Jag smiter ner från marknadsplatsen till Kiviks by och utdelningen av Piratenpriset.

Det är en högkulturell tillställning och jag tror att “alla är där”. Brunnsmusik spelas och Piratenkantat läses. Temperaturen stiger något när den rödglödgad litteraturprofessorn Anders Olsson talar om Carin Mannheimers verk. Han rekommenderar oss att köpa boxen Svenska hjärtan eller leta reda på avsnittet där Torsten klipper ryamattan med gräsklipparen på Youtube. Jag hittar bara signaturmelodin och “Jävla radhus-Casanova“.

Till sist kommer den  sponsrande bankdirektören och håller tal till bygden och sitt företag. Församlingen skruvar generat på sig när han överlämnar en sparbössa och ber pristagaren sätta in pengarna på det lokala kontoret.

Carin Mannheimer avslutar med att hålla ett värdigt och roligt tal där hon beskriver sin tid i Lund på 50-talet utifrån två centrala ambitioner. Den ena var att bli av med oskulden och den andra att skriva en avhandling. Tyvärr blev det ingen avhandling men pristagaren menar att Piratenpriset smäller högre. Jag är beredd att hålla med.

Därefter drar det fina folket iväg på picknick vid Esperöds herrgård och jag återvänder till en het marknadsplats.

(Fortsättning följer)