Vi påverkas av våra maskiner. Frågan är på vilket sätt? I dagens Sydsvenska skriver Gary Shteyngart om sitt förhållande till sin iPhone och jag nickar igenkännande. (Länk). Skärmen har en tendens att bli verkligare än det vi brukar kalla verklighet.

Nu tråcklar en pil uppför min färgglada skärm. Den taco jag hungrar efter är 1 , 6 kilometer bort, 32 minuters promenad eller 14 minuter om jag hinner med F-tåget. Jag följer pilen i tacons riktning, jag stirrar på min Iphone på samma sätt som jag brukade stirra på mänskligheten, med intresse och förväntan.

Jag installerar något som kallas Genious och ger Apple rätt att föreslå lämpliga applikationer baserat på mina tidigare val. Eftersom jag har Skånetrafiken gissar de att jag även är intresserad av att veta vilka flygplan som passerar över mig. Snart drabbas jag av informationen att mullret i fjärran kommer från ett fraktplan på väg mot Dubai från Göteborg. (“Men vad har det för last?”)

Till sist inser jag att den här informationen inte enbart ger mig frihet och kontroll. Kanske var jag lyckligare när jag inte visst vart planen var på väg. Det gick lättare att drömma sig bort då.

Sakta börjar jag förstå vad Max Weber menade med tillvarons avförtrollning.