Håkan Engström skriver vackert om saknaden efter musikskribenten Lennart Persson.
Det finns ett slitet citat som brukar tillskrivas Sibelius. ”Ingen har någonsin rest en staty till en kritikers ära”.
Det finns naturligtvis heller ingen anledning. Många människor – läsare, influerade kollegor, till och med musiker – hade nog ändå kunnat göra ett undantag, släpat fram sockeln för att hedra minnet av just Lennart Persson. Hans auktoritet var större än de andras. Hans utblick var lite större.
Jag saknar honom och det är väldigt tomt i Malmö just nu. Lennarts Perssons hemsida ger några prov på hans goda smak och stilkänsla. Hans krönikor under rubriken Låtar öppnade öronen på mig och många av mina vänner.
Idag lyssnar jag på Darling Lorraine med Paul Simon och tackar Lennart som fick mig att lyssna på texten några gånger extra.
I sommar ska jag läsa om Sånger om sex, Gud och ond bråd död.
Tysta tankar 