Jag har testat min makt:
Varje tillfälle att diskutera makt är gyllene och jag kommer att följa utvecklingen av Jons projekt med spänning!
Länk
Jag har testat min makt:
Varje tillfälle att diskutera makt är gyllene och jag kommer att följa utvecklingen av Jons projekt med spänning!
Länk
Jag började arbeta på Lärarutbildningen 2002. Det var året efter att den förra nya lärarutbildningen sjösattes och vi vikarier fick vi till stor del försöka hålla resterna av den gamla utbildningen flytande. Den ordinarie personalen var djupt engagerad i att förverkliga något som kallades Malmömodellen, som jag efter hand förstod var ganska unik i sin tolkning av utredningsdirektiven. De andra lärosätena undrade vad vi höll på med.
Det fanns en ideologisk djärvhet som var smittande för oss som befann oss inom Olle Holmbergs kraftfält. Det gick inte att förhålla sig neutral till visionen om:
Läs Berättelsen om en lärarutbildning
Baksidan av denna hängivenhet kunde ibland vara en aning distanslösa lärarutbildare som oftare diskuterade vad “Olle egentligen menade” än tänkte själv. Olle hade dessutom förmågan att omge sig med medarbetare som kunde bryta ner visionen till budget och kursplaner.
I ljuset av de senaste attackerna från staten mot lärarutbildningen är det lätt att bli nostalgisk. Jag läser det senaste numret av Pedagogiska magasinet och saknar min stridbare förre chef.
Länk till PM 2/09 – gå till sidan 69

Göran, Ingrid, Olle och Bo
Idag hukar de adjunkter som bär upp stora delar av grund- och uppdragsutbildning och inväntar uppsägningar. Självförtroendet är en aning darrigt och i arbetet med att skapa en konkurrenskraftig ansökan om examensrätter säljs de flesta ideal ut ganska lättvindigt. Maktpositionerna förändras och nya allianser uppstår.
Länk till Malmö högskolas hemsida
Mike beskriver i en kommentar skolan så här:
Skolan är hjärntvätt och indoktrinering och förvandla dig till en produkt inget annat.
Jag blir lite skakad och inser att jag har blivit en del av den utbildningsoptimism som genomsyrar stora delar av vårt samhälle. Kanske borde jag dra ut till försvar och hålla ett lite tal om skolans betydelse för individens utveckling?
I mörka stunder associerar jag till det fantastiska Förintelsemuséet i Berlin. Där finns ett fält med dödskallar av järn som besökarna får gå ut på. Så kan man också känna inför skolans historia.
Klickbar bild:
Jag är lite tagen av hur snabbt debatten om Rosengård och manlighet urartade. Sydsvenskan har ingen kommentarsfunktion och det innebär att en del propagandister väljer att sprida sina budskap på andras bloggar. Jag kanske borde ha en hårdare inställning till oliktänkare, men är besatt av mångfaldstänkande. Här är (nästan) alla välkomna.
Samtidigt är jag glad över att ha fått en inblick i hur kategoriskt det här uppdelningstänkandet är. Min beundran för de studenter med invandrarbakgrund som orkar slåss mot dessa fördomar är gränslös.
Jag vill gärna tro att skolan kan göra skillnad, men då behövs lärare med kunskaper om barn med olika bakgrunder. Om det handlar om klass, etnicitet eller genus går att diskutera – men en stor del av skolans problem beror på bristande mångfald inom lärarkåren.
Här är min hyllning till alla blivande lärare med invandrarbakgrund. Håll ut – skolan behöver er.
En klickbar bild som visar hur klass, genus och etnicitet påverkar gymnasievalet – från rapporten Man ska bli lärare
Den här bloggen har ett oresonligt stort intresse för genusfrågor och ett ständigt återkommande tema är frågan om manlighet. Hur konstrueras den? Vilka förebilder har format våra tankar om “den gode mannen”?
Barney är en sådan smygande hjälte. Klok, ansvarstagande och trevlig – där hans granne Fred är en bullrande självisk jättebaby.
Den som ser “How I met your mother” möter en annan Barney med helt andra egenskaper.
Mer tisdagstema
När vi försökte (länk) diskutera synen på manlighet i svensk skola var det mediala gensvaret mycket lågt. Nu gör Aje Carlbom en analys av bränderna i Rosengård som aktualiserar frågan om vad det är för bild av manlighet som svensk skola marknadsför.
Blir det patriarkala familjer, muslimska församlingar, kriminella nätverk, skolan eller sociala myndigheter som vinner dragkampen och formar manligheten hos Rosengårds pojkar?
Eldandet blir en form av initieringsriter i andra former av manlighet än den som skolan försöker locka med. Tafattheten och förvirringen är stor. Det enda sätt samhället vet att reagera på är outhärdligt förutsägbart – FLER POLISER
Att utsätta sig för de risker som följer av att provocera polis eller andra myndigheter är alltså ett sätt att manifestera att man är tillräckligt mycket man för att få vara med i gemenskapen av andra män. Men det är också ett karaktärstest av det dominerande samhället. Klarar de av oss eller viker de ner sig? Här gäller det att samhället bestämt visar vad som gäller, ty en undfallande attityd riskerar att spä på det förakt många unga män känner inför (manlig) svaghet.
I min fläckvisa gärning som vikarierande musiklärare har jag idag diskuterat ämnet humor och ironi i barnvisor. Hur långt får man gå? Bör inte oskyldiga barn slippa att utsättas för moraliskt tvetydiga budskap?
Efter att ha sett premiären på nya teveserien In Treatment minns jag den upprörda diskussionen om en sång som finns på vår första skiva.
Undvik åtminstone att bli kär i din psykoanalytiker.
Månen som materia – stabil genom årtusenden. Enstaka meteoritkrockar och månlandarbesök förändrar inte bilden av ett statiskt och dött stenklot.
Månen som upplevelse – föränderlig till avstånd, färg, form och position
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Flygplan som materia – relativt stabil, med rätt underhåll förvånansvärt uthålligt.
Flygplan som upplevelse – föränderligt på alla sätt. Rörligt och med en tydlig påverkan av miljön. Fart, höjd och ljus bestämmer upplevelsen från jordytan. Inifrån är det en helt annan sak.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Himlen som materia – vad är den egentligen? Även om summan av atmosfären är konstant förekommer lokala variationer. Samtidigt blickar vi ut i ett tomt ingenting.
Himlen som upplevelse – ett ständigt äventyr av ljusvågor, lufttryck, fuktighet, föroreningar och temperatur.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Körsbärsträdet som materia – i grunden ett stabilt träd. Stadigt och kraftfullt växer det även i magra jordar längs gärdsgården. Årstidernas växlingar avsätter diskreta årsringar i stammens inre.
Körsbärsträdet som upplevelse är en sensation av färg och doft. De tidiga blommornas löften om söta bär förför människa och fåglar. Grenarna rör sig i vinden och årstidernas driver fram blomning, skörd och lövfällning.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Och hur är jag själv?
Som materia eller upplevelse (så har jag aldrig tänkt – jag en vandrande upplevelse)
Stabil eller rörlig?
Ibland behöver jag förstärka min kompromisslösa sida. Då är 14.40 minuter Neil Young perfekt.
Change your mind
Texten
When you’re confused and
the world has got you down
When you feel used and
you just can’t play the clown
Protecting you from this
must be the one you love
Must be the one whose magic touch
can change your mind
Don’t let another day go by
without the magic touch
Om jag låter dagarna gå utan att hitta det som Neil Young kallar “the magic touch” – kan jag verkligen fortsätta vara lärare då? Går det att undervisa utan den där ömtåliga hängivenheten?
I veckan hade vi ett litteraturseminarium som handlade om begreppet “upplevelse” – vad är det som gör att vi ibland känner oss verkligt levande? Går det att skilja ut dessa stunder av förhöjd livskänsla från den vardagliga lunken? Jag behöver hitta de där ögonblicken och hålla fast känslan. Det blir svårare och svårare.
Alternativet är att vänja mig vid att vara en trött cyniker.
Samtidigt pågår arbetet med att anpassa lärarutbildningen till de nya direktiven och jag kan inte dölja att det finns en viss oro för uppsägningar bland adjunkter på min arbetsplats.
“Reaktionerna hos de 40-talet församlade på seminariet kunde tolkas som försiktigt avvaktande. En röst sa sig förstå de kvalitativa ambitionerna men undrade försiktigt om kvaliteten på lärarutbildningen verkligen skulle höjas om alla adjunkter mangrant lämnade högskolan.”
Jag var på skiftesföreläsning och Jenny Sonesson (fp) talade om vad som krävs för att en blogg ska bli bra. Autenticitet förstod jag direkt och tanken på att hierarkierna monteras ner i bloggvärlden köpte jag också. Att hitta sin stam kändes rimligt, men jag försöker fortfarande reda ut vad det innebär att vara “värderingsstyrd”. Denna osäkerhet är lite skrämmande om man som jag förväntas undervisa i svensk skolas värdegrund.
Jennys exempel handlade om politiker som har en konsekvent hållning och lever efter den. Är man mot djurplågeri så undviker man att äta kött, klä sig i skinn, sminka sig med animaliska produkter o.s.v. En sådan hållning ger ett intryck av sammanhållen kraftfull och genomtänkt personlighet. Problemet för mig är att “förutsägbarhet” aldrig kan bli ett positivt ord. Jag kanske romantiserar det spontana och intuitiva tänkandet – men jag har svårt att se världen som en arena för mina värderingar.
Kanske är det i denna klyfta mellan bestämda åsikter och förvirrat kännande som jag hämtar kraft och inspiration. De senaste dagarna har jag hyllat IB-gymnasiet som jag borde avfärda som ett elitistiskt jippo. Kritiserat skolutvecklingstanken som jag borde vara den främste anhängaren av.
Dessutom fortsätter jag skamlöst att publicera solnedgångsbilder från Österlen – trots att jag uttryckligen lovat att låta bli.
Det är verkligen ingen ordning på den här bloggen.