Den Pojkaktiga orkestern lever upp kring halloween och det tycks finnas en viss efterfrågan på skrämmande sånger. I går spelade vi på Kronprinsens köpcentrum och jag är orolig över att låtarna om vampyrer och skelett inte längre är tillräckligt farliga. Barnen ler och sjunger med. I en tid när barnen har nappar med dödsskallar får vi kanske skruva upp rysfaktorn. Det värsta som kan hända är att bli mainstream.

Det mest skrämmande är annars klackhöjden på de skor som E. använder. Enligt henne är de “jättesköna”. När barnen är 26 år och bor i London är föräldrainflytandet begränsat.