Göran fyller 65 och Sydsvenskan porträtterar.

Länk

Jubilaren irriterar sig över att människorna sneddar en gräsmatta:

Under följdfrågan tittar Göran Skytte plötsligt ut genom fönstret.
– Titta där.
– Ja.
– Där finns en gräsplätt, och ser du nu när han går över.
– Ja.
– Han går rakt över gräset i stället. Den mentaliteten. Till slut kommer det att bli en stig där. Så kommer det regna, så kommer andra att gå vid sidan av den stigen. Till slut är det bara en grusväg där gräsmattan låg.

För mig är detta en starkt symbolisk reaktion och vi ser olika på fenomenet. Jag tänker att människornas vilja att skapa egna vägar är ett utslag av självständighet och en form av verklig gräsrotsdemokrati (förlåt skämtet). Där Göran ser lättja och hot mot samhällets (och Guds?) ordning – där uppfattar jag något helt annat och ser handlingen som en vacker uppgörelse med auktoriteter.

Frågan återkommer:
– När är det rätt att göra uppror?

I mitt fall handlar det oftast om att gå mot röd gubbe. En ganska barnslig form av markerad olydighet. Jag är inte säker på om det är en fråga för Gud eller lagstiftningen.

Grattis Göran Skytte!