…då låter Göran Skytte sitt ansikte lysa över församlingen i mitt nya favoritprogram Helgmålsringning.
Detta var jag inte beredd på.
Vilken stad?
Just när jag trodde att ingenting kunde förvåna mig…
6
Lärarutbildningsutredningen och genus
Utredningen är bekymrad över könsobalansen inom lärarkåren. Även om de flesta EU-länder har ännu större kvinnomajoritet finns det en vilja från regeringen att rekrytera fler män.
Rekommendationen om att tillämpa någon form av antagningsprov kan underlätta beslut om positiv särbehandling, dvs. att vid i övrigt lika meriter kan det underrepresenterade könet ges företräde till en utbildningsplats. Understrykas bör att de förslag och rekommendationer som utredningen ger för en ny lärarutbildning sammantaget förväntas leda till en förbättrad rekryteringssituation generellt sett. Samtidigt finns inslag som kan antas vara särskilt lockande för manliga sökande. (Lärarutbildningsutredningen s. 426)
Jag blir mer och mer nyfiken på dessa antagningsprov som förväntas lösa centrala svårigheter – både när det gäller studieavbrott och rekrytering. På min enhet har vi 500 sökande till 320 platser och jag undrar hur en organisation skulle se ut som hanterar alla dessa tester på ett rättssäkert sätt. Jag anar att kostnaden skulle överstiga kursbudgeten för första terminen och ser inte någon självklar plats i almanackan för när de skulle äga rum? Förutom den mystiska idén om att kunna förutsäga en nittonårings utvecklingspotential under 4,5 år på ett bättre sätt än gymnasiebetygen? Jag anar ett lätt övermod och skulle nog tveka att ta på mig ett sådant diffust uppdrag. Risken är stor att det är testarens fördomar som styr urvalet snarare än objektiva kriterier (om det nu skulle råka finnas några sådana?).
Nåja – vad är det för inslag som skulle “antas vara särskilt lockande för manliga sökande”? Finns det någon substans bakom detta antagande eller är det bara essentialistiska gissningar? Skulle män vara mer beroende av status och mindre intresserade av de delar av skolans uppdrag som sker utanför klassrummet?
En viktig invändning mot förslaget är den avgränsning mellan åldrar som utredarna tror ger ökad status. Jag är tveksam till att rekommendera män att söka sig till en treårig förskollärarutbildning när jag vet att deras yrkesframtid kan förstöras av en vaga anklagelser. Möjligheten att genom dubbla behörigheter röra sig mellan åldersgrupper tror jag är betydelsefull när det gäller att öka attraktionskraften i yrket för de män som inte är besatta av “omsorg”.
Utredaren kopplar genus till “undervisning” som i särskild hög grad förväntas locka män.
Denna utrednings förslag är ett tydligt ställningstagande för att undervisningsuppgiften bör få större tyngd i läraruppdraget. Lärarna har under de senaste decennierna fått ta över en mängd uppgifter som tidigare låg på andra yrkesgrupper, arbetsuppgifter av administrativ, elevvårdande eller social natur.
Vi har gjort enkäter bland manliga studerande och det är en splittrad bild som framträder. Jag ser inget generellt motstånd mot att delta i skolutveckling eller uppgifter av social natur. Jag tror inte att män är mer ämnes- eller åldersfixerade än kvinnor. Utredningen sprider tyvärr fördomar.
Kanske beror läraryrkets bristande status och attraktionskraft till stor del på den rätt andra tycker sig ha att föreskriva hur lärarna ska arbeta, istället för att lyssna till professionens egna företrädare. Om lärarna ”myndigförklaras”, som en av avsikterna bakom 1990- talets decentralisering var, och lärarutbildningen ger lärarna de redskap de behöver för att, på vetenskaplig grund och med hjälp av beprövad erfarenhet, verka som specialister på undervisning och lärande, är mycket vunnet.
Här svindlar tanken. Utredaren som till stor del framstår som en lojal Björklundlakej hyllar här decentraliseringen och behovet av att lärare får och ska tänka själv? Hur rimmar detta med detaljstyrning och inspektionsmyndigheter som berövatr landets lärarkårer de sista resterna av yrkesstolthet? Går denna plötsliga frihetsvurm att förena med de nervösa förslagen i utredningen som snarare bygger på hafsiga utvärderingar och nostalgi än självständigt visionärt tänkande?
Det avslutande liberala credot ekar tomt över de lärarutbildningar som läggs ner på grund av att de vågar tänka själv:
Med ökad professionalitet och högre kvalitet i utbildningen följer att läraryrket måste återfå karaktären av frihet under ansvar.
I folkpartiets Sverige hyllar vi friheten under mycket bestämda villkor.
De trötta papperstidningarnas tråkiga webbredaktioner
Jag försöker lära studenterna att det inte räcker med att byta ut vart femte ord mot en synonym för att det ska var “egen text”. Det krävs en viss självständighet i tänkandet för att de ska bli godkända i sina uppgifter.
Därför är det deprimerande att de stora tidningarnas webbredaktioner skriver om varandras texter på ett så andefattigt sätt:
Sydsvenskans originalreportage om 9A
En hederlig länkning hade jag förstått och uppskattat – men här gäller det att hålla kvar läsaren genom att torftigt maskera en annan tidnings text.
Bloggvärlden framstår som ett lysande moraliskt föredöme genom vanan att generöst länka till källor och andra kommentarer.
Kan man jämföra äpplen?
Det går inte så bra för 9a i gymnasiet. (Länk DN) Jag älskade barnen i serien men var generad över det ständiga tjatet om betyg som på något sätt var det överordnade värdet.
Serien tycktes kunna legitimera vilken åsikt som helst men helheten är positiv. Skolan diskuteras i hoppfulla termer. Lärare kan göra skillnad. Vi behöver våra hjältar.
Fototriss – siffror
Jag har varit på landet och i naturen finns det inte många siffror, som är veckan tema i fototriss. På en telefonstolpe hittade jag några:
Jag var tvungen att gå till arkivet och hittade en skylt från Berlin som kanske kan tolkas som siffror (romerska?)
Jag inser att jag ligger i utkanten av temat och försöker rädda mig upp på säker mark…
Någonting har hänt
Vi vandrar över en höjd söder om Vitaby. Lugnet bryts av ett lok som ryker och tuffar genom dalgången.
Kan man likna en lärarutbildningsutredning vid ett ångtåg? En relik från forna tider med uppenbara problem att klara backar och svängar. Det har varit en hel del urspårningar i år.
I Sydsvenskan beskriver Fredrik Karlsson och Rasmus Wennergren, företrädare för utbildningspolitiska studentgruppen vid Malmö högskola sin oro inför utredningens förslag:
När omvärlden förändras, förändras människor. Då ställs nya krav på skolan. Förändring är nödvändig, men på samtidens krav kan man inte finna lösningar i historien. Den nostalgiska resa som alliansen vill göra förstärker och cementerar de orättvisor som vi inom skolväsendet medvetet har försökt att arbeta oss ifrån.
Den skola vi vill ha är dynamisk. Låt därför lärarutbildningarna vara fria att utvecklas och skapa lärare som i arbetslag kan leda eleverna i en föränderlig värld.
Vackert skrivet!
Så dansande vi i förorten
Jag har rotat i min skivsamling och hittade den här läckerheten. Är det någon som kommer ihåg danserna? Jag tror att man stod på led och att rörelserna ofta var beskrivna med instruktiva skisser…
Den dimhöljda hagens fårskock
Korna har lämnat hagen och gett plats för de tackor som ska säkra återväxten. Vädret är som det är, men det blåser i alla fall inte.
Vänder jag mig om ser det ut så här:
Alla väntar på vintern. Jag nöjer mig med hösten – den räcker länge.
Deprimerande kulturmummel
Jag snubblar över Beckman, Ohlson och Can där bland annat Per Svensson och Lena Andersson diskuterar bloggen som kulturfara. Den vanliga oron för ytlighet, bristande kvalitet och narcissism luftas men under ytan vibrerar en rasande elitism: Vi håller på att mista kontrollen över det publika samtalet.
Per Svensson förlorar sig i den hotade rätten att dra sig undan offentligheten och Elisabeth Ohlson ser allt mer olycklig ut när Alex Schulman sopar banan med de andra debattörerna. Och han gör det med två mycket enkla argument:
1) Det är bättre att folk skriver skit än att de inte skriver alls
2) Det är helt möjligt att avstå från att både läsa och skriva.
Programidén att knyta bloggvärlden till brister i solidaritet och empati havererar efter några minuter. Folk väljer att läsa varandras bloggar av lust och nyfikenhet.
Kvar sitter en ömklig kulturelit och undrar vad det var som hände. Deras okunnighet i ämnet avslöjas obarmhärtigt och kvar finns bara den nakna elitismen:
– Vi vet vad som är kvalitet!
Om någon verkligen vill studera mänskligt förfall rekommenderar jag tidningarnas anonyma kommentarer. Där puttrar okontrollerad aggression på ett skrämmande sätt.
Från mitt perspektiv som lärarutbildare är det ett centralt problem att studenterna i-n-t-e skriver självmant och att de i-n-t-e vågar ta ställning i aktuella frågor. När kultureliten beklagar sig över att vanligt folk både skriver och har åsikter blir jag rädd och trött.
Bakom kulissen
En av de viktigaste drivkrafterna bakom den här bloggen är att jag försöker klä av mina tankar för studenterna. De ska alltså inte behöva lägga kraft på att gissa var jag står i olika frågor. Min naiva ambition är alltså att avmystifiera lärarrollen genom ärlighet och tvivel.
Samtidigt är det ett komplicerat spel mellan lärare och student där vi tvingas in i inövade roller av kontroll och anpassning.
På bloggen Jag ska bli lärare får jag en liten inblick i hur det är att skriva en hemtenta. Uppgiften är inte från Malmö högskola – men jag känner väl igen mig i försöken att väva in vfu-erfarenheter och krama fram reflektioner som bygger på litteratur och eget tänkande:
I uppgiften skall du resonera kring lärarrollens komplexitet i relation till såväl kurslitteratur, seminarium och föreläsning som din VFU. I din redovisning skall du diskutera olika lärandeteorier i relation till lärandemiljön i skolan, redogöra för olika perspektiv på begreppet ”kunskap” där du också med några exempel från din VFU visar hur olika kunskapsuppfattningar påverkar lärarens arbete. Avslutningsvis skall du ge exempel på läraryrkets komplexitet i förhållande till din egen framtida roll som lärare.
P.S. Det blir lättare om man läst Kernells bok…
