Och så kom IKEA-katalogen

I biblioteksdiskussionen har ordet KÄRNVERKSAMHET återkommit. Begreppet antyder att det finns någon del som är särskilt viktig för identiteten. När allt omprövas och förnyas finns det något som skapar förtroende och en avdelning där besökarna känner igen sig i de värden som kommuniceras. I skolan kan kärnan vara svår att urskilja bland alla uppdrag som lastas på lärarna. Malmö stadbibliotek tycks vara beredd att överge centrala värden i en diffus förändringslängtan.

På ett plan förkroppsligas dessa värden i medarbetarna som förutsätts ha någon form av integritet och yrkesstolthet- men det är vanligt att chefer tror att denna kvalitet är en fråga om policydokument och handlingsplaner.

I det goda företaget kan ledningen balanser behovet av förnyelse och kontinuitet utan att tappa vare sig rötter eller nutidsanknytning. IKEA har under många år slagit knut på sig själv för att fånga upp de senaste trenderna och anlitat de hetaste formgivarna.

På årets katalog ståtar bokhyllan BILLY och soffan KLIPPAN.

Kärnverksamhet

Kärnverksamhet

Veckans ord – gallring

Ibland händer det att saker står i vägen för utvecklingen. På stadsbiblioteket i Malmö tycks det vara böckerna som är ett avgörande hinder för att omforma verksamheten mot den nya tidens krav.

På Gedings mosse är det annorlunda. Inga torvlastade vagnar rullar längre på spåren. Granarna böjer rälsen utåt och jag är osäker på om skogsmaskinerna vågar sig ut på de smala gångarna.

Vem hindrar vem? Ryms både träd och räls i skogen? Kan vi ha både böcker och människor i biblioteket?

Vad menas med “akut rejäl gallring”?

Jag blir förvirrad när en del bibliotekarier beskriver det som en helt vardaglig och rutinmässig handling – är det inte andra kriterier för något som är “akut och rejält”? Det trodde jag.

Dags att gallra? Förstora bilden

Dags att gallra? Förstora bilden

Om att älska böcker

Jag försöker följa med i biblioteksdebatten och hittar enstaka guldkorn.

Vixxtoria lyckas sammanfatta mina åsikter här

Anders E Larsson i Kvp tycks vara mer intresserad av att hacka på Sydsvenskan än att ta reda på vad som har hänt. Ingen länk.

I Sydsvenskan refereras chatten med Tank och jag funderar vidare över att hon tycks vara ointresserad av vilka kriterier det är som gäller för gallring. De måste väl vara olika beroende på om det ska rensas 40 eller 10 ton? Kanske är jag gammaldags som menar att detta är en kärnfråga och att en chef har ett övergripande ansvar för vilka böcker som finns på hyllorna.

För att svalka mig läser jag om Peter Glas roman Antikvariat Kalebass som handlar om verkliga bokälskare.

Bibliotekets framtid är en politisk fråga

Debatten fick en dålig start. Många tycktes tro att det handlade om att gallra eller inte gallra och anhängarna av omgörningen plockade enkla poäng genom att likna gallring vid städning och framställa motståndarna som obildade populister.

När bibliotekschefen nu erkänner att policyn för gallring var illa tänkt och att de inte har förankrat visionen hos malmöborna finns det utrymme för en dialog.

st11Den avgörande frågan är i vilken mån politikerna stödjer förslaget – annars ser jag fram emot ett hett valår med biblioteket som vattendelare mellan kulturkonservativa och marknadsentusiaster.  Politiker vet att det är lätt att sätta igång verksamheter men d-y-r-t att driva dem och jag anar att Carina Nilsson kommer att mötas av  besvärande frågor vid arbetarkommunens nästa möte. Var det verkligen ett sådant här diffust allaktivitetshus vi drömde om? När togs det beslutet? Vill Socialdemokraterna och Reepalu ha den här debatten i en tid när den kommunala servicen granskas från många aspekter och nedskärningarna slår hårt mot skolor och vård?

Ingen länk till dagens presentation?

Idag presenteras en skiss för hur det är tänkt och en del frågor uppstår spontant:

1) Barnavdelning med verkstad! Hurra – jag är förskollärare och älskar skapande aktiviteter. Kanske är vattenfärg och grålera inte helt kompatibla med böcker? Dessutom har kommunen redan bra verksamheter i Konsthallen och på Chokladfabriken. Vore det inte bättre att fokusera?

2) Författarscenen med plats för 400 besökare – det är väldigt många platser!  Behövs verkligen det? När ska dessa arrangemang äga rum? Får biblioteket ta betalt? Hur öppet för sponsring vill man vara? Finns det gränser för hur långt man släpper in kommersialismen? Borde inte förlagen sköta sin egen marknadsföring? Dessutom råder det ingen brist på föreläsningssalar (Petri- och Borgarskolan ligger mindre än 200 meter bort) eller konsertlokaler i kommunen – problemet är att fylla dem med en vettig verksamhet. Jag tänker att det blir mycket bärande av stolar och flyttande av hyllor för en högt utbildad yrkeskår.

3) Internetcafé och digitalt lärcenter. Jo,  det var stort och viktigt att folket skulle få tillgång tilldet där stora nätet på 90-talet – idag kanske det inte framstår som lika angeläget att skapa stora publika datorparker. På Lärarutbildningen köper vi för sista gången nya datorer till de öppna salarna –  men inser att de flesta studenter antagligen använder egna bärbara datorer.

4) Bordtennisbord? Kanske funkar det på Söders hippa krogar med ett parti bakfyllerundpingis på söndagmorgon men jag ser nog att det är en aktivitet som passar bättre på fritidsgårdar och idrottshallar.

Till sist återstår frågan om de där böckerna… Att minska ner bokantalet i den öppna delen av biblioteket till 25 eller 35% av den nuvarande är en kraftig förändring av verksamhetens innehåll. Sådana bör diskuteras på politiskt nivå.

Sydsvenskans artiklar

l1, l2, 1, 2, DN, Svd, Torsdagen presskonferens, Ledare

Tidigare inlägg

“The darling library”?

Vi malmöbor har länge varit stolta över vårt vackra bibliotek. Idag läser jag om den radikala gallringen av böcker och planerna på att förvandla huset till ett upplevelsecentrum under det något inställsamma projektnamnet “the darling library”.

Länk till Sydsvenskan

Nu behöver jag kräkas och vill genast ha tillbaka den gamla tysta läsesalen – kör månglarna ur templet!

bb