Piraten, Olle, Torgny och jag

piraten

1991 hyrde vi ett undantag av Olle i Kivik. Hans hus ligger på hörnan bakom Piratenstatyn och det var lätt att känna sig välkommen. Olle själv var en mångsysslare – först och främst drev han den legendariska klädbutiken Olles kläder.Vi fick en del intressanta plagg från restlagret och jag undrar var de blå bomullsbadbyxorna från femtitalet tog vägen? Dessutom hade han varit brevbärare och aktiv i frivilliga brandkåren – men det som var mest spännande var nog Olles sätt att hålla igång bion. Två gånger i veckan hämtade Olle tunga lådor med aktuella storfilmer som byborna och turisterna kastade sig över.

Idag drivs bion av kulturföreningen  Bernadotte –  länk

Varje år delas Piratenpriset ut till en författare som verkat i Piratens anda och i år har juryn verkligen hittat rätt. På måndagen i marknadsveckan kommer Torgny Lindgren  hit och jag har svårt att tänka mig en värdigare pristagare:

Juryns motivering till årets val var kort men koncis: “För en berättarkonst där det Höga och det Låga, det Breda och det Smala sitter till bords tillsammans och skålar med varandra – allt i Piratens anda”.

Dessutom förstår jag att pengarna kommer väl till pass. Lindgren ska bygga en stengärdsgård.

-Det sätter stopp för korna som fram till nu strosat fritt på min tomt, säger han.

Kor är underbara varelser men de kan ställa till stora skador i en trädgård. Det är ett ämne lämpligt för en skröna och jag känner att mitt redan darriga förhållande till sanningen blir alltmer ansträngt i dessa herrars sällskap. Ingenting går upp mot en bra historia och jag tror att Bock i örtagård lurar i bokhyllan.

En gärdsgård vore bättre

En gärdsgård vore bättre

Den arrogante sommargästen

Att ha sommarhus på Österlen inbjuder till att vara en del av det lokala livet. Samtidigt finns det en stark misstro från befolkningen mot sommargäster som tror att de vet och kan allt. I värsta fall förstår jag, som trots allt kallar mig skåning, inte vad de säger.

Idag har jag skådat djupare i min obildning. Vår närmaste pågatågsstation ligger i Smedstorp som kanske är mest internationellt bekant på grund av att Charles Lindberg har släkt där. En vattendelare går mellan de som faktiskt säger “Smedstorp” och lokalbefolkningen som aldrig säger något annat är “Smisstorp”.

Idag hittar jag en skylt som ställer betoningsfrågan i nytt ljus.

Förstora bilden:

smedstorp

1398 – Smisthorpe! Jag anar historiens vingslag och bestämmer mig för att forska vidare i den dansk-engelska historien…

Min lille vän 31

mlvgumma

Min lille vän är ganska praktisk och intresserar sig mindre för teoretiska frågeställningar. När jag undrar över “vad är maskulinitet?” eller  “Vad är feminism?” då försöker den lille vännen bara få  sina handlingar att hänga ihop hjälpligt.

Jag läser Susan Faludis Den amerikanska mardrömmen och är mörbultad av hur skickligt hon avslöjar attackerna mot den amerikanska kvinnorörelsen efter 9/11. Boken är bedövande effektiv och jag, som normalt sett försvarar medier och är ganska misstänksam mot medelklassfeminism, inser att det som hände i USA efter 2001 också kan hända här i en lågkonjunktur.

Dramaturgin efter attacken mot  de två tornen krävde tydliga offer (kvinnor och särskilt brandmännens änkor) och å andra sidan hjältar som kunde bära upp den nya stereotypa mansrollen som skulle försvara dessa värnlösa kvinnor. Motståndet mot aborter, hetsen mot barnlösa yrkeskvinnor, patriotismen i att föda barn som ska försvara fosterlandet – sammantaget tecknar Faludi en bild av ett ovanligt korkat land med en press som tycks agera helt utan moralisk kompass.

Här blir skildringen en aning vag. Hur ser banden ut mellan media, politiker, ekonomiska makthavare och lobbygrupper? Rädslan för att inte vara tillräckligt patriotisk tycks ha slagit ut alla normala rationaliteter. Jag läser och blir argare och argare. Hur kan en tänkande människa beundra detta bedövande naiva land?

Boken är alltså riktigt bra – nästan lika bra som Faludis Ställd. Jag behöver inte så många andra feministiska böcker.

Foototriss – rutigt

r3

Fototriss har temat rutigt – ett lagom utmanande tema.

Första bilden är  från förintelsemonumentet i Berlin. Ett fantastiskt minnesmärke som är  omöjligt att inte påverkas av. Efter några minuter kommer du att irra omkring bland stenarna och ropa efter dina vänner. I koncentrationslägren försvann personer på riktigt.

r2

Scouterna använder en fotskrapa som grillgaller. Jag tror att galvaniseringen är en oönskad krydda.

r1

Regelbundna bloggläsare känner igen den lille vännen som vilar i det gröna lugnande ljuset från glasblocket.

Mer fototriss

Min lille vän 30

Min lille vän är mycket hemkär. Denna egenskap delar han med många här på Österlen. Idag avlyssnar vi ett samtal hos optikern i Simrishamn:

– Det är konstigt, jag blir alltid så hungrig när jag ska åka hemifrån.

– Ja, det är precis som om maten helt annorlunda utanför hemkommunen…

– Precis, min man och jag brukar alltid stanna på Statoil och ta en korv på vägen till Ystad

Vi diskuterar tolkningar av dialogen. Den ene tycks äta för att mat är så spännande utanför hemmet – en sorts äventyrslusta. Den andre äter i förebyggande syfte och i en grundton av misstänksamhet.

Jag känner igen upplevelsen av att bli hungrig innan jag ska flyga, men tror att det handlade om förklädd dödsångest (man vet liksom inte när man får mat nästa gång). Mat är fortfarande vårt bästa sätt att döva oro och samtidigt ett säkert sätt att känna sig levande.

mlvspjutstorp

Kanske gäller det att göra världen så överskådlig som möjligt. I år fyller det historiskt intressanta Spjutstorpsbadet 71 år. Jag undrar om det blir någon jubileumstallrik?

Fredagsfärger – blått, vitt och gult

Fredagsfärger försöker locka oss att anslå en nationalromantisk ton, men jag väljer att framhärda i min indiska period.

arwin

Vi stöttar en familj i Goa och pojken på bilden heter Arwin. Han är äldst av fyra syskon och arbetar hårt för att sköta skolan samtidigt som han serverar på det strandcafé som familjen är knuten till. Föräldrarna är analfabeter och har stora förhoppningar på att barnen genom skolgång ska få ett bättre liv.

Besök gärna Café Roma mellan Calangute och Candolim i norra Goa. Hälsa från mig, så k-a-n det hända att Anthony bjuder på en Mojito.

Jag har några klickbara bilder på försäljerskor som också platsar:

gbv2

Och räkförsäljerskan

gbv4

Min lille vän 28

mlv8

Min lille vän befinner sig i det röda huset på prärien. Han har fortfarande problem att få djupare kontakt med den mystiska mörka kvinnan och funderar på att hitta på något spännande som skulle göra honom mer intressant och en aning manligare. Piercing är uteslutet men tatuering kanske skulle fungera.

Efter att ha tagit del av historien om flickan som råkade få 56 stjärnor på kinden har han blivit lite eftertänksam.

Länk till film

tatuerare

Tatueraren

Kvalitet och kvantitet

florens

Vår nye högskole- och forskningsminister Tobias Krantz säger sig vilja prioritera kvalitet framför kvantitet. Jag menar att det är en  naiv dikotomisering av ett allvarligt ämne. För att säga det enkelt: UTAN BAS INGEN TOPP!

svd, 2, 3, DN, 2, 3, 4

För mig som arbetar med lärarutbildning  som är en s.k. akademisk professionsutbildning är problemet av  handfast natur.

  • Jag vet att 500 studenter har sökt till vårt huvudämne och åldersspår som har 300 utbildningsplatser. Här sker den första sorteringen
  • Jag vet att många av de blivande lärarna kommer från hem utan studietraditioner och att de behöver mycket stöd under de inledande terminerna.
  • Jag vet att en del av dem som avbryter sina studier skulle ha kunnat bli utmärkta lärare
  • Jag vet att barn, föräldrar, kommuner behöver kompetenta och engagerade lärare

Å andra sidan finns det saker som jag inte har en aning om

  • Jag vet inte hur många som kommer att fortsätsätta sina studier på masternivå, men gissar på fem?
  • Jag vet inte hur många som kommer att antas till forskarutbildning, men gissar på en?
  • Jag vet inte hur många som kommer att förnya tänkandet kring läraryrket genom att skriva en banbrytande avhandling, men gissar på en vart tionde år?

När nu Tobias Krantz säger sig vilja prioritera kvalitet och en satsning på eliten är jag en smula orolig för att han har tagit ställning emot kvalitet i grundutbildningen och låtit sig förföras av forskningsromantiska tongångar.

Kanske behöver vi en särskild minister som intresserar sig för akademiska professionsutbildningar