa mellan raderna. Är det ett problem? Ge pojkarna böcker de gillar, så läser de av glatta livet.
Ska vi säga att mammornas negativa inställning till teknisk litteratur gör att flickorna inte läser manualer och blir civing? Och friskriva skolan från allt ansvar? Av någon konstig anledning är just strukturer utifrån (skolans/samhällets fel) den bästa förklaringen när det gäller tjejers problem. När det gäller killars problem är det deras odlade maskulinitet, dvs dem själva, det är fel på. Dubbel standard någon?
LikeLike
I den amerikanska läsundersökningen av De Temple & Snow (2001) talas det om hur mammor läser och samtalar med sina barn. Dessa lässtunder och samtala ligger till grund för De Temple och Snows undersökning av hur språket utvecklas. De konstaterar att de barn vars mammor läser och samtalar på ett språkutvecklande sätt också får barn som klarar skolans krav tidigt och enkelt. Väldigt många undersökningar om språkutvecklande hanterar mammors göranden och underlåtanden. Pappornas roll i barnens språkutveckling har under långa tider inte ansetts vara värt att forska om. Pappor har, särskilt i den amerikanska kontexten, inte ansetts varit delaktiga i sina barns språkutveckling. Eller så har forskarna ansett att språkutveckling sker endast via det som mammor gör med sina barn… Att papporna spelar roll för sina barn är att betrakta som ett framsteg.
LikeLike
Man borde vara glad! Och tacksam.
Jag jobbar på det.
LikeLike
😉
LikeLike
Pingback: Tankar kring killar och läsning | Trollan's Tankar om stort och smått