Det är inte ofta jag går på konsert och stand up undviker jag konsekvent, men när min store hjälte Eddie Izzard kommer till Malmö går det inte att sitta hemma. Jag genomlider snöslask och trafikkaos i mitt fredagströtta utmattningstillstånd – och blir verkligen rikt belönad. Det är en underbar föreställning, men jag tänker inte recensera den. Arenan fungerar akustiskt, dekor och belysning är fantastiskt, berättelserna hänger ihop, karaktärerna utvecklas – ja till och med publikens twitter på storbildsskärmen är meningsfullt. (Hej Morrica!)

Men det är fortfarande en hockeylada och jag förstår Izzards öppningsreplik:
– Varför sa dom inte att jag skulle uppträda i en flyghangar?