På den klassiska liveskivan Mad dogs and englishman spelad Leon Russel piano och gjorde några egna låtar. Det var modigt av Joe Cocker att släppa fram honom. Idag känns Cocker en aning manierad och Russel mer äkta.

Och så Whitneys version:

Jag undrar hur producenterna tänkte när de släppte loss discokompet?