Vi har en damm och jag försöker lära mig att ta hand om den. Dammar är som akvarier – de kräver skötsel. Jag drömmer om ett tillstånd där ljus, näring, växt- och djurliv bildar en miljö som sköter sig själv. Det kommer inte att hända.
Just nu har jag försonats med min fiende dammen. Man kan inte vara arg på en vattensamling med rosa näckrosor som öppnar sig på dagen och sluter sig över natten. Dessutom har de kinesiska dammrudorna fått barn – eller yngel som det heter på finare språk.
Förstora bilden!
Jag fördjupar mig i min spegelbild och upptäcker att kompaktkamerans autofokus i kombination med makro är en aning nyckfullt när det gälller att fånga djur som lever på dammens ytan.
Tågen mellan Malmö och Simrishamn är numera någorlunda snabba och elektriska. Snart fylls vagnarna av pendlare och vid stationen väntar anhörig med bil för vidare transport till resans mål. Kanske är jag en dold pendlarnatur? Det är i så fall en sida jag inte har utvecklat – kanske på grund a att jag har två minuters cykeltur till jobbet i Malmö.
Jag blir alltmer intresserad av byn som av någon anledning kallar sig Österlens mittpunkt. Men om man både har bad, skola, förskola, marknad, järnhandel, prylmarknad, järnvägsstation, byalag, galleri, fabrik, bibliotek, brandkår och medborgarhus finns det kanske anledning till viss kaxighet.
Det är något med den här bommens färg och form som antyder energi och självmedvetande. Kanske finns det även ett stänk av andlighet i denna gigantiska pil mot himlen?
Första gången jag såg Bob Dylan hade han precis släppt Slow train coming och spekulationerna om hans religiösa sida skakade oss som trodde att vi visste vem han var.
Jag läser texten och häpnar över ilskan och mångtydigheten:
Sometimes I feel so low-down and disgusted
Can’t help but wonder what’s happenin’ to my companions,/ Are they lost or are they found, have they counted the cost it’ll take to bring down/ All their earthly principles they’re gonna have to abandon?
There’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
I had a woman down in Alabama,
She was a backwoods girl, but she sure was realistic,/ She said, “Boy, without a doubt, have to quit your mess and straighten out,/ You could die down here, be just another accident statistic.”
There’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
All that foreign oil controlling American soil,/ Look around you, it’s just bound to make you embarrassed./ Sheiks walkin’ around like kings, wearing fancy jewels and nose rings,/ Deciding America’s future from Amsterdam and to Paris
And there’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
Man’s ego is inflated, his laws are outdated, they don’t apply no more,/ You can’t rely no more to be standin’ around waitin’/ In the home of the brave, Jefferson turnin’ over in his grave,/ Fools glorifying themselves, trying to manipulate Satan
And there’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
Big-time negotiators, false healers and woman haters,/ Masters of the bluff and masters of the proposition/ But the enemy I see wears a cloak of decency,/ All non-believers and men stealers talkin’ in the name of religion
And there’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
People starving and thirsting, grain elevators are bursting/ Oh, you know it costs more to store the food than it do to give it./ They say lose your inhibitions, follow your own ambitions,/ They talk about a life of brotherly love, show me someone who knows how to live it.
There’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
Well, my baby went to Illinois with some bad-talkin’ boy she could destroy/ A real suicide case, but there was nothin’ I could do to stop it,/ I don’t care about economy, I don’t care about astronomy/ But it sure do bother me to see my loved ones turning into puppets,
There’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
I en intervju tycks Dylan mena att tåget inte längre går så långsamt:
Dolen concluded the interview by asking if Dylan still saw a slow train coming, an obvious reference to the Second Coming as reflected in Dylan’s album Slow Train Coming. “When I look ahead now it’s picked up quite a bit of speed,” said Dylan. “In fact, it’s going like a freight train now.”
Smedstorp kanske inte är den bästa platsen för religiösa grubblerier.
Jag är glad att det finns skolor och jag tycker det är viktigt att undervisningen har mål. Jag tror på att pedagoger kan skapa intresse för ett ämne och menar att skolan är ett viktigt instrument för att utveckla individen och samhället.
Puh – nu har jag sagt det och hoppas ingen tvivlar på mina ord!
För oss utbildningsromantiker är sketchen väldigt nära det förbjudna och skrattet riskerar att fastna i halsen?
Vad är det för kurs?
Är de där frivilligt?
Vad är kursens mål och hur tänker eleverna?
Var går gränsen för lärarens ansvar?
Jag associerar till arbetsförmedlingens coachingkurser där folk ska aktiveras och hitta sig själv. Plötsligt framstår den nyttoinriktade yrkesutbildningen med tydliga mål som en ganska bra idé…
De som följer bloggen vet att jag har en svaghet för bedagade och slitna miljöer. Byskolorna på Österlen lever en tynande tillvaro och brottas med vikande elevunderlag. Sammanslagningar och nedläggningar väcker känslor i en bygd där skolorna en gång var kraftfulla symboler för tilltron till det egna samhället.
Till och med skyltarna är trötta och smutsiga. Det kan också vara de fuktiga vindarna som stimulerar algtillväxten på norrsidan. Se där – en modern form av orienteringsknep!
100 meter bort ligger kyrkogården med sina perfekt geometriska buxbomhäckar och välkrattade gångar kring gravplatserna. Kontrasten kunde inte vara större.
Många studenter söker till lärarutbildningen i höst. Jag lovar ingen glamour för er som tänker vandra på Lärargatan.
Jag återvänder till Gedings mosse och följer spåret en gång till. Jag har kamrater med mig och vågar mig ut på de svajiga gungande stigarna som löper mellan vattensamlingarna. Det är svårt att föreställa sig denna idyll som bullrande arbetsplats. Berättelserna i hembygdsboken känns overkliga och skolmässiga. Vi fortsätter norrut mot De dödas Lott och svänger av österut mot Holmarna.
Vid ett hus träffar vi Gösta som berättar att han arbetade på mossen i början av 50-talet. Han visar bilder och har sparat de handskrivna lönekuverten med noga angiven timlön: 2,25:-!
I området bodde många hantverkare som hade några kor och en häst. För att dryga ut inkomsterna gick de på mossen mellan april och Kiviks marknad. Framåt hösten kunde de få påhugg i något av sockerbruken och på vintern fanns alltid skogen för dem som inte fick hantverket att gå ihop.
Näckros i Elsies och Göstas trädgård
Sakta förstår jag att de här berättelserna om arbetet vid mossen är verkliga. Böcker är bra, men levande människor är bättre.
Frågan är vad jag ska göra med den insikten på Lärarutbildningen?
Min kamrat försökte i sitt examensarbete vid Musikhögskolan förklara vad det är i New Orleansmusiken som svänger. Han är en duktig trummis och kunde s-p-e-l-a rytmerna – men det visade sig vara väldigt svårt att sätta ord eller noter på det där lösa odefinierbara som är så speciellt för den här musiken.
Kvällens konsert på Valnöt och Kaprifol i Hammenhög med Gumbo från Göteborg var riktigt bra. Maten, vädret, publiken och bandet. Lyssna på deras senaste skiva. Länk
Det blir allt svårare att vägra kultur på Österlen.
Nu är det slut på tramset. Jag inser mina begränsningar och tar hjälp från Blekinge, Norrland och Kirseberg. Erfarna skogsmänniskor med goda och djupa svampkunskaper ska leda mig till de säkra ställena.
Okänd skönhet
Alla förutsättningar är perfekta och skogen vimlar av oätliga svampar.
Farlig skönhet
Vi lämnar den vildvuxna skogen och sneglar på Carl Pipers välskötta marker: kalhygge, välgallrad björkskog, högväxt gran.
Greve Pipers mönsterskog - bör förstoras!
För att fullända förnedringen jagas vi av kor över våtmarken.
Den rasande hjorden - borde förminskas
Jag vet – de är bara nyfikna. Frågan är om korna vet?
Tysta tankar 