En fördel med att tonsätta gamla ramsor är att texterna åtnjuter en sorts kulturell frisedel. Ideologin utsätts inte för samma stränga granskning som nyskrivet material och folkmusiken innehåller därför en hel del tveksamma (men intressanta) texter.

På Pojkaktiga sånger 1 finns en melodi som vi trodde handlade om “såriga ben” och en omtänksam läkekunnig magister. För barnen, som vuxit upp med vaxande mödrar var det självklart att sången beskrev avlägsnandet av generande hårväxt.

Herr Magister kokar klister

Jag vill betona att naturligt håriga ben är en merit i min värld. Tror jag.