Jag besöker studenter som gör praktik (VFU) under sin andra termin av lärarutbildningen. De flesta börjar känna sig hemma i skolmiljön och relationerna till barn och arbetslag faller på plats. Många längtar efter att få komma igång med egen undervisning och andra är mer försiktiga.

En lektion gör mig särskilt glad. Det är brottning med en femma och jag ser många härliga matcher. Både killar och tjejer kämpar under kontrollerade former och ett lekfullt allvar råder i idrottshallen. De har förberett sig noga med att gå igenom vilka regler som gäller (skolbrottning!) och vilka grepp som är tillåtna.

Jag har faktiskt inte stött på brottning tidigare under mina skolbesök och tror att brottningstraditionen är svag på förskolorna. När jag frågar studenten hur han kom på idén får jag svaret direkt:
– Min pappa är olympisk bronsmedaljör i brottning!

Kanske krävs det sådana expertkunskaper för att våga göra något annorlunda?