Hittar en Sydsvenska från 1993 och tänker att detta sidhuvud inte har åldrats i skönhet. Rastrerat och skuggat – hur tänkte dom?
En kontrast är det nya nationaltypsnittet Sweden Sans.
Twitter är underligt och den här kampanjen ovanligt konstig.
Inte alla kvinnor vill spela med.
https://twitter.com/andraanais/status/608918594471260160
Jag håller med Axel.
Vi träffas och jämför våra berättelser – hur hamnade vi i förskolan? Det visar sig att ingen av oss har haft en stor plan. I stället tycks det ha varit tillfälligheter som styrt. Några av oss började som altruister och ville verkligen rädda världen, någon tänkte ta med sig sitt intresse för musiken in i yrket – de flesta av oss ville nog bara ha ett jobb där man kunde försörja sig själv och familj. Att få lov att vara utomhus, bestämma över sin dag och möta levande barn är en bonus.
Nästa träff är den 4/9.
Jag har inte hört någon svensk översättning av den här klassiska melodin.
Undrar lite över sammanhanget för den här inspelningen från Sverige 1963.
Jag har svårt att föreställa mig hur flickvännen trakasserar Frank Sinatra för dålig tonträff?