To pad or not to pad?

Familjen samlas och hemmet översvämmas av produkter från Apple.

Till vårt försvar kan sägas att iPaden enbart är lånad.

Meningarna är delade om prylens användbarhet. Jag antyder att det vore bättre om den levererades med någon form av ställning och tangentbord  – hoppsan det finns redan och kallas “laptop”! För några år sedan var bakmaskinen årets julklapp och vi vet alla hur det slutade. Läsplattor och parabolantenner är modeflugor som det gäller att stå emot.

Sedan kommer de tidningslösa helgmorgnarna och jag laddar i desperation hem The Times juldagsnummer i iPad-version. Fotobilagan knäcker mig, dottern är lyrisk över sättet att grafiskt illustrera cricketmatchen och intervjun med Keith Richard tar aldrig slut.

Plötsligt förstår jag poängen och inser dessutom varför en del tidningsutgivare tror att det är möjligt att ta betalt för produkten.

Länk till gratisversionen

Apple, Mikael och jag – Newcastle 12,5

Jag har alltid (nåja – nästan!) haft Mac och ibland blivit kraftfullt pikad för det. På Pedagogiska centralen, som har i uppdrag att ge IT-support till Malmös skolor, arbetade en man som muttrande brukade fräsa:
– Såna djävla skrivmaskiner borde förbjudas.

I hans värld använde riktiga män PC och helst MS DOS. En del av datorfientligheten bland Malmös lärarkår tror jag går att härleda till den här bisarra inställningen. Det stod många ouppackade maskiner i materialrummen och ITIS-satsningen flaxade förbi utan att lämna djupare spår.

Nu är jag på väg från Newcastle och dagens stora händelse är att iPad släpps till försäljning. När vi kommer dit är den värsta ruschen över och Mikael lyckas nappa åt sig ett exemplar. Jag rannsakar mitt sinne om det verkligen inte är så att jag egentligen skulle behöva en sådan apparat, men tvingas inse att vinsterna är små eller obefintliga. Det verkar korkat att köpa maskiner bara för att de finns – men det här behöver jag fundera vidare över. Jag kan också vara en smula småsnål mot mig själv.

Samtidigt är det spännande att se hur Apple har lyckats ta sig ut ur segmentet “prylar för de konstnärliga och intellektuella” till att  bli ett vardagligt hjälpmedel för de breda massorna. Teorierna om kulturellt kapital är väldigt flyktiga.