Jag befinner mig i den akademiska världen men försöker inta en ganska distanserad hållning till alla titlar som bär upp hierarkierna.
– Jaha, du har disputerat. Det var väl trevligt…
– Se där, nu blev du lektor…
– Ojdå, har du fått en docentur. Det var på tiden…
Jag är alltså svår att imponera på. Ändå var det med viss svindel jag i fredags fick veta att två kompisar har befordats (jag trodde det bara var inom det militära) till professorer.
Nu blir det svårt att fortsätta beskriva professorer utifrån min lätt fördomsfulla Professor Kalkyl-schablon. Med sådana professorer finns det hopp även för pedagogiken och kulturgeografin!
När det gäller min egen akademiska karaktär blir det väl ungefär som med Lucy Jordans resa genom Paris i den där öppna sportbilen. Den varma vinden kommer inte att blåsa i mitt hår.
Klickbara professorsskuggor:
Tysta tankar 