Jag tror att ordet “islossning” är djupt tyngt av sitt symbolvärde. Bilden av att någonting håller på att förlösas ur ett vintrigt järngrepp associerar till psykiskt frigörande processer och jag rycks med av den inneboende retoriken.

Samtidigt är det en banal liknelse. Restaurangbåten på andra sidan hamnbassängen har ingen inneboende längtan efter att ge sig ut på haven. Elvis vickar inte längre på höfterna iförd uniform på båten. Jag är inte säker på att han skulle bli insläppt idag. (Länk)