Pojkar är längre på förskolan än flickor.
I snitt ligger skillnaden på 2,5 timmar i veckan, enligt en granskning som Ekot har gjort.
I Norrtälje är pojkarna kvar hela sex timmar mer varje vecka.
Hmmmm… detta måste jag fundera över.
Mia Heikkilä, lektor i pedagogik, menar att förklaring kan vara att föräldrar, oftast omedvetet, tänker att pojkar klarar mer.
– Att man oftare till en stereotyp könsroll som man förknippar med pojkar, så använder man epitetet som tålig, stark, orkar mer och så vidare. Och om man omedvetet använder sig av de epiteten så kanske man tror att pojkar orkar vara längre tid på förskolan, säger Mia Heikkilä till Ekot.
Jag kan tänka mig andra förklaringsmodeller.
1) Föräldrarna upplever pojkarna som jobbiga och tror att samhället ska uppfostra dem till lydigare varelser.
2) Föräldrarna tror att pojkarna trivs bättre i gruppaktiviteter och att förskolan möter dessa behov.
3) Förskolan är en investering i barnens framtid. De kanske har läst forskning som pekar på ett samband mellan förskolevistelse och kommande skolframgångar.
Själv är jag inte övertygad om att förskolan är konstruerad för att möta pojkars behov – denna kritik handlar naturligtvis i lika hög grad om flickors möjlighet att utmanas i sin traditionella könsroll.
Tysta tankar 
Du glömde en förklaring.
Flickorna kan vara bättre på att uttrycka önskemål/upplevda behov/ känslor.
– Snälla mamma kan du inte hämta mig lite tidigare så att jag kan få mysa hemma med mina “gosedjur”. och sen så kan vi väl åka till badhuset bara du och jag. Lisa sa att de hade levande mysljus runt bassängen. och sen när vi varit på badhuset så kan vi väl åka till Gretas Konditori och äta sådana där jättegoda kakor som vi åt förra veckan.
Jag har två söner och en dotter.
Ovanstånde saga är hämtad från den verkliga verkligheten.
LikeLike
Vill dessutom påpeka att denna skillnad fortsätter att gälla när flickorna blir stora och till slut tanter.
Min fru är expert på att komma med önskemål om sådant som vi (jag) skall göra.
Nu menar jag tex husrenovering. Hon önskar / kritiserar.
Jag gör.
Mannens existensberättigande = att producera.
Kvinnor vill gärna ornamentera och konsumera vilket ständigt producerar önskningar.
LikeLike
Jag tänker att mannen även har ett visst underhållningsvärde!
LikeLike
Den köper jag som möjlig delförklaring!
LikeLike
Min dotter kom just hem från gympasset nu på lunchen så jag frågade henne om en relevat orsak.
Och helt plötsligt så insåg jag att hon har hittat en delförklaring.
Småtjejerna på förskolan är jätteduktiga på att planera för att få åka hem till en kompis tidigare och således mysa med henne i tvåsamhet med gosedjuren.
Så var det kommer jag ihåg nu. Har inget minne av att grabbarna gjorde sammaledes.
Denna förklaring kan mycket väl stå för 1-2 h per vecka.
LikeLike
Man blir förundrad, det kan ju knappast finnas någon korrelation mellan barnets kön och föräldrarnas arbetstider, det låter helt orimligt.
Min första spontana kommentar är att föräldrar till pojkar behöver vila lite mer eftersom pojkars spring i benen tar mer på krafterna. Och att de därmed är mer benägna att lämna pojkar än flickor till den frivilliga 15-timmar i veckan-förskolan som även arbetslösa och föräldralediga har rätt till. För inte går de väl ner i arbetstid bara för att kunna vara med sina flickor, men inte med sina pojkar?
LikeLike
Från Stefan
Att pojkar går längre i förskolan, enligt radions undersökning, är ingenting som förvånar mig. Eftersom pojkarna inte får möta sunda manliga förebilder i förskolan protesterar de genom att uppträda “jobbigare” i förskolan. Pojkar i 4-5 år-åldern bildar ofta små “klaner” där de leker så långt ifrån sina kvinnliga pedagoger som möjligt, eftersom de lekar de helst vill leka inte är godkända lekar i den genuspedagogiska debtten. Och är man “jobbig” i förskolan är man “jobbig” hemma och föräldrarna låter, omedvetet eller medvetet, pojkarna gå längre i förskolan. Överhuvudtaget är “flickbeteende” det beteende man eftersträvar i den femininiserade förskolan. Hur ska små pojkar kunna identifiera sig med det efter att de fyllt tre år, när man vet att man faktiskt inte är flicka? Omedvetet och subtilt får pojkar veta redan från ettårsålder att man är fel. Detta i den heliga genuspedagogikens namn. Och skolverket blundar. Ställer märkliga krav på hur män ska vara beskaffade för att verka i förskolan. Kvinnor kan vara hur som helst, t o m rasister! Bytte man ut ordet pojkar mot svarta i den här texten skulle skulle den utlösa ett ramaskri. Nu handlar den om pojkar; några som Skolverket och större delen av samhället har bestämt är fel kön och som med alla till buds måste förändras!
Vänligen
Stefan Palmkvist
LikeLike
Man bör nog påpeka att pojkar långt innan genusdiskursen upplevde förskolan som kvinnligt kodad. Jag gick själv i förskoleklass 1962. Snälla och omhändertagande kvinnliga förskollärare utan genuspedagogik menade inte illa men förstod sig ändå inte på pojkhjärnan.
Detta dillemma är svårt att göra något åt. Vi får väl vänta på någon smart elektronisk apparat som kan översätta pojkig längtan till ett språk som kvinnliga hjärnor kan tolka. Det är en apparat med en högteknologogi långt ovan dagens IPAD;s och smartphones.
LikeLike
Jo – den här sokratiska insikten “att förstå att man inte förstår” är nog kärnan i diskussionen. Nu framträder genusvetenskapen med ambtitioner att säga sannigen och medvetandegöra – bristen på ödmjukhet blir påtaglig när förenklingarna blir lag.
LikeLike
Men visst är det så att du vill föregå den smarta tekniska apparaten via ett markant ökat antal manliga förskollärare.
LikeLike
Det är min inte längre så hemliga plan…
LikeLike
En annan förklaring är helt enkelt att föräldrarna är okänsligare för pojkarnas bortavaro, dvs tycker inte synd om dem på samma sätt för att man “lämnat bort dem”. Att empatin med män/pojkar är lägre från båda könen och att homosocialiteten är starkare mellan kvinnor/flickor är känt sedan tidigare.
LikeLike
Man kan väl lägga till att mammor antagligen har lättare att leka/umgås med sina flickor än sina pojkar och detta kombinerat med att kvinnor gärna jobbar 50 % eller 75 % när barnen är små slår naturligt igenom i statisiken.
Det är bara att konstatera. Det finns en mängd förklaringar som är betydligt mer sannolika än “genusdoktrinens” förklaringsmodell – dvs att flickor med en socialkonstruktiv urkraft skall förminskas och förnededras med syfte att upprätthålla monstret patriarkatet.
LikeLike
Min son, nu vuxen älskade förskolan, hatade skolan. På förskolan var han fri att tänka, röra på sig och utvecklas. När han sedan började skolan blev allt fel.
LikeLike
Jag önskar att alla (både pojkar och flickor) skulle känna så under både förskola och skola! Frågan är vad som händer under resan?
Handlar det verkligen bara om patriarkala strukturer eller ska vi studera utbildning ur andra aspekter?
LikeLike
Jag tror att skolans måsten hindrar utveckling och motivation samtidigt som de både ska och måste finnas där, därför kan den ekvationen vara knepig att lösa.
Om tyngdpunkten skulle ligga på pedagogik och hur man på bästa sätt motiverar alla, både flickor och pojkar kanske även pojkarna kunde finna något av intresse i skolan. Usch nu var jag för ironisk och generaliserande, men jag tror att skolans tidigare del kan ha mycket att lära av förskolan och hur de arbetar. Ett barns hela liv inom för- och skolverksamheten måste sitta ihop, och måste få innehålla många olika delar. Jag kom ihop att den enda delen i skolverksamheten som min son tyckte om var exkursionerna i skogsmiljö NO. Om dessa var han sprudlande glad över att få berätta om hemma.
LikeLike