Jag möter kursdeltagarna för första gången och inser att det finns många tolkningar av entrepenörsbegreppet. De olika definitionsförsöken korsar varandra och vi försöker förena affärsmässiga och sociala idétraditionerna.

Räcker det inte med att vara “en person som får något att hända”? Måste vi skapa kriterier för den moraliska halten i aktiviteterna? Vad menar vi egentligen med socialt entrepenörskap?

Jag tror att internet har flyttat kartan och att det numera finns utrymme för ganska korkade affärsidéer på den globala marknaden. Även om bara var tusende person på planeten Jorden är intresserade av azerbadjanska hårnålar räcker underlaget kanske ändå till för en lukrativ webshop?

Jag vandrar genom de lyxigaste kvarteren i London och undrar hur de som startar en affär med enbart rakborstar tänker?

Förstora bilderna och njut av detaljrikedomen: