Två förklaringsmodeller finns till pojkarnas svaga skolprestationer.
DEJA och utbildningsministern fördjupar sig gärna i något som de kallar antipluggkultur. Denna skulle förkomma bland framför allt pojkar i arbetarklassen. Problemet är att förklaring förlägger orsakerna utanför skolans murar – det riskerar att bli en mystifikation.
Ett annat sätt är fundera över skolans innehåll och de metoder som används.
I Stockholm presenteras en undersökning (DN) vars resultat jag tror stödjer det andra förhållningssättet:
Exempelvis tycker 70 procent av flickorna i åttan i en viss skola att deras lärare är bra på att väcka deras intresse – samtidigt tycker bara 45 procent av pojkarna samma sak.
(…)
Jämställdhetsutvecklaren Maria Näsström, som varit en av dem som drivit projektet, konstaterar att den nya statistiken har varit det viktigaste instrumentet för att synliggöra att flickor och pojkar av olika skäl inte får en likvärdig utbildning.
– När man tittar på den samlade könsuppdelade statistiken från alla skolor i staden så syns inte de olika problemen utom på några få områden, som exempelvis pojkarnas sämre läsutveckling. När vi i stället bröt ner statistiken på varje skola så framträdde olika allvarliga problem relaterade till könen, säger Maria Näsström.
Jag har försökt beskriva pojkarnas svårigheter i förskola, skola och högskola länge men mött kompakt motstånd från jämställdhetsetablissemanget. Ibland tror jag att det handlar om mitt sätt att framföra budskapet och har försökt skriva om och linda in. Nu läser jag i vår största dagstidning:
Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) konstaterar att jämställdhet inte kan hanteras som en ”sidofråga” och att staden nu ska jobba vidare utifrån resultaten.
– Det är otroligt spännande statistik som vi nu måste göra tillgänglig. Det är ju fullkomligt självklart att flickor och pojkar ska ha lika möjligheter att klara skolan oavsett kön. Många människor tror att jämställdhet bara handlar om kvinnors makt men det finns även strukturer som missgynnar pojkar, säger hon.
Jag säger som Joseph Heller:
– Någonting har hänt
Somliga gör vad som helst för att slippa gå i skolan.
Tysta tankar 
Jag tror att de två förhållningsätten handlar om i stort sett samma sak. Pojkarna möter i skolans värld en kvinnokultur vars värderingar inte liknar det som deras förebilder hemma har och bygger då upp en antiplugg-kultur som ett motmedel.
De lösningsförslag som förhållningsätt två indikerar kan därför behöva kompletteras med en syn som mer funderar kring interaktionen med samhället. För mig är det positivt om det här inte blir ett renodlat skolproblem.
LikeLike
Statistik påminner mig ofta om Terry Gilliams animationer – meningslösa och superviktiga på samma gång, obegripliga och övertydliga i samma bild.
Min omedelbara tanke när jag läste ditt inlägg, Mats, var ‘har någon tittat på vad de har gemensamt, de där 30% av flickorna och 55% av pojkarna som finner läraren stentråkig och varken är tillräckligt lojala mot denne eller hövliga nog att ändå hålla god min?’ Det är inte alls säkert att de har något gemensamt, men det är inte heller säkert att de INTE har det – och det vore givande att ta del av dylika forskningsrön. Om de finns.
LikeLike
Jag tror att de har mycket gemensamt, och det är det jag menar när jag i mitt inlägg skriver att 20-30% av eleverna snarare passar in i beskrivningen av det motsatta könet. Den här forskningen brukar ju nämligen ibland ge upphov till att förslag om könsuppdelade klasser läggs fram och det tror jag inte är någon bra lösning.
LikeLike
Ett litet problem här är att vi kan tro och uppleva oss veta av erfarenhet och dra slutsatser att och så vidare – finns det inte forskat på så finns det ofta inte när beslut väl ska tas.
LikeLike
Ja, visst är det så, men det är ju ganska uppenbart att inte 100% av pojkarna gillar bollsporter och 100% av flickorna att forma vackra bokstäver.
LikeLike
Klart det är, lika uppenbart som att inte 100% av gossarne ogillar att forma vackra bokstäver, och långt ifrån 100% av töserna ogillar bollsport.
Men att något är ‘ganska uppenbart’ bevekar sällan beslutsfattare.
LikeLike
Är det någon som är överraskad av siffrorna?
Jag tänker att det här visste vi väl om. Nu handlar det bara om att försöka tolka innebörden. Vad betyder det att ha en lärare som inte lyckas skapa motivation?
På ett plan tänker jag att barn bör ha en egen drivkraft för att vilja lära sig något. Menar ni att den skulle saknas hos pojkarna?
LikeLike
Definitivt inte – jag är 100% övertygad om att de lär sig en rasande massa saker varenda dag. De kommer t ex sannolikt att vara formidabla mötesdelegater när de blir vuxna, de har ju övat varje dag på att sitta av tiden.
Problemet är att de inte lär sig det de har rätt att lära sig i skolan. Om det beror på läraren, på skolsituationen, på klasskonstellationen eller en kombination av dessa och flera faktorer säger inte statistiken något.
Men den säger att vi bör bekymra oss, och titta på situationen.
LikeLike
Vad är arbetarklass???
För fyrtiofem år sedan kunde jag definiera vad det var. Inte idag.
Det är hål i huvudet när man diskuterar utifrån de termerna. Om vi ska använda traditionell definition på arbetarklass är det bara 20 % av befolkningen som tillhör den. Det är inte undra att retoriken och slutsatserna är fullständigt upp åt väggarna.
Det är därför sossar och andra jämställdhetsivrare är på fel planhalva och inte kan definiera verkligheten utifrån sina sysnsätt. Ändrar de inte syn är dom bara ett minne blott.
Det är faktiskt biologiskt betingat att tjejer och killar fungerar olika i tonåren. Bara att luta sig tillbaka och lyssna på Martin Ingvar, han hävdar med emfas att skolan är gjord för tjejer för vi killar har lämnat in hjärnan på service i den ålder.
Det är väl därför killar har keps i skolan för att samla tankarna.
LikeLike
Ja, arbetarklass är mer svårdefinierat än förr men det är helt uppenbart så att det fortfarande finns en stor grupp tjejer och en ännu större grupp killar som revolterar mot en skola som är abstrakt och långt från deras verklighet.
Absolut altt det finns stora skillnader mellan tjejer och killar i tonåren men könsuppdelad skola tror inte jag på. Det måste finnas bättre sätt att möta det som eleverna önskar.
LikeLike
Ja, det är det jag försöker säga.
Det är dj-l dumt att använda klassbegreppet. Även på den tiden jag gick i skolan. Men för en gång skull, oavsätt vilket kön du tillhör, finns det skillnader mellan dem som förstår abstraktioner och dem som inte gör.
Det gäller även i vuxen ålder, när jag kikar in i skolans värld och ser förskolchefer och rektorer som gör det och dem som inte gör det. Dito gäller förskollärare och lärare.
Revolten beror på att du inte har den grundskola jag gick i och jag gissar du gick i. Ärligt frågat, har den stört oss eller var den mer human än dagens??
LikeLike
Vi prövar med ett intersektionellt perspektiv och antar att det är flera faktorer som ligger bakom bristande studieprestationer. Men till sist tror jag att forskningen är överens om att den starkaste determinanten är föräldrarnas utbildningsnivå.
Jag är inte säker på att pojkarnas hormonnivå är högre än flickornas i tonåren – har du hört talas om fjortisar? Varje högstadielärares värsta mardröm…
LikeLike
Jodå, fjortisar har jag hört talas om. Vi var väl själva det en gång i världen.
Men jag fortfarande inte förstår hur det hänger ihop med variationen av utbildningsbehov. Och varför föräldrar blivit en avgörande faktor för att lyckas i skolan är den snedvridning av kunskapsinlärningen som skett.
Det gär inte att tro att fjortisar kan projektarbete eller självständigt söka information utan vägledning och viss handfast hjälp från lärarnas håll. Samt om jag svär lite – kan det inte också bero på att en del lärare inte besitter egen kompetens i det ämne de undervisar i.
LikeLike
Kanske lite?
Men långt ifrån alltid, och långt ifrån överallt. Trots allt är det så att de allra flesta lärare undervisar i ämnen de har kompetens och hyggliga, ofta även goda, kunskaper i.
LikeLike
Vad ska man säga om att kvackande då?
LikeLike
Jag tror att föräldrarna alltid har varit en avgörande faktor för att lyckas i skolan, men tidigare gick många av de elever vi talar om inte speciellt många år i skolan… De fanns inte med i statistiken över gymnasieelever som misslyckats eftersom de aldrig började.
LikeLike
En mycket viktigt aspekt att ha med i resonemanget, Christer!
LikeLike
Den första lägger tonvikten på själva barnet, medan den andra är skolcentrerad. Men kanske kan man också föra in den här diskussionen i samma fålla som den om curlade och helikoptrade (?) barn. Genom vuxnas fostran formas barnen. Och då blir problemet lite större och svårare att hitta lösningar på. Så även om dagis (aka förskolan) och skolan försöker göra sitt, så finns det något i samtiden som formar barn och ungdomar på det här sättet. Det här är väl lite som Jan Lenander skriver.
Och du Plura, flickorna lämnar minsann in sina hjärnor också! Och det här “problemet” gäller uppenbarligen inte alla. En del får en uppfostran som skyddar dom mot att bara sjunka ner i pubertetsträsket. 🙂
LikeLike
Det finns något i omvärlden som gör att en stor andel elever behöver revoltera mot skolan. Vad som skapar behovet tas upp här ovan och jag summerar:
1. Känner inte igen föräldrarnas verklighet i skolan
2. Kraven på så mycket abstraktioner är något som inte passar eleven
3. Hormonerna som släpps loss under tonårstiden
4. Så långa dagar utan möjlighet att ägna sig åt sina intressen.
Dagens skola har blivit bättre för tjejerna än gårdagens men inte bra för alla. Dagens skola har blivit sämre för en stor andel av killarna men det som blivit bättre för tjejerna kan vara bra för killarna ändå. Det är nog andra skillnader som gjort det sämre.
Nu är det dags för lösningarna!
LikeLike
Fint det där med kepsen Plura. 🙂 Relevant fråga Morrica. Mats, jag förstår inte varför man ska leta efter orsaken. Det finns antagligen en hel drös. Men till antipuggkulturen hör att uttala och visa ointresse. Att tillstå att man uppfattar läraren som inspirerande är klart ocoolt.
LikeLike
Mitt problem med begreppet “antipluggkultur” är att det inte förklarar något. När du redan är utdefinierad, eler har straffat ut dig själv kanske vi kan skapa en bild av att det är coolt eller normalt.
Men om vi inte ställer frågorna om när den här marginaliseringsprocessen börjar riskerar vi att betrakta skolan som statisk – som en institution att anpassa sig till. Jag menar attdet är mer meningsfullt att anlägga ett organisationsperspektiv. Vad är skolans uppdrag och vad är elevens upplevelse av dess funktion?
De pojkar som tar avstånd från skolan gör det ofta utifrån en stark upplevelse av främlingsskap. Där vill jag börja ställa frågor. Måste det vara så?
LikeLike
Nej, antipluggkultur förklarar inget – men det ställer frågor, bland annat de frågor du lyfter fram.
Vi måste börja där – med att ställa frågorna.
LikeLike
Den frågan har väl ställts i alla tider.
Problemet är att den grundskola vi har idag är gjord för tjejer som har lättare att ta till sig abstraktioner medan killar oftast försöker relatera till den egna vardagen.
Hur mycket meckade vi inte med moppar, spelade in filmer och annat som inte betraktas som kunskapsinlärning i dagens skola. Vår nyfikenhet varvades mellan teori och praktik. Det saknas idag.
Samtidigt kan man fundera hur mycket skolan har fjärmat sig från omgivningen. Det är alltid nyttigt att relatera sin kunskaper mot det som finns där ute i den hämska omvärlden.
Och åter gäller det att knäcka koderna i ämnet resten är livslångt lärande.
LikeLike
Nej, Plura – skolan idag är inte skapad för elever som har förmåga till abstrakt tänkande. Elever med alltför högt utvecklad förmåga till abstrakt tänkande hamnar lika fel som elever med utpräglat konkret tänkande.
Det gäller oavsett kön, men för gossar finns traditionellt fler arenor utanför skolan att utvecklas i.
LikeLike
Så Morrica, vad du säger är det en skola för medelmåttor eller?
Vad ska man säga om ridsporten och idrotten. Är det inte arenor för töser att utvecklas i?
LikeLike
Ridskolors betydelse kan inte överskattas, men alla töser är inte hästtjejer, och alla vill inte spela fotboll.
Och ja, på sätt och vis är det en skola för medelmåttor, i så måtto att den, oavsett snack om individualisering, är inriktad på att likrikta. Eleverna är inte medelmåttor när de börjar i skolan, men i mångt och mycket har de blivit det när de går ut.
Medelmåttor eller söndertrasade.
LikeLike
Jag upplever att många elever har växt mycket under sin skoltid och haft bra lärare med balans mellan fakta och förståelse. Det är inte några medelmåttor som kommer ut.
Jag ser det största problemet i skolan som det förlorade året, perioden då undervisningen fallerade eller då ämnet sköttes inkompetent. I genomsnitt en tiondel av varje elevs skoltid drabbas av obehöriga lärare, vikarier och klasser där stämningen är usel.
LikeLike
Jan, om skolverkligheten verkligen sett ut som du målar ut den, skulle vi behövt bekymra oss och ha den här diskussionen överhuvudtaget då?
LikeLike
Nja Jan – jag tror också att det är viktigt med engagerade och kunniga lärare, men menar nog att problemet i många fall börjar långt tidigare.
Jag har mött fyraåringar som är skoltrötta. De har genomskådat den tillrättalagda förskolemiljön och inser att den inte kommer erbjuda några större utmaningar.
LikeLike
Jag har förstås ett problem nummer två som är nästan lika stort och dessutom hänger ihop med problem ett. Vi möter inte elevernas olika behov utan har en läroplan med allt för låg flexibilitet. Eleverna borde kunna bli godkända genom att uppnå olika mål.
LikeLike
Mats, den problembild du lyfter fram kring skoltrötta fyraåringar är för mig helt okänd. Mina inblickar som i och för sig är gamla och få var ett dagis som barnen tyckte var ett spännande inslag. Är det här en del av den curlingmentalitet som sprider sig?
LikeLike
Nja – jag tror att dagens förskola riskerar att bli mer resultatinriktad och Björklunds ramsa sipprar ner:
– Läsa, skriva, räkna, läsa, skriva, räkn, läsa, skriva, räkna,läsa, skriva, räkna,läsa, skriva, räkna,läsa, skriva, räkna,läsa, skriva, räkna,läsa, skriva, räkna,läsa, skriva, räkna,läsa, skriva, räkna,läsa, skriva, räkna,läsa, skriva, räkna,läsa, skriva, räkna,läsa, skriva, räkna…
LikeLike
Jan, vadå inflexibel läroplan?
Den innehåller bara mål för det pedagogiska arbetet och i kapitel 3 i Lgr11 syfte och centralt innehåll i ämnet. Det är väl bara Lpf94 som är mossig och gymnasieskolan får drass med.
HUR du sedan som lärare omsätter det är faktiskt upp till dig själv. Om du tycker något annat är det lika bara att skrota idén om likvärdighet och rättsäkerhet. Då blir det godtycke.
Mats, ja så är det och råka på allt blir ju förskolan en skola från 1 juli 2011. Det som förvånar mig är dock hur snabbt förskolan tar till sig mål- och resultatstyrning i förhållande till de andra skolformerna.
LikeLike
Jo det förvånar mig också – en del svaga själar tror kanske att de här “strukturerade aktiviteterna” är en genväg till status.
När förskoleklassen infördes var det en hel hop med plisserade kjolar som jublade och sökte sig till den verksamheten. Äntligen skulle de slippa allt som liknade omsorg.
LikeLike
Ah, Mats, vilken underbar bild! Jag ser framför mig plisserade kjolar i hela pastellskalan komma dansande på bästa Terry Gilliams-manér, rakt ner i ett mörkt hål. Förtjusande!
Plura, jag uppfattar det som att det kommer att givas ett antal ‘lägsta’-mål, men att det är universum och där bortom som är den övre gränsen för hur mycket eleverna skall lära sig varje år, eller har jag missförstått det hela?
LikeLike
Jag hävdar att det finns kunskapsmål kring ekvationer, historia, och språk som innebär en mycket stor arbetsinsats för en del
elever att nå. Det hade inte behövt lägre mål totalt sett men andra mål för att trivas bättre. Så Plura när det gäller kunskapsmål så är inte flexibiliteten stor. Berget att klättra har många vägar upp men alla passar vissa elever ytterst dåligt.
LikeLike
Frågan är om detta har sin grund i att elevernas förkunskaper brister, och vad detta i så fall beror på. Många elever kommer från grundskolan med ytterst vingliga förkunskaper, oavsett betyg, och då blir allt mycket kämpigare, det är inte alls underligt.
Vägarna upp är din utmaning som lärare att staka ut, eller är det något du hittar i styrdokumenten också, menar du?
LikeLike
Bergmetaforen är stark!
Ja – det finns kanske vägar som är lättare och mindre ansträngande men till sist är det ändå du själv som ska förflytta din vikt vertikalt ett antal meter. På något sätt finns det något ödesmättat och skoningslöst i bilden.
Liften är avstängd och lärare förväntas avstå från frestelsen att bära barnet.
LikeLike
Jag har tänker inte klättra upp för den lodräta klippan i Utby men njöt av att gå utefter Beseggen. Kursplanemål definierar vilka berg som ska bestigas och jag är tror att det vore bra med möjlighet till olika val. Precis som att jag inte har höjdskräck men andra begränsningar som påverkar vad jag vill bestiga.
LikeLike
Jag tänker inte klättra upp för den lodräta klippan i Utby men njöt av att gå utefter Beseggen. Kursplanemål definierar vilka berg som ska bestigas och jag är tror att det vore bra med möjlighet till olika val. Precis som att jag inte har höjdskräck men andra begränsningar som påverkar vad jag vill bestiga.
LikeLike
Jag förstår inte din invändning överhuvudtaget, Jan. Det låter nämligen, i mina ögon, som att du säger att det här med att bryta ner målen och göra en lokal tolkning av dem, anpassad efter lokala förhållanden (om de sen är vad eleverna behöver eller läraren har lust att undervisa i, eller känner sig ha kunskap till att undervisa i, förhåller sig nog lite olika från lokal till lokal) det är inte så dumt.
Men om eleven väljer att gå kursen ‘bestiga Matterhorn’ och när kursen är över får godkänt för att ha tagit sig till toppen av Himmelsbjerget, då är vi tillbaka där vi började – betygen eleven erhållit säger ingenting alls om vilka kunskaper denne har erhållit.
Eller missförstår jag dig?
LikeLike
Nej, jag anser att det är bra att vi inte har lokala anpassningar av kurserna längre. Det eftersträvar jag inte.
Jag eftersträvar istället någon slags valfrihet så att vi utan att reducera minimålen kan göra målen lättare att nå. Istället för att klara ekvationer i matematik kan en elev lyckas med en perspektivskiss i bild osv.
LikeLike
Den här bergsmetaforen är intressant – de flesta mål är skrivna på ett sådant sätt att mätbarheten (tydligheten) sätts i centrum. – Du ska ta dig upp till 2000 meters höjd och vi bryr oss inte om hur du gör.
Antagligen finns det sätt att ta sig upp som resulterar mer kvalificerade kunskaper än andra – och det är väl de erövringarna som är skolans egentliga uppdrag?
LikeLike
Tänk så olika vi ser samma sak. Jag läser målen som ‘det är din lärares jobb att visa dig hur du, utan att ramla ner och bryta nacken, tar dig upp till 2000 meters höjd och får glädjen att stå där och vifta med flaggan. Helst ska du på vägen också ha fått lära dig hur du undviker att drabbas av syrebrist och hur du hanterar en snöstorm också, men det är överkurs.’
Och om eleven gör en perspektivskiss får eleven betyg i perspektivsskissritning, inte ekvationslösning. Båda hedervärda förmågor, men inte utbytbara.
LikeLike
Jag tror det är bra för elevens självförtoende att få vifta med flaggor och anar att läraren gärna solar sig i glansen den prestationen – men nog finna det anledning att gissa att kursmålen var skrivna just i formen:
– utveckla sin förmåga att…(eller förståelse för…)
Betygskriterieena skulle vara
E=Stenshuvud
C=Kebnekajse
A=K2
De som använder syrgas och bärare deltar utom tävlan.
LikeLike
Heja Morrica!!
LikeLike
Men Mats, styrdokumenten är MINA. De styr MITT arbete, inte elevens. Mitt jobb, som lärare, är att utifrån de direktiv jag ges i styrdokumenten lägga upp elevens skolvardag så att h*n får möjlighet och utrymme att utveckla de förmågor och kunskaper som raddas upp i styrdokumentet.
Eleven har rätt att lita på att jag gör det. H*n behöver inte överhuvudtaget känna till hur styrdokumenten ser ut, om h*n inte vill, för att klara skolan.
Tack, Plura =)
LikeLike
Där har vi nog en avgörande skillnad i förhållande till högskolan!
Det låter som om du tar väldigt stort ansvar – för stort?
LikeLike
Två “betyg” (ekvationslösning , perspektivritning) men större utbybarhet vad som är minimikrav så känner Jag mig mest tillfreds med Morricas bergsmetafor.
LikeLike
Finns det inte samband mellan perspektivritning och ekvationslösning?
Om jag ändrar en parameter förändras helheten!
LikeLike
Mats, det finns ett samband, liksom det finns ett samband mellan musik och språk, eller ärtor och blåbär, men det gör inte att man bekymmerslöst kan byta ut det ena mot det andra.
LikeLike
Alltför holistiska lösningar öppnar naturligtvis för ogripbarhet och jag ser också värdet av att bryta ner mål till mätbara storheter – men det finns en uppenbar risk att verksamheten banaliseras.
Jämför idrottsämnet som tidigare var ett renodlat prestationsämne och idag försöker gripa om sådana storheter som hälsa och ledarskap.
Många tycker det var bättre för när de som sprang snabbast fick högst betyg – det kanske var mer motiverande och lättare att förklara, men om det var mer rättvist vet jag inte.
LikeLike
Jag är alltför illa insatt i idrottsämnets innehåll för att kunna säga något alls om saken, så jag lämnar det därhän.
Varför ska man bryta ner målen i mindre bitar? Det förstår jag inte alls, hur tänker man då? Jag menar inte att vara näsvis, jag är uppriktigt nyfiken.
LikeLike
Det är väl ett sätt att göra arbetet enklare och avprickningsbart.
Ibland funkar moduler .
LikeLike
Pingback: Jämställdheten haltar | Christermagister
Förskollärarna som gick och läste matte för att kunna undervisa i det var ett glatt gäng med unga tjejer och jag såg inte en enda plisserad kjol.
LikeLike
“Finns det inte samband mellan perspektivritning och ekvationslösning?
Om jag ändrar en parameter förändras helheten!”
Ett minimikrav för att fungera i samhället handlar om förståelsen av hur förändringen av en parameter påverkar andra saker. Det är genom att tänka så vi kan lägga en bra ribba av minimikrav från högstadiet. Olika vägar till det som minst behövs.
Den som ska gå vidare till tekniska högskola behöver förstås både ekvationslösning och perspektivritning ……
LikeLike
Ekvation är nog avgörande för vår förmåga att hantera livet även utanför tekniska högskolan!
LikeLike
Nja den grundläggande logisk strukturen och arbetssättet som exempelvis används för ekvationslösning behöver alla kunna. Den matematiskt stringenta lösningen av dem är nog något som bara är viktigt för ett begränsat antal yrken. Vi måste inse att vi diskuterar minimikrav!
LikeLike
Vi funderade på att döpa vår son till Pythagoras…
Barn ska härdas!
LikeLike
Man kan härda på olika sätt. Jag vet inte om ni får fram från någon matematiker på detta sätt.
LikeLike