Reaktionerna på alliansens utspel om lärarlegitimation är översvallande. DN lyckas på ledarplats kritisera förslaget på avgörande punkter och ändå hylla det. Sydsvenskan gör ungefär samma sak. Fackförbundens och oppositionens entusiasm vet inte heller några gränser.
Svd är en smula återhållsam, men dryper som vanligt av hat mot den existerande lärarutbildningen. Varför kräver ingen legitimering av ledarskribenter?
Jag tänker på slagordet från Moment 22: What´s good for the company is good for the country (var det så?)
I svensk översättning skulle det då bli ungefär: Det som är bra för lärarna är bra för barnen.
Jag hittar en kritisk röst som lyfter fram den obehagliga undertonen i diskussionen om behöriga/ickebehöriga som länge har förgiftat stämningen på många lärarrum.
Just när jag håller på att ge upp hoppet om en innehållsinriktad skoldiskussion hittar jag Peter Gärdenfors text om inre och yttre motivation.
Länk Gärdenfors
Luften blir lättare att andas. Jag går till jobbet idag också.
Tysta tankar 