Jag är nyfortbildad. Malmö högskola har tecknat avtal med ett företag som säljer ett plagiatkontrollverktyg kallat Urkund. Förhoppningen är att det s.k. fusket ska minska eller försvinna. Idag fälls 34 studenter/år av 350.000 i Sverige. Mörkertalet är stort och definitionen av fusk är svävande. I juridiska termer tycks diciplinnämnder söka efter ett uppsåt att aktivt vilseleda examinatorn. Om studenterna då inte är helt medvetna om gränserna mellan citat, referat och egen text – ja då är det svårt att driva ärendena till åtgärd.

Jag vet för jag har varit med – det tar mycket tid och drar ner arbetsglädjen efteråt. I stället för att fokusera på studentens utveckling glider misstänksamheten in och förgiftar handledningen. Vad är det jag läser – vem har skrivit detta?

Kanske är det en god gärning att alla texter som lämnas till examination går vägen genom Urkunds granskning.

Till sist löser inte datorgranskning det avgörande problemet om vad som är självständigt tänkande. Lärarna måste tolka procenttalen och avgöra om referenser och citat är korrekt utförda. Poängen med systemet är att det förväntas fungera avskräckande. Ett stort problem är att vissa kulturer belönar osjälvständigt tänklande medan vi vårdar myten om individens nyskapande kraft och vetenskapens framåtskridande.

I en avlägsen framtid kommer varje tanke vara tänkt och varje mening formulerad. Jag funderar på att köra mina blogginlägg genom en sådan maskin – tänk att bli avslöjad som fuskare inför sig själv!