Om rätten att utvecklas tillsammans

Jag sneglar fortfarande lite avvaktande på den nya skollagen, men är nyfiken på hur den presenteras på Skolverkets hemsida. Det finns en broschyr som riktar sig till huvudmännen och en sammanställning av de viktigaste punkterna. Blandningen av komplicerad juridik och slagordsmässiga formuleringar gör mig förvirrad. Vad ska man säga om den här punkten:

  • Alla elever har rätt att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Det gäller även elever som lätt uppnår kunskapsmålen.
Juridik eller retorik?

Juridik eller retorik?

Är detta kontroversiellt? Finns det någon som tror att det funnits en hemlig socialdemokratisk plan att stoppa de begåvade barnen, men att de nu ska släppas fria “att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar” (vems förutsättningar skulle man annars utvecklas efter?)

Jag är misstänksam mot den här typen av vaga deklarationer och är rädd att själva rättighetstänkandet gör oss passiva. Ordet “tillförsäkras” som återkommer i presentationen är bekymmersamt i – passiva verbformer bör undvikas i min språkliga värld. Men jag anar att det finns en god vilja bakom formuleringarna och tror att detta är en del av  maktspelet mellan stat och huvudman.

Dessutom finns det en uppenbar risk att betoningen av den individuella aspekten förskjuter fokus från det som vi vet: lärande är ett socialt projekt. I  stället öppnas dörren för elitskolor och nivågruppering ner i åldrarna och jag misstänker att  det mesta går kanske att motivera utifrån den här nygamla “rättigheten”. Om jag kan hävda att vissa barn hindrar mitt barns utveckling – har jag då rätt att kräva att de avlägsnas?

Baksidan av rättighetstänkandet är att det ofta begraver målkonflikter under ett berg av retorik.



Skollagsdebatten och medierna

Som god medborgare läser jag naturligtvis protokollet från riksdagsdebatten om ny skollag. Så får man göra när de traditionella medierna prioriterar bröllop och trams. Jag beundrar politikerna som tar sitt uppdrag på allvar – trots att journalisterna tycks ha tagit semester. I bästa fall förbereder de en genomarbetad presentation av förslagets alla aspekter? En man tror jag vaknar ovanligt nöjd.

Marie Granlund (S) saknar den svenska traditionen av att söka enighet över blockgränserna i skolpolitiken:

Herr talman! För att det ska bli lugn och ro i skolan vill vi socialdemokrater ha en blocköverskridande politik när det gäller skolan och betygssystemen. Vi är inte ensamma om detta. Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och elevorganisationerna har krävt detsamma, för vi drivs av en gemensam övertygelse om att skolan behöver långsiktigt hållbara reformer som på riktigt är väl förankrade bland dem som varje dag finns i skolan.

Rosanna Dinamarca (V) betonar fritidshemmens utsatthet:

Vi vill att det ska framgå av skollagen att fritidshemmen ska ingå i de kvalitetsredovisningar som varje kommun ska vara skyldig att genomföra. Det måste också göras tydligare att det krävs vissa förutsättningar för att verksamheten ska hålla godtagbar kvalitet. Eftersom situationen i många fritidshem är akut och till och med hälsovådlig krävs det snabba åtgärder. Vi vill därför införa ett maxtak för gruppstorlekar på maximalt 20 elever och minst två pedagoger. Även inom fritidshemmen ska personalen vara utbildad och behörig.

Mats Pertoft (Mp) försöker lyfta fram flexibilitetens betydelse:

Det säger någonting om det som jag menar att vi som förtroendevalda är skyldiga att göra: att vidareutveckla svensk skola, inte snäva in. Det är precis där min kritik är starkast när det gäller det här förslaget. Det finns för mycket insnävningar, för mycket detaljregleringar. Det är som om alliansregeringen inte litar på våra skolor, inte litar på våra lärare, inte litar på våra elever. I stället ska vi reglera, reglera och reglera. Jag tycker inte det är framtidsinriktat. Jag tycker inte det är liberalt. Jag tycker inte det passar i vårt skolsystem.

Sofia Larsen(C) tror på den nya portalparagrafens betydelse:

Jag kan lugna Rossana Dinamarca vad gäller kunskapsrätten. Grundskrivningarna är precis likadana som de var tidigare, men vi har lagt till någonting mycket viktigt, en av portalerna i skollagen. Alla elever, oavsett i vilken form man går i skolan, ska kunna utvecklas till sin fulla potential. (min kursivering)Det gäller alla elever. Jag kan lugna Dinamarca på den punkten.

Dinamarca är inte så lätt att lugna:

Jag ska läsa direkt för betänkandet: Det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.

Marie Granlund undrar över det som inte finns med:

Det är som sagt var ingenting om överprövning av betyg, och det är ingenting om lärarlegitimation. Det finns fler saker som inte är med, till exempel betyg i årskurs 6. Av någon outgrundlig anledning har man valt att inte ta med det heller.

Margareta Pålsson (M) är inte bekymrad över att inte förskolorna omfattas av skrivningarna om skolbibliotek:

Jag har aldrig varit på en förskola som inte har haft tillräckligt med böcker. Nu har jag inte varit på alla Sveriges förskolor; det behöver säkert bli bättre någonstans, precis som det behöver bli bättre i många grundskoleklasser.

Efter de inledande uppvärmningsronderna kliver minister Björklund själv in i matchen och tillrättavisar församlingen i landsfaderlig stil. Marie Granlund är inte nöjd:

Återigen försöker utbildningsministern få det att låta som att den stora skiljelinjen i svensk utbildningspolitik går mellan dem som är för kunskap och dem som är mot ordning och reda. Jag kan lova utbildningsministern att jag är övertygad om att alla i denna kammare är för både kunskap och ordning och reda.

Men vad vi inte är överens om är att allting inte var bättre förr. Jag har aldrig sett Jan Björklund blicka framåt, utan det är 50-talets lösningar som hela tiden är förhärskande. Det handlar om att införa nya hemmafruar och stänga ute barn från den svenska förskolan. Det handlar om polishämtning av skolkare.

Som helhet var det nog en ganska klargörande debatt – fri från större överraskningar. Marie Granlund antydde att oppositionen stöder 90 % av lagförslaget och det räcker  långt. Motståndet är luftat och nu handlar det om genomförande.

Skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet

Måste alla riksdagsförslag ha den här slagordsmässiga formen? Den 1/8 2010 får vi en ny skollag och riksdagen biföll som väntat förslaget. Nu återstår att se om skolan går att styra. Erfarenheterna av tidigare försök att kontrollera den här supertankern är inte uppmuntrande.

Länk till riksdagen

Fickparkering - någon?

Fickparkering - någon?

Min lille vän 15

mlv13

Det har blivit dags att introducera en annan figur: Vattenkannan. För oroliga läsare kanske jag måste påpeka att detta inte är inledningen till en ny pompös serie utan ett mycket tillfälligt inhopp. Jag ska försöka motstå frestelsen att göra om bloggen till en Staffan Westerbergsk orgie i figurer.

När den lille vännen är naiv och känslomässig, där är Vattenkannan illusionsfri på gränsen till cynisk. Han har förläst sig på poststrukturalistiska maktteorier och ser världen som en stor konspiration. Empati är inte Vattenkannans bästa gren, men ibland lyckas han sätta fingret på obehagliga samband.

Idag diskuterar de förslaget om en skärpning av skollagen när det gäller skolhälsovården.

Bakgrund

Undersökning kommun

Från 2011 ska alla skolor i landet inte bara ha tillgång till läkare och sköterskor utan även kuratorer och psykologer. Dessutom ska eleverna kunna få stöd av specialpedagoger.

– Det ska vara samma krav på skolorna oavsett var de ligger i Sverige, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP) till Rapport. (TT)

Min lille vän, som har haft en ganska besvärlig skolgång, jublar. Äntligen tvingas kommunerna att se till att det finns resurser att hjälpa barn som far illa.

Vattenkannan däremot har redan genomskådat reformen. Först försämras villkoren i skolan. Genom att detaljreglera och avhumanisera verksamheten kommer fler barn att  slås ut. Därigenom ökar behovet av individuella stödinsatser i form av speciallärare, kuratorer, psykologer och skolläkare. I stället för En skola för alla har vi En utsorterad skola för några där de andra är föremål för åtgärder.

Jag själv undrar över vad som hände med det kommunala självstyret…