Om du verkligen ska definiera ett begrepp kan det vara nödvändigt att börja med delarna. Idag har jag och studenterna brottats med att försöka förstå “fritidskultur” som verkligen är en utmanande sammansättning av tre ytterst mångtydiga ord.
Jag försöker övertyga studenterna om att definiera är något annat än ge exempel på, men det går trögt och diskussionen famlar efter stödjepunkter. Vi läser Berggrens bok Fritidskulturer och det är en imponerande lärd, men aningen avskräckande antologi.
1) FRI. Vad betyder det att vara fri? Avsaknad av yttre tvång? Går det att ingå i sociala sammanhang och ändå vara fri? Fri från oro – det blir du i graven! De flesta menar nog att FRIHET är en känsla och ett tillstånd.
2) TID. Större filosofer än vi har misslyckats med att definiera TIDEN. Den vardagliga mätbara tiden gör livet hanterbart, men hur är det egentligen. Finns tiden? Eller är vi ett ögonblick av liv i en oändlig död? Kanske är den viktigaste tiden upplevd och subjektiv.
3) KULTUR. Vi dras mot det antropologiska kulturbegreppet och hamnar snart i svåra gränsdragningsproblem. Kan vi skilja på arbetar- och överklasskultur, svensk- och invandrarkultur, mans- och kvinnokultur, stads- och landsbygdskultur, sub- och motkultur, ståplats- och sittplatskultur och så vidare? Inte ens Bourdieu lyckades skapa trovärdiga avgränsningar och det finns en uppenbar risk att de här orden skymmer mer än de förklarar.
Bra litteraturseminarier ska utmana studenternas tänkande, inte bekräfta invanda mönster. Kanske är förvirring ett nödvändigt steg på vägen mot visdom försöker jag intala mig själv.
Tysta tankar 