Jag ser första programmet och är imponerad. Visuellt spännande och fräscha frågor i svåra ämnen.
Blog Stats
- 1,343,098 hits
- Follow Tysta tankar on WordPress.com
-
Senaste inlägg
- Follow Tysta tankar on WordPress.com
-
Kategorier
- #merkateder
- Absolut Mats
- Österlen
- Bedömning
- Berlin
- betyg
- björklund
- Blogg
- Bologna
- Cykla med Mats
- Dagens graf
- Dagens skog
- Dagens sten
- dator
- Edcamp
- edcamp öresund
- edcamporesound
- entreprenöriellt
- Estetiska processer
- Förskola
- film
- formativ bedömning
- Foto
- Fototriss
- Fredagsfärger
- Fritidshem
- Genus
- Högskola
- HSV
- Humor
- IKT
- Indien
- Internationalisering
- Internet
- jämställdhet
- lärarbloggar
- Lärarutbildning
- Läsning
- Lgr11
- Litteratur
- London
- Malmö
- maskulinitet
- Matematik
- media
- Min lille vän
- Mobbning
- Motion
- Musik
- natur
- Närbilder
- Normativitet
- På spåret
- Personligt
- Politik
- Rasism
- Rost
- Skola
- Sommar
- Språk
- Strindberg
- studentinflytande
- teknik
- text
- Tisdagstema
- Uncategorized
- USA
- Utbildning
- utomhuspedagogik
- Värdegrund
- våld
-
Join 127 other subscribers
Absolut Mats
Blandat
film
Foto
lärarbloggar
- A-M Körlings ord (ny)
- Åsapåsas bloggvärld
- Babels torn
- Barnperspektivet.se (BRIS)
- Barnskolebloggen (Mats)
- Björn – om skola och utbildning – ny!
- Café IKT
- Christermagister
- De stora frågorna om skolan
- Det stora lilla
- Dyermaker
- Elza Dunkels
- En blogg om oväsentligheter
- En IKT-pedagogs funderingar
- En lärares reflektioner
- En skolfrökens bekännelser
- Filip – Kolmilan
- Flumpedagogen
- Framtidens lärande
- Fredrikbloggen
- Freon Blogg
- Fru Fröken
- Helena von Schantz
- Heterotopia
- Inga Magnusson
- IT i lärarutbildningen
- IT och etik
- IT och media i förskolan
- IT-mamman
- IT-pedagogen
- Ivar arpi
- Jan Lenander
- Jeppesen
- Johan Kohlin
- Killfröken 3.0
- Klurigt, lurigt och roligt i skolan
- Kollegiet – unga nätkulturer
- Kristina Alexandersson
- Kroksmark
- Lancefestivalen
- Lärarnas nyheter
- Lärarstudentskan
- Låt stå!
- Ledarbloggen
- Lektorio
- Magistern 2.0
- Man lär så länge man lever
- Marie Linder
- Max Entin
- Media- och IT-pedagogik
- Metabolism
- Morrica
- Naiv super
- Nätkulturer
- Netnanny
- Omvärldsbloggen
- Ordklyverier
- P-A Orstadius
- På förskolan
- På svenska
- På tal om
- Pedagogbloggar
- Pedagogen
- pedagoglänkar
- Pelle Pedagog
- Pluraworld
- Punctum saliens
- Reflektorium – Ulf
- Sassas samlade svammel
- Sökarens skoltankar
- Skäggig dagisfröken
- Skola och samhälle
- Skolväskan
- språkmakargatan
- Stefan Pålsson
- Svenskläraren
- Tråkmagistern
- Ugglebloggen
- Utan att veta
Tysta tankar 
Verkligheten är komplicerad. Speciellt detta med skolor.
http://www.nyteknik.se/nyheter/karriarartiklar/article3356200.ece
LikeLike
Tack för länken – världen väntar på de kraftfulla åtgärderna mot orättvisorna?
LikeLike
Mats, ja det är inte lätt det här.
Jag blir skrämd av den total bristen på krav och ambition i min gamla skola. Min gamla rektor Lindberg på Årbyskolan skulle vrida sig som en propeller i graven om man tittat på inslaget i kväll.
För övirgt har jag skrivit om det här http://www.pluraword.blogspot.com/2011/12/sveriges-basta-skitskola.html
LikeLike
Såg vi samma program?
Jag såg ingen “total brist på ambition” – snarare en försiktig anpassning till uppdrag och förutsättningar.
Att lagstifta om 100% måluppfyllelse är en karikatyr åå planekonomi!
LikeLike
En skolledare som sätter ribban lägre än golvet som ska uppfyllas har nog inte förstått sitt uppdrag som ledare.
Nej, vi såg nog inte samma program efter vi ser den med vår enskilda ögon och erfarenheter.
LikeLike
Väl formulerat, Plura
LikeLike
I min värld är det eleverna som sätter ribborna. Skolledare och huvudmän ger förutsättningar och solar sig i glansen av prestationerna.
Jag räknar inte med att alla 300 som söker till förskollärarurbildningen ska bli färdiga lärare. Jag räknar inte med att alla studenter ska tycka om alla föreläsningar.
Att höja kvalitet genom att skruva upp krav är underligt och på sikt farligt för moralen.
LikeLike
Hur menar du? Vems moral?
LikeLike
Jag menar att det finns en uppenbar risk att skoldebatten psykologiseras om vi knyter allt för stor betydelse till förväntningar. Barnet som misslyckas sviker inte bara sig själv och sina föräldrar – även kommunen och skolan står suckande och hänger med huvudet.
Den här juridiska nivån (skollag och uppdrag) uppmuntrar också till ett moraliserande utifråperspektiv. Kommuner som bestämmer vilket snitt barnen ska ha kanske imponerar med sina ambitioner. Samtidigt inbjuder resultatstyrning till att bygga kulisser som döljer misslyckandena.
LikeLike
Mats, jag får intrycket av att du föreställer dig en verklighet där eleverna får höra sägas något i stil med ‘vi förväntar oss att du ser till att varje krona som investeras i din utbildning ger avkastning’?
LikeLike
Mats, nu är du allt ute och cyklar. Kommunerna har inte ett skit att göra med att sätta ett snitt. De ska akta sig noga för att hålla på med sådant trams.
Deras makt slutar vi lekgrinden på förskolan och skolgrinden för skolan. Innanför den har förskollärare och lärare makten att bestämma HUR barn och elever ska uppfylla kunskapskraven.
LikeLike
Tror du att vi kommer se slutet på kommunpolitikernas försök att målstyra genom att räkna betygssnitt? Det tror inte jag.
Antagligen är det alldeles för lockande att tilldela sig en pådrivande roll. Annars byter vi ut rektorerna. ( jfr Rosengård)
LikeLike
Mats, vi får väl se hur domstolarna kommer att tolka den maktminskningen som lagen stipulerar.
Så mycket ska du veta att det diskuteras friskt när jag kör det på utbilndingarna. Det är bara att läsa 2 kap §9.
LikeLike
Men inledde inte du tråden med att förfasa dig över kommunen som nöjde sig med ett visst betygsnitt?
Är det rektorerna som ska bekymra sig – inte huvudmannen?
LikeLike
Skrev han inte skolledare snarare än huvudman, tro?
LikeLike
Oj, här satte man igång en intressant debatt.
Vill bara förtydliga att ordet dokument inte är liktydigt med papper eller skrivet ord. Vilket media då använder för att dokumentera är i princip egalt.
Det är snarare data som är intressant, inte själv formen den produceras i.
LikeLike
Man kan ju alltid skriva på ett konvolut? Huvudsaken är att man reser sig upp och säger….
LikeLike
Utan resurser från kommuner och kunskap hos både kommuner och pedagoger kan man inte begära att skolor ska trolla fram resultat.
LikeLike
Vadf menar du med resurser?
LikeLike
Jag antar att Anonym (som inte är jag den här gången 😉 ) menar att det krävs mer pengar. Pengar till fler tjänster, både lärartjänster så man kan minska på elevantalet i klasserna och till administrativ personal så lärarna kan fokusera på det som det är tänkt att dom ska göra.
I Stockholm pratar man om en verksamhet i världsklass. Men för att få en sådan behöver man också resurser i världsklass. Inte anorektiska organisationer där luften tagit slut.
LikeLike
Jag skulle nog vara så fräcka Maths att säga att problemet när nog inte pengar utan vad du och dina kollegor använder tiden till.
När man upplever sig ha resursproblem beror det på något. Lösningen brukar oftast vara att se över arbetssätt och arbetsinnehåll. Problemet löses sällan med att hälla in mer pengar i systemet.
LikeLike
Du låter som vår ledning: det handlar bara om att organisera arbetet! Samma ledning fick det påpekat för sig att det är kännbart att vara bort från avdelningen, om än för att skriva planer och andra dokument, för det gör att man inte hinner med arbetet på avdelningen. “Vilket arbete då, tänker du på?” undrade Ledningen. Man slår sig för pannan!
Vi har för länge sedan passerat gränsen där det går att för att öka . Nu handlar det om att antingen skita i ungarna (dom är ju så kompetenta ändå) eller ta med jobbet hem. Fråga mig inte om planeringstid!
Lösning? Mer folk = mer pengar!
LikeLike
Alternativet är att skala bort retoriken och fokusera på kärnverksamheten – barnen.
LikeLike
Ungefär så. För just nu är den mera kärnfri än kärnfull.
Ordet barnfokus var det länge sedan jag hörde. Nu är det dokumentationsfokus och liknande. Barnen skulle vi lätt kunna rationalisera bort.
LikeLike
Så kanske det måste vara i en narcissistisk tid – om du inte syns finns du inte?
LikeLike
Rationalisera och prioritera med barnfokus, Maths – rationalisera t ex dokumentationen. Investera i ett antal manicker med inspelningsmöjlighet till avdelningen och diktera det som ska dokumenteras, skicka det sedan till ansvarig tjänsteman och be honom/henne skriva det och arkivera det på lämpligt ställe så att samtliga som kan komma att behöva det, inklusive ni, kommer åt det =D
Visa människan hur mycket tid det tar, helt enkelt.
LikeLike
Morrica, jag tror inte chefen eller chefens chef ens skulle behöva betänketid för att säga Nej. Dom delegerar ju nedåt förfulla segel! Vi får göra deras jobb också.
I våras gjorde jag en dokumentation av språket hos två pojkar som lekte. Jag filmade förloppet som tog ca 12 minuter. Det tog mig 2½ timme att skriva rent! Intressant, ja, men jag gör inte om det.
Och minsta lilla grej kräver planeringstid (vilket vi inte har så ofta), rätt utrustning (vår kamera har gått sönder och vi får vänta till nästa år för att köpa ny, vilket kallas att prioritera när det har varit köpstopp) och något att dokumentera (när kunde jag ha ett planerat projekt senast?).
Rationaliser (förenkla?) och prioritera? Omorganisera? Det låter jätte bra och har varit mantrat i alla offentlig verskamhet i 20 år. Hur fungerar det i praktiken?
Tala om det för chef, politiker och fackföreningar? Vem av dom lyssnar? Ramarna ser ut som dom gör.
LikeLike
Jag skämtade bara till hälften – sannolikheten för att chefen, eller chefens chef, faktiskt har ens skuggan av en aning om hur mycket tid som faktiskt går åt är inte stor. H*n behöver få veta det!
Och så kan jag inte låta bli att stillsamt undra varför i hela friden du dubbeldokumenterade din språkliga observation? Filmen var ju en dokumentation i sig!
LikeLike
Dubbeldokumentation var ett bra uttryck. Inom akademin är den skrivna texten given som högsta kunskapsform. Kanske för att den är lättast att kategorisera.
Men det är alltid en reduktion.
LikeLike
I en film händer det, liksom i verkliga livet, så mycket. Men om du skriver ner dialogen/det som sägs, blir det likt ett manus för film eller teater. Fokus blir på det som sägs, inte det som görs.
Och som Mats skriver, så är det skrivna ordet, den “pedagogiska” dokumentationens uttrycksform. Precis som i den akademiska världen alltså. Även om bilden, stilbilden, målningen, har ett lika högt värde, men där det blir svårare att säga vad den uttrycker, även om man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord. Vilket kan vara rena tramset.
LikeLike
Maths, om jag förstår dig rätt valde du alltså själv att transkribera, dvs skriva av, det som sades under observationen för att tydliggöra för dig själv vad det var du faktiskt observerat?
LikeLike
Jag minns en tid då litteraturvetarna upprättade konkordanser över världslitteraturen i hopp om att kunna systematisera hemligheten bakom texterna. Idag känns inte den vägen framkomlig och de flesta sådana övningar gör datorn blixtsnabbt – men det var något med ambitionen som fascinerade.
Att gå från erfarenheten till texten till… Ja vad är det vi tror ska hända i nästa steg?
Kanske är det själva essensen av mänskliga möten – kan vi hitta gemensamma ord för beskriva något?
LikeLike
Vilken är din poäng, Mats? Min är: för vems skull dubbeldokumenterades det i det fall vi pratar om här? Vem efterfrågade denna slags dokumentation, och hur skulle man, om den efterfrågas igen, kunna göra den mindre betungande?
LikeLike
Min poäng är nog din poäng!
Om jag ska lägga ner mycket arbete på att samla in och skriva ned det som ändå enbart blir ett fragment av flödet – då måste det finnas någon form av belöning. Kanske i gorm av höjd kvalitet eller ökad förståelse.
Tyvärr möter jag många pedagoger som inte upplever den dimensionen. De fyller pärmar. Liknelsen med konkordansromantikerna handlar om en längtan efter kontroll.
LikeLike
Sharing is caring, låt oss samsas om poängen 😀
De pedagoger som fyller pärmar borde kanske ta sig tiden att ifrågasätta detta pärmfyllande – varför gör de det? För att någon sagt åt dem? För att upplevas som duktiga? För att de föreställer sig att detta någon gång, någonstans skall komma till nytta? För att de föreställer sig att detta skall komma dem själva till nytta, kanske i form av belöning?
Och när de ifrågasatt, och funnit sina svar, kanske de bör fråga sig om de borde ändra sin arbetsform inom detta område till en som faktiskt kommer dem och deras elever/barn till godo?
LikeLike
För att göra den formen av professionella avväganden krävs en stor portion självtillit. Idag tror jag att många upplever sig som regelstyrda – trots att vi på papperet åtnjutet en formell frihet.
LikeLike
En lite fundering. Morrica, på den tiden jag aktivit arbetade med att bygga ledningssystem baserade på ISO 9001 var en av hörnstenarna i dokumenthantering att skapa en arkiveringsrutin. När ska dokument försvinna ner i det stora cylinderarkivet.
Mats, är självförtroendet så illa kanske man ska byta yrke. Samtidigt förstår jag inte på vilket sett de skulle vara regelstyrda. Är det för att förskolan inte är vana att hantera Lpfö98?
LikeLike
Mats, ibland står man inför en situation där man blir tvungen att agera som om man känner en självtillit som man kanske inte känner fullt ut. Astrid Lindgren uttryckte det väl i Bröderna Lejonhjärta, där Skorpan förklarar för läsaren hur Jonatan motiverar honom att göra saker han egentligen inte vågar. Jag har inte boken till hands, så jag travesterar:
Somliga saker måste man göra fast man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
LikeLike
Ett klassiskt och viktigt citat. Mod kan vara så många olika saker!
Ibland tangerar vi det dumdristiga.
LikeLike
Ibland är det nödvändigt
LikeLike
Morrica, jag gjorde det på eget initiativ, men det var tänkt att vi skulle fokusera på språket och det här var det bästa sättet att få fatt på det. Men det tar tid (från annat).
Tillit till mig själv och min förmåga har jag nog, men det går ändå inte att helt bryta med det som “bestäms” ovanför.
Mallar är till för att göra saker enklare. Följer man mallen gör man i alla fall något, om än mekaniskt. Man slipper uppfinna hjulet.
LikeLike
Ja, det tar tid, att transkribera ett så långt klipp som 12 minuter är en massiv insats. Jag hoppas det gav dig mycket.
Mallar är till för att underlätta, men alla mallar är inte funktionella.
LikeLike
För många är mallarna nog ett stöd. Kanske finns det en fara att mallen (och jämförbarheten) blir viktigare än kvaliteten – i betydelsen autenticitet och användbarhet.
LikeLike
Jag tror inte barnen på småbarnsavdelningen håller med. Alla käcka förslag om rationalisering och kvalitetssäkring framstår som lätt hånfulla när avdelningen ska gå ut och alla behöver hjälp samtidigt i ett trångt kapprum.
I bästa fall har de varit på toa innan påklädningen börjat.
LikeLike
Vet du, jag tror precis tvärtom.
Jag tror barnen på småbarnsavdelningen uppskattar väldigt mycket om det är så att de vuxna har rationaliserat sitt arbete så att de har tid att prioritera barnen istället för andra uppgifter.
LikeLike
Jag är inte säker på vad det är du inte håller med om. De flesta pedagoger experimenterar med att hitta sätt att ta sig förbi de kritiska flaskhalsarna under dagen. Ibland hittar man något som funkar – ofta underskattar vi barnens förmågor.
LikeLike
Förlåt, jag ska försöka vara tydligare: Jag tror det är bra för barnen på småbarnsavdelningarna om pedagogerna faktiskt tar sig tid att fundera över sina rutiner, och fundera över om alla de saker som de upplever “tar tid från kärnverksamheten” skulle kunna göras på annat sätt för att frigöra tid för just kärnverksamheten. Det går inte alltid, men ibland går det, men man upptäcker inte hur förrän man faktiskt ifrågasätter sina dagliga rutiner.
LikeLike
Att ifrågasätta rutiner menar jag hör till det vardagliga kvalitetsarbetet. Å ena sidan handlar det om effektivitet (hur tar vi vara på resurserna) men det kan också innebära en djupare diskussion mellan mål, kunskapssyn, människosyn och arbetssätt.
För mig är det en del av det vardagliga kollegiala samtalet. Ibland kan det behövas stöd utifrån. Kanske är den pedagogiska dokumentationen en nödvändig bas.
Kanske.
LikeLike
Men vänta nu, är det inte just detta man klagar över att man aldrig finner tid till? Så skönt att höra att det ändå ingår i det vardagliga kvalitetsarbetet!
Kanske är det så att man behöver vara lite formellare, och sätta på pränt i någon form vad man kommer fram till i sina diskussioner?
LikeLike
Jag tror att skrivandet kan fungera som en formalisering av överenskommelser. Samtidigt finns det nog en viss risk att den skriftliga nivån blir överordnad andra kommunikationsformer.
Det går att tänka utan att skriva!
LikeLike
Det går utmärkt att tänka utan att skriva, men det är lätt att glömma hur man tänkte, och ännu lättare att glömma vad andra man samtalade med faktiskt sa. Rätt som det är oformas saker och ting i ens minne, filtrerat genom ens egna tankar, och så står man där och är inte helt överens om vad det nu var man kom överens om.
Då är det inte så dumt att ha det dokumenterat, och kunna gå tillbaka och se att hoppsan, man mindes bestämt fel. Man besparar sig själv en hel del frustration, för att inte tala om hur mycket tid man sparar, på det viset.
LikeLike
Jag tänker att bloggen är min personliga dokumentation – och misstänker att en del av mitt engagemang bygger på att jag äger såväl innehåll som form. De vinster du beskriver är tydliga – jag kan gå tillbaka och förundras över hur jag tänkte.
Men jag är inte säker på att den här privata nivån har något samband med det du beskriver. Dokumentation i skolan är starkt juridifierad. Här gäller det att visa att rätt åtgärder har satts in. Jag ser en ängslig sida som är svår att förena med det reflekterande idealet.
LikeLike
Sklij på dokumentation och dokumentation – minnesanteckningar är nog så värdefulla som underlag till såväl reflektion som fortsättning på samtalet.
En fråga att ställa sig i sammanhanget är: Vad är man rädd för? Rent konkret, vad är det som skrämmer, som frammanar denna ängslan?
LikeLike
Jag tror den skriftliga nivån associeras till kontroll – något chefer och myndigheter kräver in och värderar i förhållande till en okänd norm. Därför jobbar många skolor med formaliserade mallar. Och då har vi väl kommit så långt ifrån den reflekterande nivån som det går?
LikeLike
Ursäkta mitt lättsinne, men än sen? Vem hindrar att man använder andra mallar, eller inga mallar alls, när man för reflektion eller minnet (eller båda) dokumenterar det du nyss kallade det vardagliga kvalitetsarbetet du beskrev tidigare?
Det är tillåtet att ifrågasätta, ompröva och bana nya vägar som passar behoven bättre.
LikeLike
Det är naturlligtvis ingen som hindrar någon att göra någonting. Vem har påstått det?
LikeLike
Dåså!
Bara att sätta igång och dokumentera även det vardagliga kvalitetsarbetet på ett sätt som passar arbetsplatsen och de som arbetar där, istället för på ett sätt man tror kan tänkas passa någon norm man egentligen inte vet något alls om, alltså.
Så bra
LikeLike
Du beskriver den goda arbetsplatsen. Jag förestäwller mig att det finns en uppsjö av tolkningar av vad som är kärnan i dokumentation.
Jag gillar tanken på att det finns en utåtriktad sida. En vilja att visa upp verksamheten för världen i gott ljus. Den här propagandistiska sidan kan mycket väl komma i konflikt med ambitionen att berätta sanningen.
Att välja målgrupp tror jag är viktigt. Det vi gör för inre bruk bör då inte vara offentliga handlingar utan ett renodlat arbetsmaterial.
LikeLike
Givetvis! För att kunna betrakta verksamheten som den är, få syn på de saker som behöver åtgärdas och upptäcka vad som behöver göras behövs en helt annan slags dokumentation än den som används för att informera utomstående om verksamheten.
Propaganda bör man vara försiktig med. Den kan tyckas framgångsrik och ge god avkastning, men rätt som det är synar någon korten och då riskerar man stå där med skägget i brevlådan.
Roligare kan man ha.
Och ja, jag beskriver den goda arbetsplatsen. Är det inte den vi siktar på när vi kvalitetsarbetar?
LikeLike
Propaganda är ett laddat ord – att ta makten över vilken bild som kommuniceras utåt menar jag borde vara en del av läraruppdraget. Idag vimlar det av informatörer och kommunikatörer som ska försöka presentera verksamheten för allmänheten. Jag önskar att lärarna själva hade självförtroende att beskriva sig själva och sin verksamhet i stället för att lita på medias godtyckliga rapportering.
Jag tänker mig att din blogg skulle kunna vara en del av det diskret utåtriktade arbetet på din skola?
Oj – här försigår ett intressant samtal. Det skulle man vilja vara en del av!
LikeLike
I ungefär samma grad som din blogg är en del av det diskret utåtriktade arbetet på din.
Jag håller med dig, många lärare och skolledare behöver borsta upp sig och ta makten över hur skolor och skolvardagar presenteras och framställs.
LikeLike
Jag är ganska nöjd med den formuleringen – en försiktig anpassning till marknadsekonomin samtidigt som vi kan leva kvar i illusionen av att vi inte är till salu!
LikeLike
Pingback: En bild av min skolvardag « You're no different to me
Pingback: Platt samtal i UR. | Universitetsbloggen
Pingback: #VBSS « You're no different to me