Mitt första möte med den vita Volvo 740:n var en stark och omskakande upplevelse. Den hade okända finesser som luftkonditionering och elektriska fönsterhissar. Plötsligt framstod vår gamla SAAB som sorgligt omodernt och trafikfarlig. Jag förstod varför sonen inte ville att vi skulle erbjuda skjuts till bortamatcherna.

Tiden gick och många andra bilar gick sönder, men inte Volvon som allt mer framstod som en verklig evighetsmaskin. Alla vet att en bil äldre än 15 år är en rullande sparbössa – åtminstone om man inte tar in bensinkostnader och miljöaspekter. Det går liksom inte att göra sig av med en bil som fungerar.

Här på Österlen är 740 den givna bilen för bondpojkar med ambitioner att göra enkla reparationer. (filmen om RacerFrasse!)Därför lämnar Volvon nu storstadens hets och rullar mellan byar på Skånes landsbygd.

Ägarna tror de har bytt upp sig till tysk kvalitet och om 15 år vet vi om de har rätt.

Jag kommer aldrig mer att bli lika imponerad av en bil.

Förstora - hitta ägaren!