Antagligen skrev hon många viktiga böcker, men för mig är Godnattsagor om Anders, nästan 4 en mycket speciell bok.
De flesta barn älskar bilderböcker, men steget till den första kapitelboken utan bilder kan vara stort och problematiskt. Att enbart lyssna och göra egna bilder kräver en viss språklig förmåga. Kerstin Thorvalls bok är den perfekta introduktionen till verklig läsning och jag minns de enkla berättelserna med glädje. Den boken fungerade alltid.
Jag läser minnesrunorna med blandade känslor. Thorvall gjorde allt det som män tillåtit sig göra och kanske kan hon fungera som feministisk ikon för dem som behöver förebilder. Jag tror inte att hon skulle varit särskilt bekväm i den rollen.
Tysta tankar 