“Är du fortfarande arg?”

Nej, jag är inte arg – mest trött och lite uppgiven när skoldebatten bara blir mer och mer dynglik. Dårarna tar över och många jublar över populistiska utspel.

Trösten de senaste veckorna har varit Annika Norlin och Säkert som jag upptäckte alldeles för sent och nu måste lyssna till hela tiden. Eller ofta.

Myspace Texten

Ilmar, Ilmar – olycksalige gubbe

Malmös starke man Ilmar Reepalu har tagit intryck av teveserien 9a och vill nu betygsätta landets lärare. Sydsvenskan.

– Idag har vi inget grepp om hur olika lärare fungerar, säger han.
Redan nästa år räknar Ilmar Reepalu med att utvärderingar sker på Malmös skolor.

Det är väl ett förslag som ligger ganska bra i tiden när allt utvärderas ständigt. Läkare och tandläkare är utsatta för detta. (doktorsguiden) Desutom vibrerar en del av kommentarerna av en illa dold hämndlystnad. Här är chansen att bryta maktförhållandet med läraren som ensidigt dömande. Men rimmar detta med den regeringens avsikter att öka lärarens makt och ansvar i klassrummet?

Baksidan är att kriterierna antagligen komer att vara vaga eller obegripliga och att lärarna kommer att vara utelämnade i en popularitetstävling som är ganska förnedrande för alla. Det barnen kan bedöma är förhållningssättet – det som vi kallar lärarskicklighet eller ämneskunskaper kräver vissa kunskaper för att kunna bedöma.

Dessutom ska detta ske i en verksamhet som omfattas av offentlighetsprincipen. Betygssätt din socialsekreterare, polis, brandman, renhållningsarbetare, parkarbetare, lokalvårdare, sjukvårdare?

I USA finns systemet med betygsättning av lärare på många universitet och konsekvenserna är inte bara positiva. Längtan efter bra utvärderingar får inte vara huvuddrivkraften bakom lärares arbete. Redan idag finns det möjlighet att få enkel bekräftelse genom att se hur många som uppnår kursens mål.

Reepalu tar samtidigt upp problemet med att rektorer har ansvar för många lärare och svårt att genomföra utvecklingssamtal. Här pekar han på ett verkligt problem och dessutom ett lösbart sådant. Samlad skolforskning pekar på ledningens betydelse för skolans framgång. I ledningsansvaret borde ingå att samla in information om hur medarbetarna fungerar. Surprise!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tyskan?

Det händer för mycket hemskt i världen. Jag förfasar mig motvilligt över ondskan och brottas med att hitta förklaringar till brotten. Det går trögt och frågorna blir fler och fler.

Vanligtvis är kvällstidningarna återhållsamma med detaljer om gärningsmännens bakgrund. Nationalitet beskrivs ofta som oviktigt och skulle kunna leda till förhastade slutsatser om vissa folkgrupper. Baksidan är att många läsare inte litar på tidningarnas rapporteringar och själva drar förhastade slutsatser.

Med denna bakgrund är det förvånande att alla tidningarna AB DN SDS envisas med att kalla den mordmisstänkta kvinnan i Arboga fallet för “tyskan”. Alla tankar om att dölja ursprunget är borta – här frossar tidningarna i våra fantasier om tyskor. Tacksamt rubrikord men ytterst osmakligt, om inte någon kan förklara för mig att nationaliteten är särskilt viktigt här.

Annars tror jag att rubriksättningen bygger på ett dolt tyskhat .

Solstolle – naturtok

Jag befinner mig i naturfnatt och gör upptäcksfärder i kvällssolen. Den övergivna harven berättar något om tid och arbete. Vitsipporna är överallt.

Sydkraft har lärt sig betydelsen av god ledningsgatevård. Teleobjektiv, medljus och solens sista strålar.

Jag har tappat greppet om bloggen – naturbilder, relationsbilder och funderingar kring solljusets magiska betydelse. Och inte en rad om första Maj!

Tisdagstema – fyrkantigt


Solens sista strålar strilar genom halv utslagen bokskog och filtreras genom glasblock. Bloggen riskerar att haverera i naturromantik.

Jag försöker återupprätta min kritiska hållning genom en bild på en grisfabrik – också i kvällsljus. Men det bryr sig nog inte grisarna om.

Klicka på bilden!

Tisdagstema


Fantasilöshet – visionströtthet

Jag funderar över Yngve Wallins påstående i sin blogg på KK-stiftelsens webbplats och tar mig friheten att citera utförligt:

Den uppmärksamme har kanske lagt märke till att det har varit tomt i den här bloggen ett tag. Egentligen ger det en ganska bra bild av läget när det gäller visioner för framtidens lärande i Sverige i dag, tomt – och tyst. Jag undrar vilka konsekvenser den här fantasilösheten kan tänkas få på lite sikt.

Förutom den underliga slutsatsen att en tom blogg skulle vara ett symptom på fantasilöshet i landet reser texten intressanta frågor. KK-stiftelsen har länge haft en central position i arbetet med att utveckla intresset för ny teknik och förhoppningarna på att det ska rulla på av sig själv tycks komma på skam. Blicken vänds tillbaka mot en tid då det tycktes vara möjligt att verkligen leda skolor genom visioner (och mycket pengar). Idag beskriver Wallin situationen som att vi lider av brist på visioner.

” …det är hög tid att vi åter höjer blicken och börjar diskutera vad den här idéfattigdomen och bristen på framtidsvisioner kan få för konsekvenser.”

Jag tror att denna längtan efter visioner och framtidsentusiasm delvis är ett uttryck för ett främlingsskap inför ett nytt landskap. Vi har en situation där utvecklingen inte är förutsägbar och styrbar på samma sätt som tidigare då det ofta fanns en övertro på tekniska lösningar och massiva utbildningsinsatser.

Idag har de flesta studenter på landets lärarutbildningar högre digital kompetens än lärarna – och det behöver inte vara dåligt. Bilden av att leda utveckling och implementera teknik hos den okunniga massan är lite farlig eftersom den hindrar oss att se vilka kompetenser som redan finns hos barn, ungdomar och studenter.

Utmaningen idag är snarare att ta vara på och utmana dessa krafter inom skolans ramar, än att “visionera” fram något nytt.

På Malmö högskola har det länge talats om en portal som skulle ha alla funktioner – idag har även teknikerna insett att tiden för den typen av heltäckande webblösningar är förbi. Studenterna vill inte tvingas in i färdigbyggda system när de redan har byggt upp andra sätt att kommunicera. Om de heter MSN, Lunarstorm eller Facebook idag – ja då heter det något annat i morgon.

I den moderna visionen byggdes köpcentrum i alla förorter. De boende skulle inte behöva lämna sitt område. Detta var ett uttryck för den moderna visionen om det goda samhället som skapar den perfekta servicen åt medborgaren. Idag står många av dessa torg övergivna – trots den goda visionen om kommunala mötesplatser.

Kanske en del av IT-romantikens visioner riskerar att hamna i samma kategori på historiens sophög?

P.S. Att både de finska och danska exemplen kan vara inspirerande är en annan historia.

Oförutsägbar minimalism

Jag är rätt kass på att komma iväg på bio och det finns verkligen ingen ursäkt när man bor mitt i stan och inte har småbarn. Förlåt, färlåt.

Nu har jag lyckats se en bra film och vill gärna tipsa om Once 1 DN SvD

Kritikerna är lindrigt talat inte överens om huruvida det är en bra film, men för mig som är en obotlig romantiker är det bara vackert och underbart. Lyckliga slut är inte allt.